Ortodox treenighetslära

”Västkyrkan följer Augustinus lära och betonar tanken att Treenigheten uppenbarar sig för människor sådan den faktiskt är. Även de starka banden mellan de olika ”personerna” i Treenigheten betonas. Anden, det ömsesidiga kärleksbandet mellan Fadern och Sonen, utgår därför från båda.

I den östliga traditionen grundas Treenighetens enhet på ett enda ursprung (grekiska: arche) som är Fadern. Sonen och Anden kännetecknas av sina olika relationer till Fadern: Sonen är född av Fadern och Anden utgår av Fadern. Gregorius Palamas hävdade att Anden, i enlighet med Guds väsen, bara utgår av Fadern, men utifrån sitt handlande kan den sägas utgå av Fadern genom Sonen.

På ett sätt kan distinktionen sägas skilja mellan det som i västkyrkan kan kallas den immanenta Treenigheten (som den är i sig själv) och den ekonomiska Treenigheten (som den uppfattas av oss).”

Östlig förståelse av treenigheten är spännande. Citatet är ur en faktaruta av en Thomas Graumann i ”Den kristna kyrkans historia”, och är såpass kortfattat att det är lite svårbegripligt. Jag fick i alla fall några nya fraser att leta utifrån: immanent och ekonomisk treenighet. Jättemärkliga termer, verkligen. Tanken att Treenigheten ska gå för människan att uppfatta så som den är förefaller mig smått bisarr … men jag förstår inte resonemanget så jag ska eg. inte yttra mig.

Den bild som oftast används i samband med treenigheten är numera Rubljovs berömda ”Den gammaltestamentliga treenigheten”. Uppenbarligen använder västkristna av idag gärna den som en bild av sin treenighetsförståelse. Men i den här bilden är det väl uppenbart vilken av de tre som de båda andra utgår från? Den som de båda andra är vända mot, ju. Här utgår inte Anden från Sonen, alls. Filioque på dig själv!

Rubljevs berömda treenighetsikon. Tre män, eller änglar, runt ett bord med en kalk på.

Annonser

3 thoughts on “Ortodox treenighetslära

  1. Jag har i sommar läst Den Gudomliga Ekonomin av Lars Thunberg. Den mest uttömmande skildringen av hur olika centrala dogmer tolkas olika av öst och väst som jag läst hittills.
    Treenigheten är ett av ämnena, även om jag blev allra mest intresserad av att göra en djupdykning i försoningsteologi.
    För djupstudier om treenigheten ur en lite mest östlig synvinkel rekommenderas ”Läran om den helige ande hos Gregorios av Nyssa”. En synnerligen akademisk utläggning som ger anledning till att ställa sig frågan hur Augustinus kunde tänka så annorlunda runt 30 år senare.

    Liked by 1 person

    • Mm, östlig förståelse av försoningsteologi är också mycket intressant. Tackar för tipset – det får ligga här, så får vi se om jag får nytta av det (det är så mycket man kan och vill läsa …)

      Gilla

  2. Rebella, Peter T,

    Henri Nouwens författarskap har betytt mycket för mig, han skriver empatiskt och ömsint utan att dölja sina egna svårigheter. Nouwen berättade att han ibland inte klarade av att be, när han var alltför trött för att orka läsa evangelierna, alltför rastlös för att samla tankarna till andlig reflektion, alltför deprimerad för att finna ord inför Gud, eller allför utmattad för att orka göra någonting alls. Vid dessa tillfällen kunde han istället betrakta ikoner, bilder som för honom var intimt förbundna med erfarenheten av kärlek. Ikonerna skapades för att via det synligas port ge oss tillgång till det osynliga mysteriet, bilden leder betraktaren till det inre rummet och hjärtats förtroliga bön. Nouwens kontemplativa studie av Andrej Rubljovs treenighetsikon är givande att läsa för den går utöver en teoretisk förståelse av treenigheten och låter oss bli delaktiga:

    “Andrei Rublev painted this icon not only to share the fruits of his own meditation on the mystery of the Holy Trinity but also to offer his fellow monks a way to keep their hearts centered on God while living in the midst of political unrest. The more we look at this holy image with the eyes of faith, the more we come to realize that it is painted not as a lovely decoration for a convent church, nor as a helpful explanation of a difficult doctrine, but as a holy place to enter and stay within. As we place ourselves in front of the icon in prayer, we come to experience a gentle invitation to participate in an intimate table conversation that is taking place between the three divine angels and to join them at the table. The movement from the Father toward the Son and the movement of both Son and Spirit toward the Father become a movement in which the one who prays is lifted up and held secure.

    Through the contemplation of this icon we come to see with our own inner eyes that all the engagements in this world can bear fruit only when they take place within the divine circle. We can be involved in struggles for justice and actions for peace. We can be part of the ambiguities of family and community life. We can study, teach, write, and hold a regular job. We can do all of this without ever having to leave the house of love. Rublev’s icon gives us a glimpse of the house of perfect love.

    It is the mystery of the three angels who appeared at the Oak of Mamre, who ate the meal Sarah and Abraham generously offered to them and who announced the unexpected birth of Isaac. The lamb that Abraham offered to the angels becomes the sacrificial lamb chosen by God before the creation of the world…This sacrificial lamb forms the center of the icon. The hands of the Father, Son, and Spirit reveal in different ways its significance. (..) our eyes become more and more aware of that small rectangular opening in front beneath the chalice… I come to the realization that this rectangular space speaks about the narrow road leading to the house of God.”

    Läs gärna hela kapitlet om Rubljovs treenighetsikon i Nouwens bok: “Behold the Beauty of the Lord, Praying With Icons”, 2007, s 30-42. Där förklarar han mer om ikonografin, om hur Mamres träd blir korset och livets träd, om cirkeln och kvadratens betydelse, händernas tecken osv. Han skriver om det särskilda rysk-ortodoxa förhållningssättet ”glädjefull sorg”, som innebär en anda där sorgen alltid finns närvarande på grund av dess lyhördhet för den pågående destruktiva dimensionen av mänskligt liv, men samtidigt en lugn glädje i förvissningen om att Kristus genom uppståndelsen har besegrat döden och ondskan, och därför är med människan hela tiden när hon bekämpar förstörelsen. Treenighetsikonen utstrålar just den speciella melankoliska glädjen och dess sällsynta skönhet blir en sakramental verklighet.

    Inez

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s