På slutet blev det ändå rätt, på något sätt

Kanske jag har vuxit ur den här gudstjänsten. Sånt jag upplevde som stämningsfullt, då när jag gick här regelbundet, känns nu mest sentimentalt klyschigt. Annat som jag inte riktigt gillar kan kanske vara tillfälligt. Den ska iaf få några gånger till på sig för bedömning – kanske inte i rad, kanske jag kommer att hatta hit och dit. Det vet jag inte riktigt än.

Folk sjunger i alla fall. Det var mitt första intryck av den här kyrkan: folk sjunger i kyrkbänkarna. Idag råkade jag hamna bland en klick människor som verkligen inte kunde pricka toner men som sjöng ut för fullt ändå – det är bra, det ska de göra. Medan jag sjöng lyssnade jag smått fascinerat på en kvinna bakom, som vevade runt i egna melodier som alltid liknade originalet men aldrig var identiska. Utom på slutet. Sluttonen satte hon alltid, som en smäck – jag menar det, riktigt riktigt rent, och utan att behöva slajda in på tonen vare sig uppifrån eller nerifrån. Så märkligt. Undrar hur den musikprocessande delen av hennes hjärna funkar – vad som funkar rätt, och vad det är som sabbar för henne under resten av melodin.

Om jag faktiskt går tillbaka till den här gudstjänsten på allvar (just nu har jag svårt att tro det, men iaf). Då kanske jag får se på den ungefär som på falsksångaren bakom mig. Inte mycket är riktigt som det ska, men kanske det ändå kan bli rätt i slutändan?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s