Skilsmässa anno 1571. Ur Laurentius Petris kyrkoordning.

Äktenskapet är av begynnelsen av Gudi så skapat och ordinerat, att dess band mellan man och kvinno, skulle alltid bliva evigt, fast och oupplöseligt, så att de allt in till döden skulle samman bliva, och icke skiljas åt, Men sedan mankönet genom synden är fördärvat vordet, och utan rätta laget kommet, så väl i Äktenskaps handel som allt annat, haver Gud (såsom man av Skriftene kan märka) efterlåtit Hjonelags skildnad uti tvenne fall, så att han annat giftermål icke förbjuder.

Citaten ur kyrkoordningen har jag hämtat ur ”Reformationstiden. Kultur och samhällsliv i Luthers Europa” av Elisabeth Wåghäll Nivre och Olle Larsson, som ett bibliotek sålde ut. Jag sade ”säljer ni ut den här, detta år!” till killen bakom disken som tog emot min femma för boken. Han verkade inte förstå vad jag syftade på.

De bitar av kyrkoordningen som bokens författare publicerat, med moderniserad stavning men i övrigt intakt, visar att dåtidens begrepp om en kyrkoordning inte är samma som vår tids. Här finns bland annat en tämligen detaljerad läroplan för skolor – katedralskolor, rimligen, andra fanns väl inte? – och anmärkningar som nog måste ses som praktiska råd till prästerskapet. Åtskillnaden mellan världslig lag och kyrkostadga verkar inte hundraprocentig. Jag antar att det helt enkelt var så, kanske ganska långt fram i tiden. Bokens författare menar att 1571 års kyrkoordning mer ska ses som en bekännelseskrift. Exakt vad det isåf innebär har jag inte hel koll på.

Laurentius Petris användning av kommatecken och punkt skiljer sig en del från vad vi är vana, liksom hans begrepp om huvudsats och bisats. Bitvis är texten dunkel för en nutidssvensk. Ska exv. ”mankönet” syfta på hela mänskligheten, eller utgår Laurentius Petri här från att det alltid är enbart män som orsakar skilsmässa? Det sistnämnda låter alltför orimligt så jag lutar mot den första versionen.

Kyrkoordningen slår alltså fast två fall, i vilka skilsmässa tillåts fullt ut så folk kan gifta om sig. Var detta något som uppfanns i och med reformationen? Det verkar så. Nationalencyklopedin skriver

Då enligt lutherdomen äktenskapet inte var något sakrament, trots att det ingick i Guds skapelseordning, medförde reformationens införande i Sverige att man tillät skilsmässa, dels på grund av äktenskapsbrott, dels på grund av egenvilligt övergivande. Dessa skillnadsgrunder upptogs i 1571 års kyrkoordning, 1686 års kyrkolag och 1734 års lag.

Det var dock svårt att få skilsmässa, även om någon av de nämnda grunderna förelåg. Först efter omfattande varnings- och förlikningsförfarande samt strafföreläggande av både kyrkliga och världsliga myndigheter kunde skilsmässa komma i fråga. Det infördes en praxis att kungen dispensvägen kunde låta upplösa äktenskap. Ett sätt att snabbt få skilsmässa på grund av egenvilligt övergivande var emellertid att den ena maken for utomlands.

Enklare för den som var rik, alltså. Som alltid.

Åter till Laurentius Petri och kyrkoordningen från 1571. De två skilsmässoskälen, skulle vi få höra om.

Det första är, när den ena parten varder beslagen med bevislig hordom, Ty var den andra parten som oskyldig är, icke vill giva sig i förlikning me den brottsliga, så må honom, efter Guds ord, annat giftermål varda tillåtet, Men den brottsliga skall läggas under tillbörligt straff, Dock var den brottslige parten behåller livet, skall man icke fara här förhastat med, utan man skall på någon tid tillgörande, var så beläget är, låta sakerna hänga, så länge man försöker om de kunne varda förlikte, Var det ock ingalunda vill bättre varda, och den parten fri dömder till annat giftermål, som är utan skuld.

Bara den som blev bedragen får efter skilsmässan gifta om sig, alltså. Inte den brottsliga parten – ”brottslig”? Ja, av texten framgår att äktenskapsbrott, eller med termens juridiska språk ”hor”, kunde bestraffas med döden. Det var andra tider, minst sagt.

Det andra fallet är, när den ene Äkta maken utan rätt och skäl övergiver och förlöper den andre i akt och uppsåt, att han aldrig någon tid vill bygga och bo med honom, då låter Skriften ock till, att den personen som övergiven är, må förse sig med annat giftermål, Såsom S. Paulus säger till de Korinter, Om den otrogne vill skiljas så lät honom skiljas, En broder eller syster är icke bunden till egendom i sådana fall.

Otrohet, samt om den ena maken förlupit hemmet. De två skilsmässogrunderna kom att gälla länge.

Nu ändock denna texten talar om dem som för Trona skull övergiva deras äkta maka, Likväl begiva sig ock annor fall, där den ena äkta maken vrångvisliga och med det uppsåt, att han aldrig vill låta sig till den andre igen, honom övergiver, Där nu så sker, kan den obrottsliga personen icke heller umgälla den brottsliges ondsko, och varder tvingat till att bliva utan äktenskap.

Här tappar LP mig fullständigt. Att överge sin äkta make ”för Trona skull”, handlar det om att konvertera till Rom? Stycket handlar om fall där äktenskapet kan upplösas men kontrahenterna inte får gifta om sig. Så mycket förstår jag. Men vad är egentligen skillnaden i detta fall och det där någon förlupit hemmet, eller på modern svenska helt enkelt flyttat ut? (och slutar medverka till barnuppfostran, försörjning osv) Varför anses den övergivne här medskyldig – både i fall ”för Trona skull” och i de andra som skildras i stycket?

Uti denne tvenne förtalda fall, tillåter nu Gud åtskillnad i äktenskap, så att den obrottsliga personen må gå till annat giftermål, Dock ska dess heller detta icke ske, förr än den samma personen som således sitter kvar övergiven, bidit haver en bekvämlig tid, Den må Domaren föresätta, längre eller streckre, efter som honom synes att lägenheten sig begiver.

Någor världslig lag låta åtskillnad ock så till i flere fall, om vilken här ock på denne tid intet är till talandes.

Världslig lag tillåter alltså skilsmässa i fler fall, som kyrkan inte godkänner. Ett sånt som jag hört talas om, som jag inte vet vilket århundrade det gäller, var att kvinnor fick skilja sig om mannen inte bidrog till barnens försörjning. Det ska finnas exempel på rättegångsprotokoll där kvinnan jämrar sig över hur mycket mannen slog henne – men det var helt irrelevant, det var inte skilsmässoskäl – medan domaren försökte fiska efter om mannen söp upp pengarna så det inte fanns mat till barnen, för då kunde han ge henne skilsmässa men inte för att maken slog henne gul och blå.

Undras vilka konsekvenserna blev av en sådan skilsmässa, som kyrkan inte godkände. Det kunde kanske variera en del. Upp till prästens godtycke, så som det idag funkar i det katolska.

Till den personen som av naturlig bräck eller eljest av någrahanda ofall till Äktenskap platt oduglig är, kan ingen tvingat varda. Men för spetälsko, sot eller annan sjukdoms skull, varder ingom efterlåtit skiljas vid sin äkta maka.

Vad kunde göra en människa oduglig till äktenskap, månntro. Jag gissar att ”bräck” syftar på ordentlig missbildning. Oförmåga att genomföra samlag, är väl annars klassikern. Schysst iaf att det inte är ett skäl att skilja sig, om maken blir sjuk – vi rör oss ju i en tid när äktenskapet handlar väldigt mycket om försörjning. Idag tycker vi inte heller att det är snyggt att överge en make/a som blivit svårt sjuk, fast många äktenskap ändå tar slut som en följd. Det blir för svårt att klara av.

Allestädes där Äktenskap är olovliga och olagliga bundet, räknas det för ogillt och för intet.

Där trolovan är skedd med laga gåvor och närvarandes vittne, och sedan är sängelag tillkommit, slik handel måste man räkna gill och rätt inför Gud, ändock laga fästning och vigning icke haver efterföljt. Men med trolovan utan sängalag, haver det sig annorlunda.

Man kan tycka att sista stycket eg. borde höra bättre hemma i den längre texten om själva äktenskapet och dess ingående, som jag inte citerat. Att det tas upp i samband med skilsmässa har rimligen att göra med att situationen ibland uppkom att någon ville bryta en trolovning, och då måste man ha koll på vad som gällde. Jag vet inte riktigt när kyrkan började viga folk, men helt klart finns här kvar en sed att när folk lever ihop, då är de gifta. Det är ju också ursprunget till äktenskapet – av Gud instiftat eller ej.

*

Länkar

En kortis av Dick Harrison om dödsstraff och hor (i korthet: dödsstraffet genomfördes ganska sällan)
http://blog.svd.se/historia/2012/01/08/nar-otrohet-var-belagt-med-dodsstraff/

Annonser

4 thoughts on “Skilsmässa anno 1571. Ur Laurentius Petris kyrkoordning.

  1. Min morfar kom för en massa år sedan över en bok om rättsfall i Bohuslän runt 1800 tror jag. En kvinna, f.d. änka med barn, begär skilsmässa från sin nya man då han inte förmått att fullborda äktenskapet. Han skyller på än det en och än det andra och hävdar att hon har en knöl i ljumsken så att han inte kommer åt. Hon kontrar med att hennes förre man minsann kom åt ändå, vilket barnen är bevis för.
    Jag vill minnas att det blev dömt till kvinnans fördel (hur nu skilsmässa kunde vara till fördel för henne?), då även kvinnan hade rätt till att åtnjuta den äktenskapliga sängkammaren.

    Intr för att det har med kyrkoordning att göra, men jag tyckte att berättelsen kunde ge perspektiv på dagens syn på dåtidens könsroller och jämställdhet. Kvinnor hade åtminstone rättigheten till sex inom äktenskapet.

    Gilla

    • Blev det skilsmässa, verkligen? Jag hade snarare trott att äktenskapet ogiltigförklarades. Att det aldrig fullbordats, som det brukar heta. Notera Petris kyrkoordning, där trolovat folk som haft ”sängalag” skulle betraktas som gifta.

      Gilla

      • Du har troligen rätt. Jag vill bara minnas att domslutet föll till kvinnans fördel.
        Den stackars kvinnan blev ju blåst på konfekten och hon visste ju sedan tidigare hur den skulle smaka.

        Gilla

      • För att något förstöra den ”roliga historien”: vi har ingen aning om varför hon EGENTLIGEN ville slippa ifrån karln. Rätt ofta åberopades annat skäl än det riktiga – se de par där endera kontrahenten åkte på trevlig lustresa till kontinenten delvis för att maken/an skulle kunna hävda sig övergiven och ta ut skilsmässa.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s