Stympad välsignelse

Är det vanligt i frikyrkan att sjunga den aronitiska välsignelsen och skippa slutet? Nu har jag råkat på det i två olika församlingar, en gång framfört av kör och en gång som församlingssång.

Det är lite jobbigt när den avslutning man förväntar sig bara inte kommer. Särskilt första gången upplevde jag det direkt stympat. ”I Faderns, Sonen och den heliga Andens namn.” Det hör liksom till. Det ska vara så …

… kom ihåg att Rebella är en sån som ännu inte riktigt har smält att ”Herren är i sitt heliga tempel, hans tron är i himmelen” är borta ur högmässan.

Annonser

15 thoughts on “Stympad välsignelse

  1. Ja, har hört den som postludium i ekumenisk gudstjänst, av en kör från Missionskyrkan (möjligtvis Pingst), men då läste vår präst välsignelsen som vanligt innan (i Faderns, Sonens och Den Helige Andes Namn). Vi får väl vara glada så länge Välsignelsen inte läses i Skaparens, Räddarens och Livgiverskans namn…

    Liked by 1 person

  2. Den sjungna välsignelsen är mycket vanligare än den talade i de flesta frikyrkor. På många ställen saknas den helt.
    Den rent praktiska proceduren innebär att de som så önskar korsar sig efter sista tonen ebbat ut.
    Den stora skillnaden rent teologiskt är att pastorn – till skillnad från prästen – inte är Jesus ställföreträdare som ger välsignelse, utan snarare som en körledare som själv sjunger en stämma och samtidigt leder församlingen.

    Gilla

    • ”Herren skydde oss och bevare oss” kör även en del SvK-präster.

      Att se prästen som Guds ställföreträdare låter rätt olutherskt. Sen har ju de nordiska lutherska kyrkorna ofta intagit en mellanställning, i realiteten.

      Gilla

      • Olutherskt? Hela symboliken med alba, stola och hela utstyrseln bygger ju på att Jesus ger ut ämbetet till apostlarna och nycklarna att lösa eller binda synder som Jesu ställföreträdare.
        En vanlig skillnad på frikyrka och SvK är vilket personligt pronomen som används i den aronitiska välsignelsen. Pastor kan mycket väl lyfta händerna och säga ”Herren välsigne oss och bevare oss….”

        Gilla

      • Här ber jag att få citera en av mina läroböcker. ”Theology: The Basics” av Alister E. McGrath.

        Martin Luther argued for the abolition of any distinction between a sacramentally ordained priesthood and the universal priesthood of the laity. Every believer, Luther argued, shared in the corporate priesthood of the people of Gud by virtue of their baptism. Every believer was a priest; but not every believer was called to exercise the ”office and work” of a priest. For Luther, ordained clergy were essentially office-holders, who were elected (and could be removed from office) by the local congregation.

        Det allmänna prästadömet är ju en sak. Men Luther tyckte också att om en grupp mänskor hamnar på en öde ö och bland sig väljer en präst, kommer det att funka finelifin-fint helt utan vigningar och jox – ja, precis lika bra.

        Synen på prästen som mellanhand, förmedlare och Kristi ställföreträdare var INTE Martin Luthers.

        Sen är ju Martin Luthers åsikter en sak. En annan vad som blev av den lutherska teologin tvättad genom Melanchton m.fl. En tredje vad som blev i höga nord, där vi lämnade kvar många fler seder och bruk från den katolska tiden än vad lutheraner nere i Europa gjort. (Det sistnämnda var den kommentar jag fick av min lärare, när jag tog med min bok med stycket omringat och ordet ”radikalprotestantism?” klottrat i marginalen.)

        Jag vet att högkyrkliga svenska präster svänger sig med uttryck som character indelebilis, om det outplånliga märke som sätts på prästen vid prästvigning. Martin Luther skulle ha sagt nej nej nej nej nej. Vad som är ”luthersk tradition” kan ju förstås definieras på olika sätt men uppenbarligen har högkyrkligheten många ideer som de plockat från helt annat håll, från anglokatoliker och direkt från Rom. Det där med Jesu ställföreträdare hör säkerligen dit. Det är äktkatolskt.

        Gilla

      • Luther var ”mer protestantisk” än den reformation som genomfördes i Sverige. SvK-folk av mer tydligt protestantiskt slag kan alltså luta sig mot Luther när de exv. vill nedmontera respekten för kyrkorummet (har sett en f.d. präst på nätet som jobbade för det hela sin tid som präst). Och de högkyrkliga kan luta sig mot Olaus Petri. Vi verkar ha blivit mer protestantiska efter hans tid, exv. tyckte han det var utmärkt med sakramentsskåp för invigt nattvardsbröd (dock icke med bön framför brödbit i monstrans). Det försvann ut, någonstans på vägen – när vi nåddes av kalvinistiska influenser från Europa? – och sen återskaffade högkyrkligheten bruket.

        Så högkyrkliga kan luta sig på Olle Pettersson och säga ”detta är äkta svenskkyrkligt”. Samma kan de med mer utpräglat protestantisk syn på saker och ting göra, fast de åberopar farbror Martin. Båda har lika rätt, var och en på sitt sätt … sanningen är väl den att vad som är äkta svenskkyrkligt, och vad det betyder att SvK är luthersk, har varierat över tid.

        Gilla

  3. Jag vet inte hur vanligt det är att den aronitiska välsignelsen avslutas i den Treeniges namn. I flera lutherska ordningar som jag har sett saknas avslutningen.

    Före 1942 så fanns det noter till välsignelsen i SvK. (eller försvann de redan 1917?)

    Gilla

  4. Ursprungligen fanns ingen välsignelse ( i alla fall inte den form som vi är vana vid) i mässan. I den förkonciliära mässan sjungs/läsas ”Ite missa est” (ung, Gå mässan är slut) före välsignelsen. Fram till högmedeltiden välsignades folket på vägen ut med orden ”Välsigne er Gud allsmäktig”. Från högmedeltiden lästes välsignelsen före utgångsprocessionen och orden ”Fadern och Sonen och den helige Ande” lades till. Detta var ordningen fram till VII. Efter VII kan den aronitiska välsignelsen brukar men enligt judisk praxis dvs att församlingen svarar Amen efter varje rad. Därefter läggs följande ord: ”Må välsignelse från Gud allsmäktig, Fadern och Sonen och den helige Ande, komma över er och förbli hos er alltid. Amen

    Gilla

    • Det var Luther som började med den aronitiska, har jag bestämt för mig att jag läst. Vafalls, har ni gått och imiterat den där avfallne augustinermunken?

      Låter trevligt med Amen efter varje rad. Interaktivt, sådär.

      Gilla

  5. Det stämmer att Luther införde den aronitiska. Den ingår i samling av ca 20 högtidliga välsignelser som kan brukas när prästen så önskar. Just den aronitiska används sällan mer de välsignelser som är knutna till de stora högtiderna.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s