Hesekiel 5

Den halva termin jag gick på den katolska ”konvertitkursen” lärde mig framför allt en viktig sak: att betrakta Gamla testamentet som en berättelse om Guds relation med sitt folk. Jag har annars tyckt, som så många andra icke-troende, att GT:s Gud är vrång nyckfull och inte alls särskilt god. Den tanken släppte jag, allteftersom. Men när jag läser Hesekiel låter tanken på GT:s Gud som den inte alls särskilt gode demiurgen, ett lägre gudaväsen än den himmelske Fadern, högst rimlig. I profeten Hesekiels boks femte vers talar Herren själv om hur han ska fara förfärligt fram med människorna i Jerusalem, som straff för deras avgudadyrkan. Som läsare kan man få krupp för mindre.

Ett planerat blogginlägg som aldrig blivit av hade arbetstiteln ”Gammaltestamentlig framgångsteologi”. Man tänkte uppenbarligen så att den som är god och gudfruktig får ett långt liv i skydd under Herrens vingar, medan människor som inte följer sin Guds bud kommer att straffas – på individnivå eller som helt folk. Idag tycker vi att kollektiva bestraffningar aldrig är schysst. Det verkar GT:s Gud aldrig ha hört talas om … man tänkte så då. Jag kan tycka att det egentligen är ett smått polyteistiskt sätt att tänka, med en så småaktig Gud. Tja, men polyteismen finns under matthörnen här och var i Gamla testamentet och även, tydligen, i texter som hårt vänder sig mot just avgudadyrkan – som i Hesekiel.

Så här kan jag inte föreställa mig Gud. Det här är människors tankar om Gud. Inget annat. Det gäller väl i och för sig för Bibeln överlag – verbalinspiration är inget som kristna brukar tro på.

Jag brukar sällan blogga med direkt syfte att söka respons, men den här gången gör jag faktiskt det. Den pålitliga Alma-Lena lever just nu tyvärr i internetstiltje – säkert bra för henne, synd för mig – men jag har ju fler trogna läsare och återkommande kommentatorer som är rimligt föranklade i den där krångliga bibelbibban. Magdalena, Magnus, Peter, Tjajka och ni andra som jag just nu inte kommer på: hur blir man vän med profeten Hesekiels bok?

Det är inte så att Guds hand kommer att sträckas ner från himlen och bestraffa Jerusalem. Det handlar om något av de historiska skeendena. Något främmande folk invaderar Jerusalem, och det tolkas som Guds straffdom. Så långt är jag med. Men hur får man något vettigt ut ur det?

Det är min fasta övertygelse att vi läser för lite GT numera. Helt lätt är det inte, det ska gudarna (sic) veta.

Mitt projekt att slumpa mig bibelböcker att läsa går lite sådär. Först fick jag Esters bok, som över huvud taget inte nämner Gud. Sen då Hesekiels förskräckligheter. Boken gör mig dock övertygad om min metod att läsa texten hörbart, helst också sjunga den. Texten är uppenbarligen skriven för att läsas högt. Det märks på en del upprepningar och andra retoriska tekniker som funkar bättre i tal än i skrift. Sen återstår då att på något sätt bli vän med innehållet.

Ett kapitel på morgonen och ett på kvällen, var planen. Den är dock ändrad. Böcker som Hesekiel ska man inte läsa på kvällen strax innan man ska lägga sig att sova, ty det kan störa nattsömnen. Det blir inte riktigt varje morgon heller. Mitt liv är extremt oregelbundet och jag inser alltmer vilka problem det faktiskt ställer till för mig. Ett kapitel varje morgon är ett mål, inte ett krav. Jag kapitlar mig fram tillräckligt ofta för att jag ska bli nöjd. Mer än ett kapitel per morgon? Ibland, kanske, men normalt inte. Här ska läsas långsamt och idisslande, inte snabbt och intellektuellt. Frågan är då bara, återigen, hur man idisslar Hesekiel och får något med rimligt näringsinnehåll ut ur det.

Efter Hesekiel får det bli något i NT. Förhoppningsvis inte Uppenbarelseboken.

Hesekiel 5.
http://www.bibeln.se/las/2k/hes#q=Hes+5

Jag skall sända svältens grymma pilar mot er, och de skall förgöra er. Jag skall göra svälten värre och värre, jag skall låta brödet tryta. Jag skall släppa lös svält och grymma vilddjur mot dig, så att du berövas dina barn. Pest och död skall dra fram över dig när jag riktar svärdet mot dig. Jag, Herren, har talat.

Allt detta över några avgudabilder, om jag fattat rätt. Var det någon som sade att Gud är god?

Annonser

4 thoughts on “Hesekiel 5

  1. Kan inte riktigt hjälpa dig, ty jag är inte helt vän med Hesekiel, men generellt tycker jag GT blir mer lätthanterligt om man läser människorna mer än Gud – alltså ser det som gudsfolkets brottning med sin egen utveckling och sina brister i relation till Gud, och hela tiden i medvetande om att det är människors berättelse och inte färdiglevererad text ovanifrån. Dessutom i medvetande om att NT sedan ska läsas med glasögonen att GT är Jesus tradition och den historia han lever med, hänvisar till och förklarar tillvaron genom. De båda testamentena belyser varandra, utifrån kristen förståelse. Men det här vet du.

    Läsa högt låter fantastiskt. Jag använder en läsplan i Bibelappen, men lästiden jag har är på tåget mellan Stockholm och Uppsala. Det skulle troligtvis ge dålig stämning om jag började läsa lite mer dömande gammeltestamentliga passager högt på pendeln. Riktigt så frimodig är jag inte.

    Tipset är, som vid något tidigare tillfälle, att googla bibelkommentarer. Kanske finns också intressanta och upplysande noter på bibeln.se eller liknande.

    Gilla

    • En massa intellektuella övningar är precis vad jag hoppats slippa.

      Det är rätt mycket gamaltestamentlig teologi och föreställningar som känns inte självklara, för att uttrycka det försiktigt.

      Det där att fokusera mer på människorna är intressant. Här har vi en profet som är övertygad om att han har detta meddelande från Gud. Vi får börja där.

      Gilla

    • Sen kan man ju säga att bok för bok kanske inte är det optimala lässättet. Under mina tysta dagar på Bjärka läste jag igenom Jeremia, vilket anknöt till veckans läsningar. Ett längre avsnitt var uppdelat på småbitar, dag för dag, som husfolket (och de som har lust att använda deras bibelstudieplan) kör lectio divina på. Sen är ju de bitarna lite för små när man inte har sammanhanget, att passa på och läsa igenom Jeremia var perfekt.

      Undras om Hesekiel förekommer i läsningar öht, i någon kyrka … prioriteringsordning på GT-böcker bör kanske vara det antal gånger som texter i NT använder och syftar på något i den boken. Ijängklien. Jag gör alltid saker i fel ordning 0:-)

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s