Något enögt om 68-kyrkan

Hur såg Svenska kyrkan ut innan vänstern, enligt Johan Sundeen och Annika Borg, tog över den?

Jag har aldrig sett någon som pratar om hur vänstervriden Svenska kyrkan är beskriva den bakgrunden. Det kanske är så att Svenska kyrkan är mer vänster än den borde, viktat gentemot medlemmarnas sympatier. Det är möjligt att gränserna mellan världslig politik och samhällsengagemang utifrån kristen tro ibland är väl suddiga. Men utan en beskrivning av vägen hit, som börjar innan 1970-talets vänstervåg, blir beskrivningen en smula enögd.

Jag har inte läst Johan Sundeens bok om 68-kyrkan, det medges. Bara ett par artiklar om den, inklusive Annika Borgs i Axess. Den handlar förvisso lika mycket om hennes egna erfarenheter och reflektioner som om boken. Kanske beror det på att jag har lite svårt att sortera ut det Borg-specifika materialet i artikeln från uppgifterna om själva boken, men artikeln fick mig att tappa lusten för boken. Min ”vill läsa”-lista är ändå för lång, så alla skäl att stryka något därur är bra.

En av Kent Wistis skämtteckningar i DN, bestående av hans standard-prästgubbe i krage med texten "Svenska kyrkan sägs ha blivit politiserad. Sorgligt. Svenska kyrkan ska vara politiskt neutral med borgerligt reaktionär och värdekonservativ samhällssyn."

Kent Wisti i DN.

Jag förstår inte Annika Borgs intensiva svartmålning av begreppet ”vänster”. Vi hade en sosseregering i, jag vet inte hur många årtionden. Vi blev inte DDR för det. Socialdemokratins Sverige hade sina brister, men var på många sätt ett ganska människovänligt samhälle. Huvuddelen av det som kallas ”vänster” är ändå ganska normalt … det var den politik som byggde det välfärdssystem, som vi nu länge varit fullt koncentrerade på att bryta sönder. Det så kallade folkhemmet hade brister. Rätt stora, till och med. Men visa mig det samhälle eller land som har färre. Jag tror nog du hittar exempel, men du får hålla på ett tag.

Ja, det fanns människor på vänsterkanten med skumma åsikter. Ja, under 1970-talet var detta lite väl normaliserat. Och att vänstern blev norm i Svenska kyrkan är inte konstigt. Det gällde generellt. Sen är det väl så att kyrkan av olika skäl släpar efter, och alltså ”gäller” vänsteråsikter i kyrkan mer än i samhället i övrigt. Det är fullt normalt, faktiskt, givet att kyrkan till sin natur ska släpa lite. Det brukar ju anses att kyrkan inte rakt av ska köpa tidsandan, och det gäller väl även här – eller?

Detta är det perspektiv som saknas i diskussionerna om 68-kyrkan:

Före 1968-vågen var kyrkan konservativ. Det fanns dessutom en ganska stor sammanblandning mellan vad som var kristet, och vad som helt enkelt var borgerlig moral. Manfred Björkquist, Stockholms första biskop, med sin pansarbåtsinsamling är ett fint exempel. Moralpaniken ”dansbaneeländet”, där biskop Yngve Brilioth i Växjö tillhörde de drivande, är ett annat.

Det svängde alltså därifrån, och vänsterut. Okej. Det kanske blev lite väl enhetligt. Den problembeskrivningen har jag inga problem att köpa. Vi är ju lite väl benägna till likriktning i det här landet, och det är inte riktigt bra.

Hoppar vi över förhistorien, ger skildringar som Sundeens och Borgs (eller åtminstone den sistnämndas, Sundeens bok har jag ju faktiskt inte läst) vid handen att vi bör återställa den fria rena kyrkan. Om kyrkan bara slapp vänstern skulle hon vara sig själv igen!

Som på biskop Brillioths dagar då, eller? Pytt heller.

Svenska kyrkan har varit alldeles för lierad med makten. Medan makten var konservativ, var kyrkan konservativ. Sedan socialdemokratin tagit över styret av Sverige tog det ett tag för kyrkan att följa efter. Det skedde nog inte riktigt förrän i och med 68-vågen.

Var alltså djupt skeptisk mot politiskt engagerade människor som talar om ”kyrkans politisering”. Ibland betyder det verkligen att kyrkan borde vara skild från politiken. Ibland betyder det mest att kyrkan borde vara skild från sådan politik som jag inte tycker om. Att annan politik är lika politisk, det ser man inte.

Jag kan inte se att Annika Borg lyckas göra den åtskillnaden.

Länkar

Socialism som evangelium. Annika Borg reflekterar över Johan Sundeens bok ”1968-kyrkan”, i Axess.
http://www.axess.se/magasin/default.aspx?article=3293

Maria Ludvigsson i SvD: Visst har kyrkan ett vänsterarv
https://www.svd.se/visst-har-kyrkan-ett-vansterarv/om/ledare
Jag undrar stillsamt om kyrkan i Ludvigssons idealvärld alls ska bry sig om gamla och sjuka, eller enbart syssla med s.k. ”andliga ting”? I så fall undrar jag hur hon läser evangelierna.

Prästen Mattias Haglund kommenterar hur moderat-anknutna Borg utifrån plattformen Timbro anklagar Svenska kyrkan för att vara vänstervriden, i Kyrkans tidning: Kyrkans röst får aldrig tystna
http://www.kyrkanstidning.se/debatt/kyrkans-rost-far-aldrig-tystna

Annonser

2 thoughts on “Något enögt om 68-kyrkan

  1. Bra analys. Ligger mycket i det du skriver. Agerar Annika Borg i egenskap av präst eller i egenskap av moderatpolitiker (vilket hon ju också är) kan man fråga sig.

    Gilla

    • I och för sig är det inte konstigt om högerfolk reagerar mer än de flesta på vänstervridning. Frågan är bara om de har relevanta lösningar. Med skev eller iaf ofullständig historieskrivning borde slutsatserna och bot-recepten också halka lite fel.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s