Fyra funderingar kring blivande kardinalen

om titulatur, pensionering, klosterkök och ärkestift. Men först

ett himla stort grattis!

till biskopen själv, och till alla svenska katoliker.

1. Kan kardinaler tilltalas med förnamn?

I Sverige tilltalar vi alla med förnamn. När Anders Arborelius blev biskop talade han fort om för sitt stift att han önskade bli kallad ”biskop Anders”.

Katolska kyrkan är nu inte svensk, utan internationell. I många internationella öron måste det där med ”biskop Anders” låta ganska lustigt, närmast medeltida. Och ”Kardinal Anders” bleve väl närmast bisarrt. Så kan man väl ändå inte säga? Samtidigt kan väl inte just landets katolske biskop bli den ende som vi inte kallar vid förnamn???

2. Från förbjuden munk till kardinal

När Anders Arborelius sökte till karmeliterklostret i skånska Tågarp under tidigt 1970-tal var klostret formellt olagligt. I och för sig torde ingen ha brytt sig om att försöka upprätthålla förbudet på ett bra tag. Från 1950-talet gick det i att söka tillstånd från regeringen, men om jag förstår rätt valde Katolska kyrkan att även efter att den möjligheten införts fortsätta anlägga sina kloster sådär lite semihemligt och illegalt; de kallades för ”vilohem” och annat. Den unge novisen och senare unge munken Anders Arborelius vistades alltså i ett illegalt kloster.

De flesta om inte alla av Arborelius företrädare på Stockholms katolska biskopsstol har varit medvetna om vikten av att som katolik i Sverige ligga lite lågt. Man har avstått från ett antal saker som ansetts provocerande. Vad skulle Johannes Müller m.fl. ha sagt, om de fick veta att man i början av 2000-talet till och med skulle ha en kardinal i landet? Mer katolskt kan det inte bli, liksom. Extra mycket rött siden och brysselspetsar (även om vi utgår från att kardinal Arborelius inte kommer att gå till de värsta excesserna, han är ju trots allt munk).

3. Kan en pensionerad kardinal hacka lök i ett klosterkök?

För länge sedan läste jag något tidningsreportage från Norraby kloster. Just då fanns en broder Anders i köket, som trivdes med att laga mat och därför ofta gjorde just det. Nu kan ju det skånska karmeliterklostret ha haft flera munkar med det namnet, men jag har alltid trott att denne broder Anders var den blivande biskopen.

En röd hatt prydd med extrema mängder röda tofsar, som hänger ner från brättets båda sidor - den klassiska kardinalshatten.


Denna särskilda kardinalshatt – galeron – avskaffades 1965. Den slapp du iaf ifrån, bisp AA!

Vid senaste jämna födelsedagen berättade han i någon tidningsintervju att han faktiskt längtade efter att få pensionera sig och återvända till sitt gamla kloster. Nu infinner sig frågan: kan man göra det som kardinal? Kan man lägga av sin röda lilla hätta och ställa sig i klosterköket för att koka gröt och steka lök åt sina medbröder?

Katolska biskopar lämnar in sin avskedsansökan när de fyller 75. Sen kan påven bevilja den när som helst från bums till långt senare. Min gissning är att biskopar som är kardinaler sällan får gå i pension innan de fyller 80. Risken finns att den där Bergoglio med ett penndrag gjort så den stackars Anders Arborelius pensionering skjuts upp sisådär fem år.

4. Är Stockholm på väg att bli ett ärkestift?

Katolska kyrkan i Norden är ännu inte organiserad riktigt som i det gamla katolska Europa. Stiften är där hopklumpade i kyrkoprovinser, där ett stift är ärkestift vars biskop heter ärkebiskop. De nordiska katolska länderna hör ihop, de har en gemensam biskopskonferens och Norden liknar på många sätt en sån där kyrkoprovins, men ärkestift saknas. Var ska det ligga någonstans? De nordiska biskoparna roterar ordförandeskapet i biskopskonferensen mellan sig. Inget av länderna har väl lust att låta något annat lands stift bli till det automatiskt finaste.

Nu när Stockholm har en kardinal, betyder det att Stockholm håller på att bli ärkestift?

Jag tror inte det. När påve Franciskus utser kardinaler bryter han konstant mot massor av oskrivna regler för hur sånt går till. Det brukade främst vara ärkebiskoparna som kommer ifråga, men Franciskus utser kardinaler i obetydliga småstift medan ärkebiskopen nekas (eller slipper) röd kardinalsmössa; så har han gjort åtminstone på Kuba och det finns förmodligen fler exempel.

Egentligen är väl kanske den nordiska modellen mer förenlig med en tid när Katolska kyrkan inte längre har feodaltidens världsliga makt som främsta organisationsmodell. Nä, jag tror inte att biskops Anders röda mössa betyder något för ett eventuellt nordiskt ärkestift. Åtminstone inte särskilt mycket.

… och vad gör egentligen en kardinal?

Den frågan fick jag på Twitter. Rebella harklar sig, och förkunnar sålunda:

Det viktigaste med kardinaler är att det är de som väljer näste påve, när det är dags – alla kardinaler som är under 80, vill säga. Anders Arborelius är 67, så under förutsättning att inte Franciskus sitter kvar i 13 år till får bisp AA vara med i konklaven nästa gång det är dags.

I övrigt ska kardinaler vara påvens rådgivare, vilket i praktiken betyder att de utses till diverse uppdrag i Vatikanen. En kardinal som nobbar det mesta, alternativt inte är så lämpad, åker till Vatikanen sisådär en gång per år. Andra åker som skottspolar och överlåter mycket av biskoperiet hemma på sina hjälpbiskopar och biskopsvikarier för att göra Vatikanen-karriär. Om jag ska tippa hamnar Arborelius i mellanläge. Han är bra på italienska vilket förmodligen är ett krav för att få något gjort i Vatikanen öht (möjligen kan det funka med latin istället? Jag har ingen aning om hur hans latin är, men italienskan är vad jag förstår minst på nivån ”helt okej”). Å andra sidan tror jag inte han längtar efter Vatikanen-karriär, så direkt skottspole betvivlar jag att han blir. Å andra sidan har Rebella haft fel förr.

Biskop Anders Arborelius kommer att bli den av landets biskopar som är försedd med den tjusigaste titeln, och den är inte betydelselös; att vara kardinal medför närmast automatiskt ett kontaktnät i Rom. Om Svenska kyrkans biskopar hittills mött en man som representerar en lustig liten invandrarkyrka, torde möten med kardinal Anders Arborelius framöver nog att upplevas lika mycket som ett möte med den tämligen muskulösa internationalla Katolska kyrkan – och det är väl kanske egentligen ganska rimligt.

Katolska kyrkan i Sverige stärker sina band till moderkyrkan i Rom. Landets alla katoliker jublar. Biskopen själv känner förmodligen att han får en börda på axlarna. Så grattis igen, svenska katoliker, och grattis – trots allt – till karmelitermunken från klostret i Tågarp. Vi hoppas att du till slut får njuta av en välförtjänt pensionering, om det nu blir i Norraby kloster eller någon annanstans.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s