Det är faktiskt ganska skönt med standardritualer

En av de saker som sparkade igång mitt religiösa sökanden var förmodligen beslutet att börja förbereda min egen begravning.

För tidigt? Jo, egentligen. Samtidigt vet man ju aldrig. Jag hade gått ur kyrkan och då bör man förbereda sin begravning, eftersom de som sätts att arra det annars kan bli rätt handfallna. Så jag började fundera. Kremering, ska man förstås ha. Men det där att lämna kistan i kyrkan tycker jag inte om, det blir så rumphugget – och den där defileringen finner jag fantastiskt avig. Kan man inte ha akten med urnan istället?

Och hur ska själva akten se ut? Vad är viktigt? Vad ska den eg. handla om?

Där någonstans tappade jag bort mig. Jag hade skaffat hem Humanisternas ritualbok men tror inte att jag ens öppnade den.

Sen började jag intressera mig för det religiösa. Och nu … tja. Det blir väl en präst eller pastor, av något slag, som får skotta ner mig till slut. Kistbegravning, på gammalt sätt? Varför inte. Optimalt skulle man ha hela akten vid gravkanten, som förr i världen – men förutsättningen för det är väl att man gör det precis före gudstjänsten och då måste man ha körrgårn precis vid kyrkan …

… jag vet inte. Det blir väl iaf en kristen ritual, av något slag. Och då behöver jag ju faktiskt inte sy ihop något själv. Det är en lättnad, upptäcker jag.

Jag slipper göra något sånt där hyperindividualistiskt. Jag kan acceptera en standardritual. Jamen det är väl faktiskt rätt praktiskt! även om jag medger att de där ordet ”Jesus Kristus ska uppväcka dig på yttersta dagen” egentligen inte tillför mig särskilt mycket.

En guidad tur på Skogskyrkogården gav mig impulsen till det här blogginlägget, och även till att föra över ett antal blogginlägg på temana död och begravning från gamla bloggen och hit. Hela klabbet återfinns i kategorierna ”döden dö” https://rebellasandra.wordpress.com/category/doden-do/
med underkategorin ”begraveri”.
https://rebellasandra.wordpress.com/category/doden-do/begraveri/

Ett urval ur kategorierna – ett rätt stort sånt. I tämligen stor utsträckning tycker jag likadant som då.

2015
17/5 Begravningen slutar vid graven, och hör sen!
https://rebellasandra.wordpress.com/2015/05/17/begravningen-slutar-vid-graven-och-hor-sen/
Enligt Rebella är begravningens två viktigaste beståndsdelar stoftets slutgiltiga placering – ner i graven, alltså – samt gravölet. Kremeringsseden, där kistan lämnar i kyrkan, och gravsätts senare, har sabbat den första av dessa två. Rebella gnäller, alltså.

28/5 Ursula Le Guin, religion och döden
https://rebellasandra.wordpress.com/2015/05/28/ursula-le-guin-religion-och-doden/
Om en författare som påverkat min inställning till döden ganska mycket.

20/9 Det kristna hoppet.
https://rebellasandra.wordpress.com/2015/09/20/det-kristna-hoppet/
Frikyrkopastorn Hans Sundberg tyckte att en borgerlig begravning som han bevistat var helt utan hopp. Detta att ”det kristna hoppet” ska handla huvudsakligen eller främst om livet efter döden – det är en kristendomstolkning som jag aldrig kommer att förstå mig på.

30/10 Dagens begraveri motsvarar inte människors behov. Kyrkan tappar greppet
https://rebellasandra.wordpress.com/2015/10/30/dagens-begraveri-motsvarar-inte-manniskors-behov-kyrkan-tappar-greppet/
Skriven apropå en nyhet om de ökande direktkremeringarna, som kyrkan lite lätt förfasade sig över. Texten är en fortsättning på (och en del upprepning av) ”Begravningen slutar vid graven”. Eftersom vi i ökande utsträckning inte är med vid gravsättningen tappar vi anknytning till den fysiska graven. Sitta i kyrka och sjunga (om man kan, med halsen full av gråt) – vad har det för värde? Kära kyrka, det är inte konstigt att folk inte hajar det, när man stympat begravningsseden på detta vis.

18/12 Min favvo! Rebella rekommenderar: De gamla vintergravarna
https://rebellasandra.wordpress.com/2015/12/18/de-gamla-vintergravarna/
Detta, mina vänner, är skälet till att kremeringen blev en hel folkrörelsen i Sverige – ja, bokstavligen, med en egen förening (Svenska eldbegängelseföreningen, ursprungligen bildad under namnet Svenska likbrännarföreningen) och allt.

2016
23/1 När de anhöriga tar bort en grav som ”ingen längre bryr sig om”
https://rebellasandra.wordpress.com/2016/01/23/nar-de-anhoriga-tar-bort-en-grav-som-ingen-langre-bryr-sig-om/
En stillsam protest mot att graven alltmer kommit att betraktas som de närmaste sörjandes egensak, ja närmast som deras ägodel.

28/1 Utan Gud är allting meningslöst
https://rebellasandra.wordpress.com/2015/01/28/utan-gud-ar-allting-meningslost/
Om Mats Selanders syn på kristen tro och livet efter detta. Utan Gud är livet meningslöst, menar Selander. Rebella fattar nada, och tycker det hela mest ser ut som ett sätt att besvärja dödsångest.

3/2 Planera borgerlig begravning
https://rebellasandra.wordpress.com/2015/02/03/planera-borgerlig-begravning/
Jag hade gett upp om kristendomen. Det var dags att ta itu med det där att försöka planera begravning. Fy så motigt att vara tvungen att utforma själv! och så vilsen jag var. Vissa valfriheter kanske människan faktiskt mår bättre av att inte ha?

5/2 Betänk dig mycket noga om du söker efter Graal
https://rebellasandra.wordpress.com/2016/02/05/betank-dig-mycket-noga-om-du-soker-efter-graal/
Då som nu menar jag att ett sökande och längtande efter det där eviga livet nog inte för med sig så mycket bra.

14/2 Trilla in på ett bananskal
https://rebellasandra.wordpress.com/2015/02/14/trilla-in-pa-ett-bananskal/
Tur att jag skrev ner den här berättelsen om hur mitt religiösa sökande började, för delar hade jag faktiskt glömt bort. Så här i efterhand kan jag se flera olika startpunkter, saker som bäddade för mitt sökande, men i februari 2015 tyckte jag att det där med begravningsplanerandet inte alls hade något med mitt religiösa sökande att göra. Det var en slump bara, att det ledde mig till att surfa in på kristna (katolska) websajter. Pff! säger Rebella årsmodell 2017. Nej det var inte Grundorsaken med stort G, det som allt handlade om, men en av flera saker som på sikt ledde in mig på det religiösa spåret.

21/5 Är kristendomen bra på att hantera döden?
https://rebellasandra.wordpress.com/2015/05/21/ar-kristendomen-bra-pa-att-hantera-doden/
Här satt alltså en kristen präst i TV-rutan, och sade att kristen tro snarare kunde försvåra inför en individs döende än underlätta. Tänk om han har rätt?

27/6 Romantiken tog knäcken på ritualerna
https://rebellasandra.wordpress.com/2016/06/27/romantiken-tog-knacken-pa-ritualerna/
Vår tids väldigt individualiserade begravningar är helt i linje med romantikens ideal, som till sist tagit över begravningsbranschen. Men när vi kapar de gemensamma ritualerna, de som är mer eller mindre lika för alla, kapar vi inte själva ritualens rot och mening då?

6/7 Jag beklagar sorgen
https://rebellasandra.wordpress.com/2016/07/06/jag-beklagar-sorgen/
I grunden samma sak som påpekas i länken ovan. Enligt romantikens ideal ska allt man säger till någon som har sorg vara djupt känt, och alltså duger inte längre den konvetionella frasen ”jag beklagar sorgen”. Om vi inte har något djupt känt att säga, lämnas vi således utan något enkelt sätt att uttrycka medkänsla.

27/9 Efter skogskyrkogården: ängskyrkogården.
https://rebellasandra.wordpress.com/2016/09/27/efter-skogskyrkogarden-angskyrkogarden/
Rebella önskar skippa 1800-talets parkkyrkogårdar. Stridsropet lyder: ad fontes – tillbaka till ängskyrkogården! vilket, på väldigt många sätt stämmer överens med hur jag tänker överlag. ”Tillbaka till den förmoderna tiden” skulle kunna vara Rebellas motto.

Annonser

4 thoughts on “Det är faktiskt ganska skönt med standardritualer

  1. För ett år sedan var jag på en begravning utan kristna inslag, en otrolig skillnad mot alla tidigare erfarenheter. Jag blev inte mer postiv då begravningsentreprenören spelade musik från sin iPad och väldigt många gånger fick tysta ringsignalen från i kommande telefonsamtal. En skandal i det lilla.
    Det gjorde mig oerhört motiverad att redan nu välja ut psalmer o.d. till min egen begravning som ett sista budskap från mig. Troligen med lite fler inslag om det eviga hoppet än Rebellas agenda.

    Sedan undrar jag om Mats Selander – en trevlig karl privat för övrigt – möjligen ka anklagas för att besvara dödsångest? För besvära låter lite märkligt i mina öron. Att dödsångest besvärar någon kan jag förstå, men det omvända ter sig rätt obegripligt.

    Gilla

    • ”Besvärja” ska det förstås vara. Han kan mycket väl vara jättetrevlig privat. Det är säkert Ulf Ekman också. Har även rättat länken till det blogginlägget.

      Alltså, låter jag en präst eller pastor skotta ner mig slipper jag fundera på agendan. Hur mycket evigt hopp det då blir behöver jag inte engagera mig i.

      Slarvigt med just den borgerliga begravningen, onekligen. Jag har hört en sån story förut … måste varje begravningsentreprenör gå igenom det misstaget?

      Gilla

  2. Det är inte ovanligt med begravningsakten i kapell på kyrkogården, tvärtom är det nog det vanligaste på platser där inte kyrkogården ligger precis vid kyrkan. När min far begravdes hade vi stor begravning i Sta Eugenia (eftersom han hade stort socialt kontaktnät och dessutom varit väldigt engagerad i församlingen), men hade ändå en samling med några ord runt själva graven också när kistan skulle i.

    Det går nog att få en liten rit precis vid gravkanten om man vill, med andra ord.

    Och det där om uppståndelse på yttersta dagen är väl sagt mer till de efterlevande än till dig, den som begravs antas ju liksom ha gått vidare, antingen ner i lång vila eller över till evigheten beroende på vad man har för inställning till tidsligheten.

    Gilla

    • När riktig kyrka inte finns på platsen, javisst. På de moderna begravningsplatserna som inte eg är kyrkogårdar. Det är inte de begravningskapellen jag syftar på i texten/texterna utan på små hus på själva kyrkogården, nära en kyrka. Gränsen mot likbodarna kan ibland vara flytande. Idag är de ofta ombyggda och används till annat. Nu används riktig kyrka eller kapell på själva begravningsplatsen.

      Jag trodde ni (katoliker) brukade följa till graven men även hos er har det alltså tunnats ut.

      Jag vet att det går att få (SvK-) präst även vid gravsättningen, även vid urnbegravning. Torde vara enda sättet att få lite stil på det, om det nu körs kyrkligt. Något att tänka på för anhörigas kommande begravningar.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s