Om bibeltolkning á la katolska kyrkan

Gamla, ovetenskapliga sätt att hantera bibeltexterna. Typologier och quadriga. Gimme! men det är alldeles för lite av det i relativt nyutkomna ”Skrift och tradition: Katolska perspektiv på bibeltolkning och bibelbruk”.

Först är det 60 sidor som ska säga att jo, Katolska kyrkan accepterar visst vad vetenskapen säger om de bibliska böckernas tillkomst. Och Katolska kyrkan tycker det är jättebra om katoliker läser i Bibeln – faktiskt – men det har inte alltid varit så. (Detta är första gången jag sett någon medge detta. Däremot har jag ett flertal gånger sett detta förnekat, eller att intervjuoffer/likn. duckat för frågan.) Och så påpekas att även om katoliker kanske inte läst så mycket i någon fysisk bibelbok, har de hört väldigt mycket bibel i mässa – och den som regelbundet läser tidegärd, som exv. alla katolska präster ska göra, får i sig såpass mycket att katolska präster faktiskt ligger högt upp när man jämför hur mycket präster och pastorer i olika samfund läser i sin bibel.

Sen 80 sidor om det verkligt intressanta. Om bibeltolkning utöver det bokstavligt/historiska. Eller nä, det var visst bara 40 sidor. Anders Piltz 45 sídor, om bibeltexter och bibeltolkning i liturgin, är nog också intressant. Men det är om icke bokstavlig bibeltolkning jag vill läsa, och detta verkar boken vilja framställa som en vältyglad verksamhet.

Kanske den katolska verkligheten är såpass tråkig. Kanske det är inriktningen på denna bok på grund av att den är skriven av sex herrar, varav huvudparten är konvertiter, i ett protestantiskt land. Det gäller alltså att framställa sig som förnuftig och högst måttlig, när man dissar reformatorernas Sola scriptura. Jag skulle vilja se hur motsvarande bok skriven i Italien eller Spanien ser ut – men där finns den kanske överhuvud taget inte?

Gösta Hallonstens kapitel om Vulgatan gör mig dock förundrad. Han resonerar som om liturgin vilade helt på Vulgatan, den normerande latinska bibelöversättningen, och hoppar över att mässan även innehåller latinsk översättning som är äldre än Vulgata. Kanske han anser det för marginellt för att nämna, och kanske förekomsten av Vetus latina i mässan är så liten att det faktiskt inte fötjänas att nämna, men intrycket blir konstigt när han till och med på ett ställe översätter ett citat där dessa äldre latinöversättningar nämns utan att kommentera det.

Intressantast hittills är ett exempel där mig veterligt alla kristna använder en ”mer än bokstavlig” tolkning. Det är numera vetenskapligt väletablerat att Jesusordet ”Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig” när det skrevs inte handlade om att den kommer till himlen som bryr sig om fattiga och föraktade.

”Det är en bland kommentatorerna växande insikt att den ursprungliga avsikten här är att framställa hur domen förkunnas över alla folk (eller ”alla hedningar”) med ledningen av hur de har betett sig mot ansatta kristna, ”dessa minsta som är mina bröder”. Tematiskt sett motsvarar texten alltså Jesu ord ”Den som ger er en bägare vatten att dricka därför att ni tillhör Kristus – sannerligen, han skall inte gå miste om sin lön” (Mark 9:41). Hedningar har chans att gå fria vid den sista domen om de har handlat väl mot de behövande bland Jesu efterföljare. Texten vittnar om en problematik som blev alltmer aktuell ju mer den kristna kyrkan spreds i den dåtida pagana världen. Den vittnar om känslan av utsatthet i den tidiga kyrkan.

Så brukar den här välkända evangelietexten dock inte utläggas. I stället brukar den fungera som stöd för kristen förkunnelse om att kristna – och alla människor – måste visa omsorg om behövande och utsatta, vilka de än är. När man tolkar texten så, ger man den av allt att döma en betydligt vidare syftning än den ursprungligen avsedda. Man låter den handla om en vidare problematik än den från början gällde. Här räknare alltså praktiskt taget alla bibelläsare med att ett avsnitt i Nya testamentet har ett annat sensus plenior, en av Gud avsedd innebörd som går utöver den som den mänsklige författaren (Matteus) hade i tankarna.

Intressant, onekligen.

Men mitt favoritexempel på ”mer än bokstavlig tolkning” finns inte med i den här boken (såvida inte Piltz nämner det i sitt kapitel, men det känns inte så troligt).

Om man varje kväll ber med tidegärden

Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid som du har lovat.
Ty mina ögon har skådat frälsningen
som du har berett åt alla folk,
ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel

då tänker man inte på att detta är Symeons lovsång. Eller man kanske tänker det, också, men man gör samtidigt orden till sina, så att jag är Herrens tjänare som får gå hem i frid, ty mina ögon har skådat frälsningen som Du har berett åt alla folk.

Men om sånt får man nog inte lära sig i den här boken. Om sånt lär man sig nog bara i praktik. Genom rätt sorts fromhetsövningar (om nu det är ordet), som tidegärden, eller så. Vill man ha mer av det, dår får man nog vackert lämna sina böcker och sitt tangentbord och uppsöka praktiker IRL.

Annonser

2 thoughts on “Om bibeltolkning á la katolska kyrkan

  1. Ping: Petrus, klippan | Rebellas andra

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s