Rebella på kärlekens mässa

Det märkligaste med Kärlekens mässa i Storkyrkan, som avslutade årets Pride, är nog att jag nästan inte retade mig på sånt som annars brukar irritera. Mässan ifråga verkar hysa av en hel del av de åkommor som är alltför vanliga i dagens SvK (åtminstone i Stockholms stift) plus några egna – men, men. Det är ju inte min mässa, riktigt, utan HBT-folkets och dit hör jag inte. Jag känner en del mänskor som hör dit, förstås, men det gör väl alla nuförtiden.

Litegrann handlar det om vad som passar sig i ett ärevördigt kyrkorum med medeltida valv. En ohygglig massa tjatter innan mässan börjar är en sån grej som jag lärde mig acceptera i Allhelgonakyrkan men eg. inte tycker om …. i en modern kal frikyrkolokal stör det mig nästan inte alls, men i medeltida Storkyrkan? Vad skulle Lauretius Petri ha sagt.

De som ska tåga in i procession stod precis innanför dörren, så jag måste kryssa mellan dem för att komma in. Då var jag ändå inte sen utan kom tio minuter före utsatt tid. Det kan kanske handla om att en av de två körerna inte normalt är kyrklig, och den andra kanhända inte svenskkyrklig (osäker där) och inte van vid processioner? men även folk i röcklin stod där i vägen. Mycket märkligt.

Stora delar av mässan kändes väl mycket som musikframträdanden. Med applåder – applåder!!! Man applåderar inte under gudstjänster. Nej, man applåderar inte under gudstjänster. Möjligen undantagsvis. Kanske är denna mässa ett enda stort undantag, i HBT-folkets medvetande. Jag vet inte.

Predikan drog ner två applåder, en spontan mitt i och så när den var färdig. Alla körstycken applåderades också, men lyckligtvis inte den judiske kantor (tror jag) från Berlin som sjöng en psaltarpsalm – eller reciterade, hette det, men det var en mycket sånglig recitation och synnerligen njutbar. När han tystnade var församlingen tyst. Kanske man kände på sig att här passar det sig inte.

Märkligt nog nämndes bara psaltarpsalmens nummer, som fort faller ur minnet. Kunde man inte kort ha dragit åtminstone de två första raderna på svenska, så man fått en chans att identifiera den? Hebreiska är ju liksom rätt obegripligt. Det enda jag förstod var två förekomster av ”Adonai”, Herren. Psalmen var säkerligen vald med omsorg. Så synd, att låta det bara falla bort.

Nu gnäller jag lite, så här i efterhand. Där och då var jag som sagt inte alls irriterad. Inte ens prästen som gav mig en oblat med orden ”Kristi kropp – livets bröd” kunde rubba mitt goda humör. Jo det stör ritualen – det är bara inte så det ska låta, det är inte den stickreplik jag väntar mig – och mässans ritualfraser är inte dina att ändra just efter hur du tycker, prästskrälle! ett tecken på Svenska kyrkans klerikalism, att alltför mycket hänger på tjänstgörande präst. Så brukar jag tänka när jag råkar på något sånt. Men detta är en temamässa och då får man förmodligen göra som man vill, såatteh. Och detta är ju Storkyrkan. Vad kan man förvänta sig, liksom.

Equmeniapastorn Lasse Vallmoss predikan gjorde såpass intryck att jag knappt var medveten om det frikyrkliga upplägget av den. Frikyrkliga predikningar brukar göra mig förvirrad. Det börjas om på nytt flera gånger och var var den röda tråden, liksom? Men han var skicklig talare och klarade utmärkt av den stora kyrkan (man måste dra ner på tempot, nej högtaleri och mikrofoner gör inte så man slipper det om man vill gå fram, och ja, det är en konst, liksom att få texten att tala till folk). Han använde den GT-text han predikade över på quadrigans tredje sätt, genom att låta människor identifiera sig med profeten ifråga. Hmm. Sånt ska jag fördjupa mig i, nån gång.

Spontanapplåden mitt i kom när han bemötte Anders Arborelius, som intervjuats av TV4 inför Pride och sagt om homosexuella att vi rekommenderar celibat. Jag sätter inte citat-taggar för detta är ur minnet och ganska långt ifrån ordagrant, men ungefär så här: Jag såg vår nye kardinal i TV för en vecka sen, om att vi som är homosexuella bör leva i celibat. Jag kan inte hålla med om den rekommendationen. (applåd) Celibatet är en stor gåva till den som själv känner att den vill leva så – men den där rekommendationen har förstört 10 år av mitt liv. För jag vågade inte leva med den som var min kärlek.

Det var en personlig vittnesbörd som hette duga. Mycket snygg passning där med det inskjutna erkännande till de som själva valt sitt celibat och passar för det – det hade ju inte varit så lyckat om närvarande katoliker tyckt att han rackat ner på deras biskop, som ju liksom alla katolska präster tillhör celibatärerna. Moget och diplomatiskt. Klokt.

I övrigt hann han med att nämna homosexuella i andra länder som har det mycket svårt, och små kyrkliga HBT-grupper i de mest oförmodade länder där de kan samlas. Och så pratade han om att komma ut, vilket han själv gjort tre gånger: som kristen, som homosexuell och som blivande pastor. Här kanske finns de som inte ännu kommit ut som kristna, påpekade han. Rebella kände sig en smula träffad.

Mässan avslutades med recession, där församlingen skulle haka på ut istället för att sitta kvar och lyssna på något postludium. Körerna sjöng den (syd?)afrikanska ”Oh Freedom” och till den råkar Rebella kunna en stämma eller två. Det blev ganska märkligt när körerna försvunnit ut och församlings-delen av processionen inte hade någon musik att tåga ut till – kändes något ogenomtänkt, precis som folket som stod i vägen när man skulle in i kyrkan. Det fanns dock fler än Rebella som hade sjungit ”Oh Freedom” förut. Vi höll fanan högt så gott vi kunde på väg ut mot vapenhuset.

I regnet på väg mot t-banan tyckte jag att jag hörde några toner ur den sången, gnolade av mannen bakom mig. Jag är dock inte alls säker på att jag inte bara inbillade mig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s