Respons, på Guds namn som helgat och på completorium-responsoriet

Frälsis-officeren Mackan Andersson letade fram grekiskan, apropå förrförra blogginlägget kring ”låt ditt namn bli helgat”/”helgat varde ditt namn”
https://rebellasandra.wordpress.com/2017/10/03/vem-ar-det-eg-som-ska-helga-guds-namn/
och kom fram till att originalbetydelsen är tvetydig.
http://www.theos.se/vem-ar-det-eg-som-ska-helga-guds-namn-ett-oppet-svar-till-rebellas-andra/

Mitt hjärta kan stämma in i båda de bönerna, båda de alternativa läsningarna, och jag känner en sådan frid i hjärtat av det. Jag kan rent av andas den här bönen – andas in Guds helighet, och andas ut en tillbedjan av Honom.

Jag associerar till en mejldiskussion om liturgi, där en person tyckt att det är bra att man gör olika – just för att det blir olika. Ingen rit är perfekt, liksom. Nä, det kan jag väl hålla med om. Samtidigt kan man inte hatta hit och dit hur mycket som helst heller, då blir det liksom ingen rit av det.

Just i fallet Fader vår/Vår fader är det onekligen en smula bökigt att det finns två varianter i omlopp. Ibland börjas det i den ena och trillas över i den andra. Å andra sidan blir båda versionernas imperfekthet belyst, just när man tänker till. Det är ju iofs bra. Ingen större idé att sitta och grubbla över smådetaljer i en översatt text, bättre då att gå till originalet. (Och så blir vi beroende av experter, och kan inte läsa själva. Hgrmpf. Kanske det ändå ligger något vackert i det där att hålla hårt i en bibelöversättning, om det ger tilltro till den egna läsförmågan.)

Numera får man ofta respons på sina blogginlägg på Twitter eller på Fejan, istället för direkt på bloggen. På ett sätt lite synd att det inte hålls samlat, men förstås roligt att respons kommmer in i vilken form det vara må. Det är väl lägre tröskel för att skriva på Twitter och Facebook, antar jag, för de som ändå är aktiva på resp. ställe.

De kommentarer jag fått in om förra blogginlägget, kring ett responsorium i completoriet nämligen ”Herre, i dina händer lämnar jag min ande”
https://rebellasandra.wordpress.com/2017/10/05/nar-man-sjunger-jesu-sista-ord-pa-korset-varje-kvall/
har kretsat kring ett par olika saker.

Det citatet ur Lukas-evangeliet syftar i sig på en Psaltar-psalm, nr 31:6. I Bibel 2000 står det

Jag överlämnar mig i dina händer.
Du befriar mig, Herre, du sanne Gud.

Om ”Jag överlämnar mig i dina händer” ligger nära den hebreiska originalformuleringen kan man ju tänka precis så även i completoriet.

Å andra sidan finns det, som Micael påpekade på bloggen, något i insomnande som påminner om döende: att släppa taget. Faktiskt kan man inte heller veta att man kommer att vakna ur sömnen. Alla ska vi ju dö, någon gång.

Faktiskt är förberedelse för döden ett tema i completoriet, sade en annan röst. Dagens slut och livets slut, liksom. Även i Symeons lovsång är det en uppenbar aspekt. För katolikerna även i Salve Regina (som jag aldrig sjungit, har nog aldrig varit med på ett katolskt completorium).

Många lager här. Men det ska väl inte förvåna. Formatet ska ju hålla år ut och år in.

Nä ni får ingen creddning av det ni tillförde, ni som svarade på blogginlägg på annan plats. Vill ni ha det får ni hålla er i bloggosfären. Icke desto mindre: tack! Ofta är det här bloggandet mest något slags eget idisslande. Jag gillar verkligen när nätet funkar för tankeutbyte och feedback.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s