Har Stefan Löfvén hört om präster som inte vill viga frånskilda?

Att varje församling har vigselplikt men enskild präst inte, har historiskt att göra med frågan om vigsel av frånskilda.

Har du aldrig hört talas om den frågan? Du är inte ensam.

Spörsmålet är gammalt, och har diskuterats allra minst sedan 1800-talet. Som vi såg i förra blogginlägget har Svenska kyrkan – eller den efter-reformatoriska kyrka som idag går under det namnet – under vissa omständigheter godkänt skilsmässa med påföljande omgifte ända sedan 1500-talet. Sedan 1970-talet har det varit först lag, och sedan praxis att enskild prästs vigselrätt inte medför vigseltvång; det går alltid att ducka för en vigsel, men församlingen måste se till så någon annan tar hand om den. Såvitt känt har alla varit nöjda med denna lösning.

Än idag finns präster i Svenska kyrkan som inte viger frånskilda. De är säkert inte många – men lika säkert fler än vi tror, eftersom man normalt inte vet om att en präst man i något sammanhang råkar på har denna åsikt. Jag har dock träffat en (är jag övertygad om. Han – givetvis en han – var iaf våldsamt emot själva fenomenet omgifte efter skilsmässa, och om han då själv inte önskar utföra en sådan förefaller det logiskt).

Det är så här det fungerar med vigsel av par av samma kön. Situationen att ett gaypar önskat en särskild präst men denne duckar är säkerligen ganska ovanlig, för om paret haft med prällen att göra torde inställningen till homosexualitet på något sätt ha lyst fram. Paret har då knappast i första hand tänkt sig denne som vigselpräst. En mycket populär präst kan kanske råka ut för att människor som inte känner hen, och inte känner till hens inställning till vigslar mellan något särskilt slag av kontrahenter. Men att en populär präst inte har tid är ju inget konstigt. Då utgår jag från att församlingsexpen bara återkommer med meddelandet att det gick tyvärr inte, men istället kan präst NN viga er på önskat datum.

Förra gången som kyrkomötet hanterade frågan om huruvida präster beslöt man att göra en utredning huruvida diskriminering förekommer. Det låter som en ganska onödig utredning. Tillräckligt många progressiva människor som alls inte har något emot vigslar av par av samma kön har intygat att det nuvarande systemet funkar bra, att diskrimineringssituation faktiskt inte uppkommer med någon som helst frekvens. Bisp Tyrberg i Lund som nyss yttrade sig i Dagen om vigselfrågan nämnde inte ens den utredningen. Spänningen kring vad den ska visa är inte olidlig.

Det var säkert även denna erfarenhet av präster som inte önskade viga frånskilda som ledde fram till lösningen i samband med ämbetsreformen 1958, att präster som inte önskade leda gudstjänst tillsammans med kvinnlig kollega inte skulle behöva göra så. Det visade sig däremot funka dåligt. Sitsen var inte jämförbar med att inte önska utföra vigsel.

Men propagandan försöker framställa det just så: att godkänna att präster får ducka för vigslar de inte pallar att utföra – eftersom någon av de tu redan har betat av åtta äktenskap, eller för att paret är av samma kön, eller något annat skäl – skulle vara jämförbart med att acceptera den mobbning av kvinnliga präster, som var skälet till att väjningsrätten vad gäller samarbete med kvinnliga kollegor avskaffades.

Gå inte på det.

Fråga istället vår statsminister vad han tycker man ska göra med präster som vägrar viga frånskilda. Han har säkert aldrig hört talas om det.

Tänk så många problem som hade varit lösta, om SvK givit upp vigselrätten redan vid den halvhjärtade nästan-skilsmässan från staten.

—-

Löfven mot biskopskollegiet – vem vinner? Vi lägger in veto, säger bisp Tyrberg. Eg. var väl detta redan allmänt känt.
http://www.dagen.se/biskoparna-redo-att-lagga-veto-mot-lofvens-krav-om-samkonade-vigslar-1.996383
Biskoparnas veto KAN köras över, men det tar lång tid och kräver mycket stor uppslutning. Varför kyrksossarna satsar så hårt på detta är egentligen ganska svårt att förstå.

http://www.posk.se/2016/12/skapa-inte-ett-problem/
Kontraktsprosten i Umeå Lisa Tegby hävdar bestämt att frågan om vigslar av gaypar inte är något problem. Ändå försöker en del göra det till det, och utmåla de som inte vill kicka ut präster som i något läge vigselvägrar till mörkermannahomofober. Av allt att döma är hennes beskrivning helt adekvat.

Den här texten som lite hastigt går igenom det historiska återfinns på flera församlingars webbplatser.
https://www.svenskakyrkan.se/vantor/vigselratt/vigselskyldighet-for-svenska-kyrkan

Min bästa länk, men också den mest krävande. Biskop John Cullberg, en artikel ursprungligen ur Svensk tidskrifts årsbok 1954. Cullberg går igenom historien – frågan om vigsel av frånskilda är åtminstone lika gammalt som kyrkomötet – och gör dessutom den ”kätterska” anmärkningen att de präster som principiellt har något emot att viga frånskilda nog är drabbade av ett stänk fariséism.
http://www.svensktidskrift.se/kyrklig-vigsel-eller-kyrklig-ordning/ (lite konstig sida, välj pdf-filen)

Annonser

7 thoughts on “Har Stefan Löfvén hört om präster som inte vill viga frånskilda?

  1. Tegby är väl milt uttryckt tvetydig när hon först skriver att mångfalden ryms inom kyrkan, för att i sista meningen dra till med ” den fråga vi nu debatterar finns med tillsammans med många andra frågor när biskopen bedömer lämplighet för prästvigning.”
    Låter lite som falsk marknadsföring tycker jag.

    Gilla

  2. Läst på lite och Cullberg gör en intressant notering redan på 1950-talet:
    ”Det enda verkliga alternativet till dispensvägen, det obligatoriska civiläktenskapet,
    avvisas med den motiveringen, att kyrkans tillfällen att förkunna
    sin uppfattning om äktenskapet därmed skulle minskas; dessutom
    komme för kyrkans del problemet tillbaka, då det gällde att utforma
    regler för utdelande av den kyrkliga välsignelsen.”

    Huvudalternativen var alltså civiläktenskap eller samvetsfrihet för präster.
    Det som skiljer sig mot idag är väl att det inte längre finns någon specifik ”kyrkans uppfattning om äktenskapet”? Problemet med regler för utformandet av den kyrkliga välsignelsen har SvK ju redan drabbats med och det var väl en huvudorsak till handboksarbetet?
    Därmed borde man enligt 1954 års syn inte ha några kyrkliga argument mot civiläktenskap kvar.

    Även diskrimineringsargumentet fanns med redan på den tiden.
    ” civiläktenskap
    som ultima ratio ur kyrkans synpunkt måste tystna. Därmed skulle
    ju inte alls det intrikata samvetsproblemet lösas. Ty detta ligger
    ju inte i frågan om befrielse från åtalsrisk, utan däri, att prästen
    måste ta ställning till ett vigselpars »värdighet» att få kyrkans
    :sanktion över sitt äktenskap, och den situationen kan ju återkomma,
    om man skulle begära kyrklig välsignelse ovanpå den
    civila akten. För det andra har man avstått från varje diskriminering
    av frånskildas omgifte över huvud.”
    Även i detta fall så saknas argument för dagens situation då SvK enligt beslut inte har någon syn skild från samhället. Även om enskilda präster kan ha betänkligheter.

    Intressant nog blir Cullberg även specifik i vad som är ursprunget till problematiken: ”så-
    dana konflikter utgör ett symptom på att bandet mellan stat och
    kyrka är moget för upplösning. ”

    Jag kan inte se att Cullberg för dagen situation skulle förorda civiläktenskap och någon mån av samvetsfrihet för präster avseende vigsel.

    Sedan är ju Cullbergs ord om prästers självbild alltid aktuell, oavsett åsiktsdike:
    ”Dessvärre förhåller det sig nog så, att »samvetsbetänkligheterna» stundom bottnar
    i ett farisesinne, som alltid har lika svårt att verkligen göra
    allvar av evangeliets adress till publikaner och syndare. Man vill
    åtminstone ha någon garanti, att publikanen och syndaren ångrat
    sig! En sådan attityd är för kyrkan oändligt mycket farligare än
    en eller annan chockerande kyrkvigsel.”

    Gilla

    • Du har visst läst Cullberg noggrannare än jag, jag skummade honom men fann historiken intressant. Lessen om jag givit intrycket (?) att jag menat att Cullberg på något sätt skulle vara stöd för vare sig den ena eller andra åsikten idag, så har jag absolut inte menat.

      Delar ditt intresse för det sista av dina Cullberg-citat.

      Gilla

      • Jag har nog inte tolkat dig på annat sätt än att Cullberg är en intressant referens. Vilket jag onekligen kan hålla med om.

        Gilla

  3. Jag förbereder just nu en artikel för Kyrka och Folk, där jag borrar en del i lagförarbeten och riksdagsinterpellationer som gällde giftermålbalkens skrivning avseende vigselförättare, som i princip innebar att prästen kunde hamna i ett läge där han inte kunde avstå från att viga par som var frånskilda. En preliminär iakttagelse är att den sekulära lagstiftaren hade stor förståelse för prästernas samvetsbetänkligheter.

    Artikeln kommer förhoppningsvis tidigt i höst.

    Gilla

    • Då syftar du på lagen från 1970-talet som inte längre gäller, eller?

      Jag trodde faktiskt att den frågan uppstod med högkyrkligheten, men enl bisp Cullberg hade jag tydligen fel.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s