THS-gudstjänst

Agenda. Blä.

Det är en av fördelarna med ”min” frikyrkoförsamling*, att det inte är någon agenda. Fast skälet till att man slipper den är förstås att det är ganska få moment med församlingsmedverkan, och alla de texterna står i psalmboken (eller motsvarande, som eftersom det är Equmenia heter ”Psalmer och sånger”). Jag vet ju inte om THS tisdagsgudstjänster alltid följer samma mall eller om de är väldigt olika, men denna gång var det en del växelläsning och då måste man ju ha något att läsa från.

Om detta hade varit Svenska kyrkan hade jag inte gillat den här gudstjänsten. Så vad är skillnaden? Kanske inte enbart att ingen springer omkring i vita lakan med färgat band om halsen? Missförstå mig rätt nu. Jag har inget emot SvK:s liturgiska kläder, men jag tycker att de hör ihop med lite mer högtidliga gudstjänstbruk. De passar fint i en klassisk högmässa, men används till allt möjligt där den enkla ämbetsskjortan IMHO funkar bättre.

I övrigt, tja. En sån där ”bön om förlåtelse” som inte riktigt funkar som en syndabekännelse – den förväntas man formulera tyst för sig själv efteråt. Dialogelementen känns som språkliga bearbetningar av svenskkyrkliga standardfraser. Varifrån kommer exv. dessa varianter, i samband med nattvarden?

”Kristus, din död förkunnar vi, din uppståndelse bekänner vi, till dess du kommer åter i härlighet.”

Det brukar ju heta ”Din död förkunnar vi, Herre”. Varför denna ändring? Är det någon som tycker att ”Herre” låter för patriarkalt, eller vad?

”Eftersom brödet är ett enda är vi – fast många – en enda kropp. Alla får vi del av ett och samma bröd.”

Och varför denna omformulering? Varför slopa det där sammanbindande ”ty”, och inte ens byta ut det mot ”för”, ”därför” eller liknande? Iofs. Det ordet ligger allra först. Men funkar det lika bra i den positionen? Varför flytta på det?

I ”min” frikyrkoförsamling kör de samma ord i nattvarden som jag redan lärt mig. Väldigt mycket annat i gudstjänsten är annorlunda, men orden i nattvarden är välbekanta och trygga. Eller, så var det iaf under förre pastorn. Nye pastorn kanske bildligt talat välter borden över ända och gör det svårt för mig, i något vällovligt syfte för vilket jag inte är målgruppen. På söndag vet jag.

THS-gudstjänsten hade läskigt intressant predikan. När jag kommer hem ska jag slå upp två bibelställen och kolla själv vad det eg. står. Jag började den här blogginlägget med att gnälla på agendan, så jag bör väl poängtera att jag förstår det praktiska behovet samt att jag tyckte om gudstjänsten. En vild blandning på folk, några som korsar sig och några som sträcker upp händerna i luften ibland när de sjunger (pingstvänner?) Jag misstänker att jag fortsätter besöka THS’ gudstjänster även sen min kurs är slut. (De är öppna för allmänheten, om någon är sugen. Att hitta kapellet kan iofs vara lite marigt, för den som inte hittar på området. Man går in via Bromma folkhögskola. Kommer man en tisdag kvart i elva står det förmodligen folk och hänger där utanför).

Det spelades i läskigt obekväma tonarter, dock. Jag hann bli trött i halsen av att ta höga toner, och det kan jag inte minnas att någon annan gudstjänst har pressat mig till. Hm, jag har slutat hoppa mellan oktaverna alltså, och tar de obekväma tonerna istället. Om det fortsätter så här får jag ta och lära mig understämmor till återkommande sånger, alternativt återgå till oktavhoppande.

*högst eventuellt min församling, det vet jag inte än, men iaf

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s