Inte förstå som realism. Men förstå som på riktigt. Det är inte samma sak.

Jag missförstod nog Rolf Christofferssons gamla text i Sändaren. Jag klippte ut för liten bit att fokusera på. Jag får nog ta och citera lite längre. Först skriver han om att vår världsbild är förändrad – för att fylla i lite skapades den kristna religionens bilder och myter under antiken. Och så fortsätter han Citerar jag lite längre låter det så här

Sådana omvälvningar har hänt förr, exempelvis med Copernicus och Darwin. Vid varje sådant tillfälle har kyrkan ropat; ”NEJ! Avfall!” I anslutning till min grundfråga undrar jag: Hur kommer det sig att den kristna kyrkan i så stor omfattning inte i det vanliga, vardagliga kyrklivet, på allvar brottas med de frågor som följer, trots de svåra erfarenheterna av dessa tidigare konfrontationer. Är det hållbart att agera och tänka som om ingenting egentligen skett. Frågor som finns det någon himmel i höjden där alla döda samlas? Skulle man någonstans i universum kunna finna denna ort? Kan man tro på något ”där uppe” i vårt oändliga universum? Kan något finnas utanför universum? Kan vår aska, kremering av de döda är ju nu vanligt, omvandlas till en på nytt levande identisk individ. Kan en individ utan kropp existera?

Kyrkorna, och de flesta andra religioner, talar ett språk som kräver att myten förstås som realism. Himlen är en fysisk ort, Gud är en i någon form fysisk gestalt, de döda lever vidare i ett slags kroppslig form. Att vara troende anses innebära att man accepterar dessa föreställningar som fysiskt sanna. Man kan försöka att fly undan frågan genom att förklara att tron handlar om andliga ting, det vill säga att det finns en parallell, samexisterande värld, som inte är syn- eller hörbar för andra än de särskilt upplysta. Att vi fortlever som ett slags bild eller ljud som för evigt ekar i universum. En annan hållning är att helt ignorera saken. Att man inte behöver bry sig.

Christoffersson är något viktigt på spåret men uttrycker sig inte med den professionella skribentens stringens. (När Rebella missförstått skyller hon på skribenten.) Han menar nog faktiskt att de flesta religioner kräver att man uppfattar en myt som realism. Jag läste den meningen så som jag skulle vilja förstå den, som jag förstår religion: den kräver att man förstår dess myter som riktiga och sanna. Att man sen som Christoffersson sätter likhetstecken mellan detta och realism, fysisk sanning osv. det tillhör vår moderna tid. Exv. att Gud måste förstås som en fysisk gestalt – det får han svårt att hitta kyrkofäder som håller med om.

Teologerna, protestanter likväl som katoliker (och säkerligen även ortodoxa men där har jag noll koll) har sedan länge nått fram till kristna tolkningar där varken himmel eller helvete är fysiska platser ovan och under oss. Christoffersson är pensionerad pastor. Jag tolkar honom som om han upplevt samma frustration som Gretta Vosper, den kanadensiska pastor i erkänt liberala United Church som upptäckte att så länge som hon använde de gamla kristna begreppen förstod hennes församling dem på det gamla sättet, som hon inte alls avsåg. (Som hon betraktar som ”det gamla sättet” men ur många avseenden inte har många hundra år på nacken.) Ur frustrationen föddes beslutet att benämna sig ateist. Hennes församling samlas fortfarande på söndagarna men den där ”varelsen” Gud är ute ur leken.

Jag tänker inte förkasta Gud, och det vill säkerligen inte Christoffersson heller. Vosper är en spännande anomali, för om ingen Gud finns varför fira gudstjänst? Den där församlingen måste ha en intensiv känsla för det där ”något” som majoriteten av svenskarna säger sig tro på. Som sagt finns åtskilliga teologer som hittat lösningar på detta helt utan att man behöver förkasta Gud. Men teologin tränger inte ut i kyrkbänkarna. Vospers ateism (om den nu förtjänar att kallas så) är så mycket mer lättfattlig.

Jo, det vore nog bra om det diskuterades mera. Samtidigt vill man ju inte dra undan mattan under fötterna på dem som faktiskt fortfarande har en konkret föreställning av hur ett liv efter detta kan te sig.

I traditioner där trosvisshet hålls högt (läs: pietismen inkl. dess barnbarn) är det nog ofta svårt att diskutera sånt här. Ge plats för tvivlet, är ett inte sällan förekommande stridsrop bland de som vill förnya frikyrkan. För tvivlet, men även för andra tolkningar, säger jag. Att inte betrakta Gud som en fysisk gestalt är faktiskt inte tvivel. I så fall var alla de gamla kyrkofäderna förskräckliga tvivlare.

Modernitet, schmodernitet. Ack du kärn- och ödesfråga.

Christofferssons text
http://www.sandaren.se/debatt/varfor-brottas-inte-kyrkan-mer

Mitt förra försök att tugga på den
https://rebellasandra.wordpress.com/2017/08/19/myten-maste-pa-nagot-plan-forstas-som-realism/

Annonser

7 thoughts on “Inte förstå som realism. Men förstå som på riktigt. Det är inte samma sak.

  1. Att inte bekrakta Gud som fysisk gestalt, åtmunstone inte i huvudsak en stnlig sådan, är kyrkofäderna ganska ense om.
    De är dock minst lika överens om läran om kroppens fysiska uppståndelse på den yttersta dagen, även om det inte lämnas någon naturvetenskaplig ansats på hur det ska gå till.
    Att det finns vissa saker människan inte är skapad att förstå är något som Augustinus beskriver i Guds Stad. Någon som blir rätt komiskt idag när det finns naturvetenskapliga förklaringar till de flesta av de fenomen han beskriver, bl.a. magnetism.
    Hans poäng är dock att Gud inte skapat människan för att begripa allt. I frågan om vad som finns bortom gränsen för vårt kända universum, finns bara spekulationer att ta till då det är både fysisk och filosofiskt(!) omöjligt att samla in fakta i ärendet.
    Angående döden och kroppebs uppståndelse kan jag rekommendera Den heliga Makrinas vittnesbörd från hennes dödsbädd i slutet av 300-talet. Hon förklarar lidandet vid livets slut på ett pedagogiskt sätt inför resan till andra sidan.
    Jag tycker att Christoffetsson både har en poäng och är in i en återvändsgränd på samma gång. De frågor han undrar varför det talas så lite om tror jag att man i de flesta fall får lämna med ett ”vi kan inte veta” och konstatera att vare sig bibel eller kyrkohistorien ger så stor vägledning.

    Gilla

    • Ang. kyrkofäderna och fysisk gestalt – källa, bitte. Jag menar, har Gud en kropp? utöver Jesu dito, då. Knappast.

      Möjligen är det återigen så att Christofferssons terminologi är lite för luddig för att det riktigt ska funka att spinna vidare utifrån den. Jag tolkar honom som att Gud är en varelse. Om detta råder sannerligen inte konsensus bland kyrkofäder.

      Jag tycker inte alls att hans frågor är återvändsgrändiga. Däremot tycker jag att hans svar är det. Men återigen, jag går då inte på hans konkreta formulerade frågor utan det som ligger bakom – hur vi idag ska tolka de dogmer som formulerades i en antik världsbild.

      Gilla

      • Kyrkofäderna – tydligast Augustinus i boken Guds Stad – menar att det är oartigt av de skapade att försöka beskriva Skaparen. De mystologiskt präglade beskrivningar som finns – t.ex. Hexaemeron av Basilius av Ceasarea – fokuserar mer på vad Gud gjort och gör än vem han är. Handlingarna beskriver den som handlar.

        Gilla

  2. Klart relevant frågeställning Rebella.
    Jag skrev en artikel för Sändaren bara ett par månader innan den du refererar till som även anknöt till detta ämne – men jag skulle inte tro Rolf Christoffersson läste den: http://www.sandaren.se/debatt/varfor-nedtonas-guds-rike
    Teologen Sallie McFague har på ett tankeväckande sätt talat om världen – unviersum – som Guds kropp:
    ”The world, the universe, is the “body of God”: all matter, all flesh, all myriad beings, things, and processes that constitute physical reality are in and of God. God is not just spirit, but also body. Hence, God can be thought of in organic terms, as the vast interrelated network of beings that compose our universe. The “glory” of God, then, is not just heavenly, but earthly. ”
    Det tål att även att begrunda, tycker jag.
    Fortsätt gärna detta samtal!

    Gilla

    • Det låter som någon variant av panenteism. Tanken tilltalar mig i teorin men jag finner en panenteistisk Gud lite svårgripbar – uh Gud är förstås omöjlig att greppa. Men det är lättare för mig att rikta mig i bön till den antika världavildens Gud, som jag i teorin förkastar.

      Gilla

      • Ja det kan man nog säga. Jag tror att panenteismen kan göra Gud mer påtaglig och närgången för människor idag eftersom den öppnar upp hela rummet/rymden för en helighet och/eller Gud som en immanent/inomvärldslig och närgången mystik verklighet och erfarenhet och inte bara som transcendent, långt borta, bortom/hinsides eller rentav över/ovanför vår jordiska värld.
        Kanske något av det gamle gode Job till slut upptäckte efter att ha erfarit något av kosmos förunderlighet: ”Förr hade jag bara hört om dig, nu har jag sett dig med egna ögon.”(Job 42:5). Får/kan en säga så? Eller det Jesaja beskriver i sin kallelseupplevelse: ”Hela jorden är full av hans härlighet.”(Jes. 6:3). Hm. För att nu inte tala om Jesu Kristi apostel, Paulus, i sitt möte med hedningar: ”han är ju inte långt borta från någon enda av oss. Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till, som också några av era egna skalder har sagt: Vi har vårt ursprung i honom.” (Apg 17:27-28)
        Mitt intryck är att även de religionssociologiska undersökningar som gjorts i Sverige och västerlandet pekar på att västerlänningar och inte minst svenskar ofta bäst förnimmer ”Gud” eller ”något” ute i naturen – Guds kosmiska katedral. Är det därför många reser ut till den på sin semester? Samma dag som du skrev din kommentar hörde jag i alla fall Ulf Adelsson, som jag har för mig brukar kalla sig ateist, säga till Martin Wiklin i P1, att det närmast Gud han nog kommit i sina samtal om livet med sin son (religiöst intresserad) är ”universum som Gud”.
        Det betyder naturligtvis inte att Gud kan vara mer än så – panenteism är inte samma sak som panteism. Och för mig som kristen förblir Jesus och efterföljelse kärnan i kristendomen och den tycks mig mer eller mindre ofrånkomligt leda till en personlig dimension i detta hela/heliga, numinösa/mystika.
        Vad du menar med den ”antika världavildens Gud” är för mig en gåta – är det den antika trevåningsbilden du är ute och far efter, den med Gud sittande på en tron där uppe i himlen (antika världsbildens Gud)? I så fall är den världsbilden för mig inte bara antik utan rentav antikvirerad. Fast om du vill skulle du – med hjälp av dagens vetenskap – kunna vända upp och ner eller ut och in på den på ett intressant sätt genom att lite provokativt säga ungefär så här: Himlen börjar faktiskt vid fötterna, har du tänkt på det? Eller: människan är i grund och botten i grunden himmelskt stjärnstoff, när tänkte du på det senast?! Då spricker hela byggnaden i ett enda slag, tycks det mig, som om den varit en uppblåst ballong – för då har vi redan fötterna i himlen.
        Och kanske är då även Gud och Guds boning då långt närmare oss än vi trodde/tror?
        Eller tänker jag fel här?
        Rätta mig då hjärtans gärna!
        Sist en liten fotnot till er diskussion om kroppens uppståndelse. Vad jag förstår talar Paulus i den klassiska texten om detta – 1 Kor 15 – inte om den uppståndna kroppen som ”kropp med fysiskt liv”, en fysisk kropp, utan som ”en kropp med ande”, en andlig kropp – inte som en ”soma” utan om ”soma pnevmatikón” om jag nu även ska tala grekiska. Rätt ska vara rätt, tycker jag, även om det inte alltid är är lätt som en plätt att bena ut det ena från det andra. För var placerar ni gränsen mellan materia och ande när den nya fysiken påstår att så mycket som 85 % av materien är osynlig? Kan ni svara mig på det?! Eller är det hög tid för oss kristna att ge upp den så kärt omhuldade dualismen mellan materia och ande?

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s