Fadern är ingen man; Till treenighetens försvar. Exkluderande språk, 4

Till min förvåning slår kursboken i grundläggande teologi fast det som en fullständig självklarhet: Gud är inte av manligt kön.

Jo alltså, jag tycker det är självklart men jag var inte lika övertygad om att man skulle få lära sig så, på frikyrkodominerade* THS. Det är inget diskussionsämne, alltså, utan självklart? Minsann. Där ser man.

Kursboken (Alister McGrath: Theology, the Basics) börjar med att diskutera bilder av Gud, att det är det enda sätt att språkligt närma oss Gud som vi har. Gud som herde, osv. Och sen går man över på Gud som Fader, analyserat på samma sätt. Inklusive att Gud som Fader inte betyder att Gud är av manligt kön.

Den väsentliga punkten här är att varken manligt eller kvinnligt kön kan tillskrivas Gud. Kön är ett attribut som tillhör de skapade varelserna. Man kan inte anta att det direkt motsvarar någon liknande polaritet inom skaparguden. Gamla testamentet undviker helt att tillskriva Gud någon sexuell funktion, eftersom det skulle ge så hedniska associationer. Då kananeeiska fruktbarhetskulterna betonade både gudar och gudinnors sexuella funktioner, men Gamla testamentet vägrar godkänna några tankar på att Guds kön eller könslighet skulle vara ett ämne av vikt.

Jag trodde faktiskt att detta skulle vara en smula kontroversiellt, men tydligen inte. (Kanske det är detta och liknande saker som gör så delar av frikyrkligheten får spunk över THS, som ju har stolta ambitioner att vara en riktig högskola med vetenskapliga anspråk. Den som till äventyrs menar att Adam och Eva måste förstås som historiska personer har inte mycket att hämta där.)

Sen kan man undra. Vad betyder detta för treenigheten?

Om Fadern är en bild, ett av våra sätt att föreställa oss Gud, som motsvarar någon typ av realitet men ändå inte kan sägas beskriva rakt av hur Gud är. Vad då med Anden? och Sonen? och deras intrikata inomgudomliga relationer, som kristendomen under de första 3-400 åren lade åtskillig energi på att beskriva?

En falang skulle säga om treenigheten att ”det är bara en bild” (observera ordet bara) och just därför kan vi förändra den lite hur som helst. Kan vi det, undrar jag? Om vi helt byter ut det språk varmed vi talar om Gud – kan man då säga att man fortfarande har samma religion? Måste vi inte basera vår kristendom på Fader, Son och Ande?

Ibland säger folk lite överlägset att så som jag tänker, så tänker bara konvertiter och nykristna. Underförstått finns det något fel i det. Vi håller för hårt i de s.a.s. yttre formerna, medan den som har full tillgång till kärnan kan flumma ut och ändå förbli densamma. Ungefär så.

Jag vill vända på den steken. Bara den som dragit full nytta av den kristna tradition som matat dem med de kristna standardbilderna kan sedan få för sig att kasta bort dem. Det funkar ju för dem! case closed? eller? de som är matade från barndomen med kristendomens grundkoncept, och därför kan få för sig att förakta dem på det sätt man kan förakta det som alltid funnits till hands, och tagit för givet.

Frågan är bara om dylika kristendomar går att bringa vidare till nästa generation, som en funktionabel och igenkännlig kristendom. Jag tror inte det. Att ändra för mycket på språket tror jag är en steril återvändsgränd. Bibel, språk och tradition går hand i hand. Byter vi ut språket blir steget till Bibeln längre. Och utan den … kära nån, inte går det väl att vara kristen utan Bibel?

Vi som med möda håller på att lära och tillägna oss det kristna språket. Vi vill inte få det filtrerat genom en massa tolkningar som gör vägen längre … nej, det vill vi inte.

Jag har en gång lovat Tomas Jarvid på Vandra vägen ett gästblogginlägg, i form av en recension av KG Hammars ”Släpp fången loss”. Just nu vet jag väl inte riktigt om det blir av eller ej, men min huvudpoäng kring den boken är denna:

Hammar gör ett stort nummer av apofatisk teologi, att vi aldrig kan säga något exakt om Gud. Därifrån drar han slutsatsen att vi lika gärna kan använda andra bilder av Gud än de klassiska: Gud som verb, Gud som fråga, osv.

Jag måste en smula ifrågasätta Hammars definition på apofatisk teologi. Klassiska apofatiska teologer har, såvitt Rebella vet, alltid slutat sin cirkel med att ändå använda de klassiska orden – väl medvetna om att de inte betyder det vi vid första anblicken tror att de gör. KG Hammar verkar istället vilja kasta bort dem och ersätta med nya. Hur ska nästa generation i så fall ta itu med KG Hammars många gudsbilder? Kanske lägga dem i en stor hög, säga ”vi vet inte, lika bra att vi sysslar med något annat istället”?

Rebella ber: fippla inte för mycket med arvegodset. Förskingra det inte. Det exkluderar dem som faktiskt behöver det.

* Normalt är det mer folk från Svenska kyrkan, sägs det, på baskurserna på THS. Just min kurs är dock rätt starkt Equmenia-dominerad, och eftersom det är den frikyrkan som äger skolan och dominerar gudstjänstlivet känns det absolut som Eq:s plejs.

Annonser

5 thoughts on “Fadern är ingen man; Till treenighetens försvar. Exkluderande språk, 4

  1. Teodor Kallifatides har ett liknande resonemang om att lära sig det nya språket svenska:

    ”Vem kan orientera sig om det inte finns rätt och fel? Bara den invigda, den som redan kan. Det blir en klassfråga. Om allt färre vet vad som är rätt och fel kommer samhällets kvalificerade poster per automatik skötas av den lilla gruppen som behärskar sitt språk. Då blir centrala ämbeten inte längre öppna för alla.”

    https://www.svd.se/kallifatides-spraket-ar-en-klassfraga
    https://www.svd.se/sprakligt-godtycke-ar-inkorsporten-till-barbariet

    Liked by 2 people

  2. Står det så i THS kursbok förstår jag varför vissa ateister är så upprörda och använder grovt språk. De vill ju så gärna, att allt i ämnet teologi, inklusive Bibeln, skall vara total idioti.

    I Thomasevangeliets logos 25 (Säve-Söderberghs översättning) vill lärjungarna ha undervisning om ”den plats” där Jesus är. De säger sig vilja söka den. Bildspråket tycks berätta om sökarens väg och ”platser” på den. I logos 11 finns också det språket:

    Lärjungarna vet, att Jesus skall lämna dem, och frågar vem som då skall leda dem. Svaret blir: ”Vart ni än kommit, skall ni …” Du kan alltså komma mer eller mindre långt.

    Han sa: ”Jag är vägen, sanningen och livet!” Den dag du tror du nått fram, behöver du bärgning. Vägen tycks säga att hen aldrig tar slut.

    Och början behövs för nybörjaren, det är hen som skall ärva det arvegodset – nappen, tygblöjorna, kläder i 74 centilong och skor i storlek 17. Det kommer alltid nya som behöver det.

    Gilla

  3. Ping: Heiding om Hammar | Rebellas andra

  4. Ping: Feministteologi | Rebellas andra

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s