Hans eminens roll är att tjäna, inte regera

Den katolska kyrka som reformationen splittrade, är inte samma som dagens katolska kyrka. Det är i sig inte konstigare än att dagens Sverige inte är samma som 1500-talets Sverige. Ibland verkar det som om de flesta av dagens katoliker inte riktigt förstår detta.

I en Dagen-artikel kring att den katolske biskopen utseddes till kardinal skrev Anna Bieniaszewski Sandberg

 I medierapporteringen har kardinalerna här och var kallats för ”prinsar” i katolska kyrkan, vilket ter sig märkligt med tanke på att katolska präster, biskopar, kardinaler och påvar inte är kallade till att regera utan till att tjäna.

Märkligt? Näej, det är inte märkligt. Det är historiskt högst begripligt.

Kanske jag är i grinigaste laget här. Nyhetsjournalistik är nyhetsjournalistik. Förenklingarna äro legio. Men ändå. Rebella tar tillfället i akt att förklara det där med ”the princes of the church” – på svenska bör man nog säga kyrkans furstar eller kyrkofurstarna, snarare än använda ordet prins. Engelskans prince har ju båda betydelserna.

I en bok om reformationstiden läste jag nyligen, om det Tyskland som kom att splittras upp i pluttstater med samma religion som sin furste: ”De stater som regerades av andliga furstar förblev katolska”. Andliga furstar, det är i sammanhanget samma sak som kyrkofurstar: världsliga regenter som även är biskopar. Den mening som nyss citerades kan alltså översättas ”de stater vars furste även var dess biskop förblev katolska”. Och det är ju helt logiskt.

Biskopstiteln gick på sina håll hand i hand med regentskapet, och var synnerligen ärftlig. Den nutida kardinal Christoph Schönborn från Österrike kommer från en släkt som var furstbiskopar på 16- och 1700-talet. ”Biskopsdöme” är ett gammalt ord för stift, ”bishopric” på engelska – orden används vanligen om sådana stift som hade en furstbiskop.

Idag avvisar Katolska kyrkan sådan teokrati. Katolska kyrkan av idag är inte samma som på Luthers tid. Men titeln ”kyrkans furstar”, ”the princes of the church” som man ofta kan läsa i engelskspråkig katolsk press, hör ihop med ett system där påven var en medeltida furste som hade krona (tiara) och hov. Det här finns i Katolska kyrkans historia, och det är inte betydelselöst inte minst för att kurian fortfarande i viss mån funkar som ett medeltida furstehov.

Titeln ”kyrkans furstar” är alltså inte ett smul konstig, bara en smula utdaterad precis som det formella tilltalet till katolska kardinaler – ”eminens” – är det. Talet om att kardinaler och präster enbart är till för att tjäna är en liten smula motsägelsefullt. Sen tror jag säkert att biskop och kardinal AA själv ser det som att han tjänar, men helhetsbilden och framför allt historien är en liten smula mer komplex än så.

Då och då hör man katoliker som resonerar som om Luther gjorde uppror mot Katolska kyrkan, helt dumt, och skissar på andra valmöjligheter han kunde ha haft i tron att Katolska kyrkan då var samma som den är nu. Nej, det är den inte – och det bör inte minst alla katoliker vara glada över eftersom ytterst få av dem skulle vilja ha en biskop som är eminens på riktigt, med en sådans alla världsliga maktbefogenheter.

Länkar

Anna Bieniaszewski Sandberg i Dagen.
http://www.dagen.se/tacksamma-svenskar-appladerade-sin-nya-kardinal-1.989311

Sen Wikipedia, i rent folkbildningssyfte.

Princes of the Church.
https://en.wikipedia.org/wiki/Prince_of_the_Church

Ang. furstbiskopar skriver svenska Wikipedia bara om furstbiskopar i det tysk-romerska riket.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Furstbiskop
Engelska Wikipedia breddar bilden.
https://en.wikipedia.org/wiki/Prince-bishop

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s