Att (re)konstruera läsarmetod för 2000-talet

Läsarnas barnbarn läser inte längre. Frikyrkan famlar efter sin identitet.

Jag hittade en textserie av Rickard Roitto i Sändaren, publicerad 2012 under förberedandet av den samfundshopslagning som resulterade i Equmeniakyrkan. Den andas ungefär samma sak som antologin ”Läsarna i distraktionernas tid”. Ungefär så här: Vi har tappat den där förmågan att göra texterna till våra, så de blir viktiga för oss på allvar. Istället låter vi pastorer tolka texter åt oss. De gamla sätten, läsarnas sätt, hade en del stora nackdelar. En del kunde användas lite hur som helst. Men annat var bra … vi måste hitta det, igen, och bli en läsande frikyrka. Konkreta förslag på hur levereras dock inte.

Det finns en urgammal och i Katolska kyrkan synnerligen väletablerad metod för andlig bibelläsning vid namn lectio divina. Det finns protestanter som använder den också, både i Svenska kyrkan och i vissa frikyrkliga sammanhang (jag gissar att de flesta har inspiration från Bjärka-Säby). Roitto föreslår inte att man ska ge sig på den metoden men han nämner den. Visst, att använda den kan säkert funka. Själv har jag aldrig gjort riktig lectio (däremot något konstigt, där den som skulle leda nog själv inte förstod metoden) men är absolut öppen för att lära mig den. Jag undrar ändå om man måste bege sig till Katolska kyrkans domäner för att hitta sådana metoder?

Här sätter Rebellas hjärna igång. (Eller egentligen har den hållit på lite stillsamt med detta i en månad, men nu när jag snavade över Roittos texter fick jag en spark i rumpan att sätta igång och formulera mig.) Jag tänker så här:

Benedikt av Nursia satte sig knappast och skrev ner denna metod för bibelstudium rakt av, när det begav sig på 500-talet, vare sig genom rent gudomlig eller egen inspiration. Lectio divina så som den beskrivs i Benedikts regel är garanterat ett destillat, hopkokat ur en längre tids praktik.

I hela det väckelsekristna spektrum som på ett eller annat sätt var en del av det så kallade läseriet fanns säkert många olika sätt att läsa och idissla det lästa. En del sätt var förmodligen rätt bra, andra sämre. I vilken mån har denna praktik studerats och skrivits ner? Jag tror inte att universiteten på den tiden var särskilt intresserade av väckelsens folk. Vad som finns nedskrivet hittas troligare bland väckelsefolkets egna skrifter. Hurpass mycket skrev de ner? Jag tror inte att man riktigt såg behovet av att dokumentera just den andliga praktiken. Metoder är inte riktigt väckelsekristendomens grej.

Hur mycket finns kvar idag, som levande tradition? Skulle det gå att tussa ihop några väl utvalda åttiofemåringar, sätta 1917 års bibelöversättning i deras händer (givetvis inte Bibel 2000, inte för detta syfte!), låta dem spinna lös medan man dokumenterar? och utifrån ett antal sådana sessioner destillera fram en eller ett par användbara och bra metoder? Är det för sent – är de människorna som skulle kunna leverera basen för en sådan metod borta? Om inte, i vilka samfund och var i landet ska man leta efter dem? Jag misstänker iaf starkt att Stockholms innerstad inte är platsen, snarare mörkaste Småland eller djupaste Lappland.

Är hela tanken att under det 21:a århundradet försöka destillera fram någon typ av läsarmetod att använda för andlig bibelläsning dum och omöjlig av andra skäl?

Kan det tänkas att det vore görbart?

Rickard Roittos textserie i Sändaren, 2012.
http://www.sandaren.se/debatt/bibelbruk-del-1-jesus-och-de-forsta-kristna-tolkar-skriften
http://www.sandaren.se/debatt/bibeltext-som-gudsmote
http://www.sandaren.se/debatt/sa-borjade-debatten-om-bibelsynen
http://www.sandaren.se/debatt/bibelbruk-del-4-bibeltolkning-i-frikyrkans-ungdom
http://www.sandaren.se/debatt/lek-med-texterna-infor-guds-ansikte

Annonser

5 thoughts on “Att (re)konstruera läsarmetod för 2000-talet

  1. Frikyrkan har haft ett otal metoder, men har oftast vägrat erkänna det för sig själva.
    ”Vi bara läser bibeln och gör som det står” förklarar inte hur trossatser från skolastikens grundare Anselm (1000-talet) setts som självklara, åtminstone fram tills Waldenströms uppror.
    Det har funnits en övertro på det egna läsandet som ursprungligen gav ett sunt ifrågasättande av det predikade ordet. Hur detta förvandlades till en övertro på pastorns idéer och tankefiguren att pastorn tolkar skriften bättre än mig, skulle vara ett inteessant forskningsområde.

    Gilla

    • Jag vet väldigt lite om hur det ser ut i frikyrkan. Jag vet bara att de frikyrkliga själva säger att läseriet har upphört. En (i frikyrkosammanhang) kättersk teori kunde vara att detta samvarierar med teologiskt utbildade pastorer … men de första frikyrkoledarna var väl avhoppade präster så jag vet inte om det håller.

      Gilla

      • Visst har läseriet upphört, vilket lämnat ett vakuum efter sig. Men läseriet har även upphört inom svenskkyrkliga fromhetsgrenar, men det tydligaste exemplet inom gammalkyrkligheten som nästan upphört att existera. Det leder till att man (liksom i SvK) söker sig till nya hållpunkter i församlingslivet som liturgi, diakoni, karismatik, cellkyrkosystem eller populärkulturella uttryckssätt. Jag har nog ett ben i vardera av de fyra första.
        Samtidigt får man inte glömma att läseriets frukt var att man tolkade bibelordet och samtalade om det. I det perspektivet så är nog Alpha-kurser det närmaste vi kommer läseriet i nutid och det verkar ju frodas ganska bra sett till antalet alphakurser.

        Gilla

  2. Mycket intressant! Du borde ta upp detta med läsarna.se. Jag tror att de som läst på ett läsarvis är äldre, men inte urgamla. En och annan medelålders person har nog haft likadana bibelstudier som mitt KU (kyrkans unga) i Kiruna hade, där vi verkligen diskuterade och funderade tillsammans utan präst/pastor närvarande. Det var konstigt nog så att folk kom in från gatan och hakade på fast vår enda aktivitet var just detta.

    Gilla

    • Jag är ju inne på mer specifika metoder för idissling. Framför allt att släppa fram andra tolkningar än den historiska. I lectio divina jobbar man med korta textavsnitt – tvärtom mot hur man gör när man läser för historiskt korrekt förståelse. Metoden innehållet flera steg, men ett av dem är ”vad betyder detta FÖR MIG”. Det är lite flummigt, kanske. Ändå kanske en nödvändig del om man ska hålla en bibelläsningstradition levande?

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s