Lovsång och tidebönsfragment

Frikyrkopop.

Jag är inte imponerad. Bandet därframme gör så församlingen knappt hörs, fast de sjunger ordentligt – det märker jag senare under gudstjänsten. I somras var jag med om en del frikyrkliga gudstjänster och andakter som inte var riktigt min kopp te, men detta är helt utanför kartan. Ett kort ögonblick funderar jag på att helt enkelt smita, men jag har satt mig längst bak i ett hörn och kommer inte ut utan att tränga mig förbi några människor. Jag får nog vackert sitta kvar.

Innan gudstjänsten är slut måste jag medge att det finns något slags liturgi i det här. Det är en dramaturgi, med tydligt avgränsade delar och predikan i centrum. Större delen av församlingen är ganska försiktig i uttrycken men en kvinna framför mig släpper loss och ger sig hän i lovsången. Händerna är lyfta. Kroppen rör sig en smula när hon sjunger. Musiken är i och för sig lite enformig, men det är som jag tyckte när jag kom hem från Bjärka-Säby: det entoniga har sin egen estetik.

Faktiskt: det finns någon gemensam nämnare mellan detta, och mitt eget sätt att idissla tidebönsrader.

Sen tycker jag ju att mitt eget sätt har ett helt annat djup, dårå. Inte minst i själva textmaterialet. De här frikyrkomänniskorna får å andra sidan göra tillsammans, på ett sätt som jag inte har möjlighet till.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s