Utan tacotweetet hade det tagit lite längre tid att komma fram till detta.

Jag återinträdde i Svenska kyrkan för sisådär ett år sen, vid ett skede när jag trodde att jag skulle bli aktiv i en svenskkyrklig församling. Så blev det nu inte. Varför ska jag då stå kvar som medlem? och göda Svenska kyrkans alltmer svällande s.k. nationella nivå inkl. okunniga människors twittrande på betald arbetstid?

Om jag framöver faktiskt blir aktiv i någon av Svenska kyrkans församlingar. Då kan jag bidra till den församlingen så mycket jag vill, helt utan att göda den s.k. nationella nivån. Medlem i den församlingen kan jag ändå inte bli, bara i den där jag bor och det intresserar mig faktiskt inte särskilt.

Bidra till min stiftsbiskops löjligt höga lön är inte heller något jag känner ett stort inre tvång att göra.

Söndag kväll mejlade jag den församling jag tillhör, och bad om en utträdesblankett.

Min ämbetssyn är synnerligen lågkyrklig. För mig duger frikkyrkopastorer lika bra. Min ecklesiologi är nog också lågkyrklig, tror jag. Att jag väljer bland friförsamlingar och SvK-dito på samma sätt tyder onekligen på det, men jag medger att jag inte ägnat den tanken särskilt mycket möda.

En församling där människors kön inte är någon avgörande egenskap, där homosexuella anses kunna leva typ som folk mest – och som inte skickar ut tweet som nedvärderar den egna tron. Är det verkligen en omöjlig kombo? Inte omöjlig, men inte heller den vanligaste. Mina estetiska preferenser får nog stryka på foten, är jag rädd, för urvalet blir magert. På ett sätt är det väl bra, att mitt sökfält på detta sätt krympts. Jag blir tvingad att acceptera saker som inte helt är min kopp te, men inte heller borde vara av avgörande betydelse. Det är väl sunt. Kyrk-Stockholm är ett alldeles för stort smörgåsbord, som lockar fram en kräsenhet hos den som navigerar mellan pastejen och osten.

”Jag tycker det är fint.”
”Men de som inte tycker det då?”

Historien kring det olycksaliga jesusfingerviftande tacotweetet har lyft upp ett svenskkyrkligt fenomen till min medvetandes yta, som jag annars bara reflekterat ganska hastigt över och sen släppt. Dialogen ovan utspelades kring den gunga som hängts in i Jakobs kyrka som ett konstprojekt. Min fråga fick inget svar. Vi som inte tycker att kyrkolokaler utan vidare ska omvandlas till konstprojekt med oklar religiös anknytning var tydligen irrelevanta. Om vi tar illa upp spelar ingen roll. Har man fel känslor och upplevelser gills de inte.

Jag tittade på den unge* mannen framför mig, och tänkte ”Du kan säkert göra fin karriär i Svenska kyrkan. Du har Rätt svenskkyrklig inställning™.”

Jag har råkat på det här ett antal gånger nu. Tillräckligt många för att bilda ett mönster.

Präststudenten som kommit rätt långt i sina studier, som avfärdade mina upplevelser av Svenska kyrkan i Stockholms stift med ”det känner jag inte igen”. Grattis även till dig, som lärt dig hur man gör med besvärliga lekmän med fel inställning. Du har en fin karriär framför dig.

De som på twitter gjort stooooora förvåååånade ögon och bara inte förståååååår hur man kan tycka att ett kyrkosamfunds officiella twitterkonto faktiskt ska behandla trons fundamenta med viss respekt. GIF-animationer med fingerviftande Jesus kan väl vara skoj som enskilda personers skämt, men inte som bevis på ett kyrkosamfunds inställning till vad det är att vara kyrka. Som jag ser det är icke kyrkoanställda lekmän ursäktade, men inte de övriga.

Det handlar inte om brist på humor utan om vad det är att vara kyrka. Om att faktiskt våga hålla något för heligt, och stå för det. Även (kanske särskilt) om det mesta av det är ren symbolik. Det verkligt heliga kommer vi ju aldrig åt. Ändå envisas vi med att använda våra bleka avbilder. Jag hävdar bestämt att vi behöver dem. Att en tro som nekar sig att använda sådana stöttor kan få ordentliga problem med sin fortlevnad.

Den som har en annan inställning kan åtminstone försöka visa respekt för den som tänker som jag. Att man inte raderar eller på något sätt tar tillbaka ett tweet som gjort så många människor arga och sårade – fundera på vad det uttrycker. Ödmjukhet, kanske? Respekt för oliktänkande? Tweetet ifråga fick rätt många lajks. Jag förmodar att de väger tyngre än Rebellas med fleras vrede – och här har vi ett basalt fel i hur Svenska kyrkan generellt tänker. Om något som kyrkan gör gillas av tvåtusen medlemmar, men verkligen avskys av hundrafemtio. Då måste nettosumman betraktas som negativ. Det är därför som kyrkligt beslutsfattande bör baseras på någon typ av konsensus-sökande tänk. Om man har minsta intresse av att försöka hålla ihop sin kyrka tänker man så.

* åtm. jämfört med Rebella

Länkar

Gungan i Jakobs kyrka sprang jag på när jag precis hämtat ut biljett på den lokala katolska församlingen, till påvens mässa i Malmö.
https://rebellasandra.wordpress.com/2016/10/20/deja-vu/

Dagens Bloggardag menar att någon som sett tacotweet-rabaldret kan tycka ”varför ska jag betala till det här”. Well, här har ni ett exemplar (sträcker upp handen och viftar). Det finns säkert fler.
http://bloggardag.blogspot.se/2017/10/varre-blasfemi.html
Han slänger också ur sig den obligatoriska frasen på tyska, den som ibland tolkas som anklagelser om nazism – fullständigt halsbrytande. Nä. Referensen går till Nazityskland men på ett annat sätt – till den lutherska kyrka som gjorde precis som makten ville att den skulle göra. Som smidigt följde med sin tid. Jo han har förklarat det någon gång på bloggen, men riktigt trillade inte poletten ner förrän jag läste en sida i min lärobok. Också en fördel med att läsa kyrkohistoria: det blir lättare att dechiffrera den ofta medvetet kryptiske Dag Sandahls bloggande.

Sofia Lilly Jönsson i SvD. Hon tycker att biskopsmötet borde göra översyn över kyrkokansliets infotainment-verksamhet.
https://www.svd.se/jesus-ar-van-vid-att-hanas–men-inte-av-kristna
Frågan är om det går … om inte kurian i Uppsala är en verksamhet som ligger utom all kontroll. Som biskoparna inte egentligen rår över. Jag menar, varför skulle de isåf ha låtit det spåra ur på detta sätt? Så här kan en kyrka inte fungera. Det går utför nu, och jag tror det kommer att rasa fort.

Radiodebatt mellan SLJ och prästkomikern Kent Wisti.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=6810252
Wisti presenteras här som präst och konstnär. Att han också är satiriker, alltså komiker, och ständigt skämtar med prästkragen på i en balansgång som oftast går bra, men när den inte gör det är synnerligen känslig, kommenteras inte. Rubriken är ”Får Svenska kyrkan ha humor?” och den är så löjlig så man spyr. Frågan är väl snarare ”Klarar Svenska kyrkan faktiskt av allvar?”

Det finns säkert fler relevanta länkar än så här, men den tid då jag dammsög internet efter kommentarer om aktuella kyrkliga rabalder är förbi. Då behövde jag det för att orientera mig, men nu har jag landat i hur det kyrkliga landskapet ligger och har inte längre samma behov av att dammsuga det. Googlen själva, I som ides. Avslutar med dels min egen kommentar på standard-halmdockan att vi surar p.g.a. brist på humor.

Till slut hur kyrkokansliets twittertainment-avdelning avrundade sin måndag, som fyllts av kritik från mänskor de avfärdar och uppslutning, ryggdunkar och kramar av de egna.

(syntolkning behövs inte, det är bara ett sånt där inspirational quote-meme-liknande upplägg med samma text som står i klartext)
Snyggt, hörni. Lagom passivt-aggressivt. Jag vet inte vad ni representerar, ni som rattar det där kontot, men iaf inte min kyrka.

Annonser

9 thoughts on “Utan tacotweetet hade det tagit lite längre tid att komma fram till detta.

  1. Fick ett påpekande att om jag vill slippa pröjsa för hela 2018 måste kyrkoherden ha ifylld blankett i sin hand senast imorgon. För att hinna med det måste jag springa förbi församlingeexpen idag, dårå.

    Jag har inte riktigt bestämt mig. Pengarna är trots allt inte det viktigaste (är det inte typiskt att vi som har relativt lite av den varan lägger vikt vid denna typ av stolthet?) Jag borde väl masa mig dit, antar jag. Kanske jag gör det.

    Gilla

  2. Känner igen mig i de flesta av dina tankar. Inte den om lågkyrkligheten just på grund av estetiken (bristen på), om jag nu uppfattade dig rätt, men i allt annat.
    Du skrivet bra!

    Gilla

  3. Du beskriver precis hur jag tänkt och känt om tacotweeten och annat som pågår i svenska kyrkan. Det är en väldigt sorglig utveckling. De borde värna om de som är troende om de vill behålla dem som medlemmar istället för att ge dem fler anledningar att vända sig till andra samfund.

    Gilla

  4. Ping: Jesus kom med eld till våra hjärtan | Rambling thoughts

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s