Är Gud nödvändigtvis övernaturlig?

Nätverket ”Kristen bortom Gud” har ett par arr nu i oktober. Det hade kanske intresserat mig mer för ett par år sen, när jag bestämt mig för att ditcha kristendomen eftersom jag ändå inte kunde tro på allt det där. Sen har jag kommit tillbaka, och bestämt mig för att ta till mig kristendomens tradition. Att det är vad som egentligen betyder något.

Nätverkets fokus är ett annat än mitt. I deras arrangemang talas en del om kristendom utan något ”övernaturligt”. Till detta övernaturliga hör då Gud. En andakt har rubriken ”Varför ska man be om det ändå inte är någon som lyssnar?”

Bra fråga. Släpper jag tanken på någon om lyssnar – i den vidaste tänkbara bemärkelsen av ordet – då slutar jag försöka be. Det brukar liksom vara effekten av såna här teologier: de motiverar inte religiös praktik. Den som släpper sin teistiska kristendom kan förvisso ha kvar viss religiös praktik, som den före detta prästen Eskil Franck som fortfarande idisslar psalmtexter och njuter stort av det. Och han har kvar ett tilltal till ett ”någon” som han eg. inte tror på.

Men den som inte är uppvuxen med trons praktiker kommer inte att genom denna typ av teologi motivera sig till praktik. Det är min tro (sic) att religion huvudsakligen är just praktik. Teologi som undergräver praktiken är då kontraproduktiv, och dit måste jag räkna teologi som klassar Gud som något ”övernaturligt” som egentligen inte finns.

Andakter med efterföljande diskussion i Sabbatsbergs kyrka kommer jag inte kunna gå på i någon större utsträckning. Måndagkvällar är ingen bra kväll för mig men kanske jag kommer någon gång. Däremot ska jag gå på en konferens på THS, delvis eftersom en av föreläsarna, Carl Gustaf Olofsson, är en gammal bloggbekant. Jag förväntar mig inte att det ska vara jätteintressant, men vem vet. Jag kanske blir förvånad.

Att klassa Gud som något ”övernaturligt” måste ändå vara en återvändsgränd. Hela diskussionen om ”övernaturligt” – både i detta sammanhang och i exv. karismatisk kristendom där ”övernaturliga” upplevelser och fenomen tas som de yttersta bevisen på Guds existens, och implicit att han verkar i världen – känns mig som att den sitter helt fast i modernitetens krock med kristendomen. Den podd som heter ”Tro och förnuft” lyckas inte riktigt pricka in rätt våglängd för mig – jag föredrar öht skriven text. Men den skriftliga sammanfattning som Skogholt & Åkerlund gör av en bok av David Bentley Hart är bra. Jag tycker den här ”religionslösa kristendomen” verkar betrakta Gud som just precis den missuppfattning Hart beskriver: en stor individ, som man sen bestämmer sig för inte finns. Kanhända just eftersom det vore ”övernaturligt”.

den klassiska teismen tänker inte på Gud som en individ i ett metafysiskt universum, utan som själva varat – ”ipsum esse” som Thomas av Aquino (1225 – 1274) säger – som alla varelser ytterst sett får sin existens ifrån.

Hart menar att denna ”objektifiiering” av Gud – där Gud blir ett ting – är en stor anledning till att gudstron har blivit osannolik för många människor i den moderna världen. Det beror inte på allt nytt vi har lärt oss genom exempelvis den vetenskapliga revolutionen utan på allt som vi har glömt bort.

Det Hart framför allt menar att vi har glömt bort är den klassiska teismens Gudsförståelse.

Enligt denna Gudsförståelse är Gud ”varats fullhet” som allt som finns är beroende av. Det är alltså snarare så att världen finns ”i” eller ”genom” Gud än att Gud skulle vara ytterligare ett ting i en total uppräkning av allt som finns i Universum.

Länkar

biir det många, denna gång.

Måndagsandakt i Sabbatsbergs kyrka, 2/10.
https://facebook.com/events/795105300672190/

Konferens på TSH, må 16/10: ”Bortom det övernaturliga”
http://ths.se/content/konferens-bortom-det-övernaturliga

Carl Gustav Olofssons blogg (som visade sig bli mer text än video, trots allt)
https://gustafsvideoblogg.wordpress.com

Citatet från Tro & förnuftpoddens sajt
http://trofornuft.libsyn.com/avsnitt-7-i-honom-r-det-vi-lever-rr-oss-och-r-till-men-vem-gud-egentligen

Egna blogginlägg.

Här citerar jag kardinal Schönborn, som berättar om hur han under tiden som novis i sitt dominikankloster slutade be eftersom den teologi de fick läsa berättade för dem att bönen var onödig. Videon där Alphas Nicky Gumbel intervjuar kard S. är sevärd.
https://rebellasandra.wordpress.com/2015/04/19/rudolf-bultmann-och-kardinalens-utslocknade-boneliv/

En av flera texter där jag bearbetar ett boksamtal med Eskil Franck, om hans självbiografiska ”giv mig, din son, mitt hjärta”. Här inramat av en kommentar i Kyrkans tidning att själva läran, enligt Martin Lönnebo, bara är ett av trons fem språk. (Jag borde nog läsa bisp em Lönnebo. Frågan är bara i vilken bok man hittar det där om trons fem språk.)
https://rebellasandra.wordpress.com/2015/09/15/laran-som-a-och-o-eller-inte/

Här citeras Karen Armstrong om den moderna föreställningen om Gud som blivit alltmer omöjlig ju mer moderniteten framskridit. (Resten av blogginlägget kan man kanske strunta i. Det är två år gammalt. Jag kämpade med att skaffa mig grundläggande begrepp.)
https://rebellasandra.wordpress.com/2015/04/14/vad-fanken-betyder-transcendens/

Annonser

3 thoughts on “Är Gud nödvändigtvis övernaturlig?

  1. Ping: Den fulländade varelsens död | Blickens Äventyr

  2. Ping: Äh, något hot är det väl knappast. Fäll upp visiret igen, grabbar. | Rebellas andra

  3. Ping: Teism , Gud som ”varat” samt religionens former och riter | Rebellas andra

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s