Sekulär insikt, speglad mot svart natthimmel

Det är en radikal gärning, att ge utan krav på motprestation.

Björn Barr i Expressen, 25 april 2016

För några år sedan tog jag ett beslut. Ett ganska drastiskt beslut som handlar om livshållning.

Jag satt en smula fast i en ganska snål omgivning, där de flesta tänkte mest på sig själv och en del rakt av lurades. Den här miljön var ganska tung att vistas i. Vad gör man? Blir man snål själv? Så kan jag inte leva. Det går inte.

Jag hade i några omgångar investerat energi i människor i hopp om att få liksom bundsförvanter. Människor att samarbeta med, så man kunde turas om att stötta. Om det ibland mest bara var jag som stöttade spelade ingen roll, bara jag visste att den andre var inställd på att själv stötta när det var jag som inte hann eller orkade.

Ibland fick jag fin respons. Med ett par människor hade jag gott samarbete, som jag i ganska hög grad uppfattade som ett resultat av min investering. Efter några år hade de här människorna dock av olika skäl försvunnit ut.

Andra människor som jag gett till tog emot, sade tack (i de flesta fall) men hade inte en tanke på att ge tillbaka. De gjorde mig så grundligt besviken. Varje sådan smäll fick mig att backa från min föresats att försöka dra mitt strå till stacken för en mänskligare social miljö. Varje större besvikelse fick mig att dra mig inom ett skal ett tag. Sluta hjälpa till. Sluta erbjuda. Efter ett tag gick det över, men jag började bli liksom trött. Man kunde ju inte på förhand veta vilka som skulle reagera hur, och mitt mål var att få bundsförvanter inte att slösa min energi på själviska idioter.

Sen tog jag ett beslut. Det var ett sånt beslut som kommer plötsligt, men efter en lång förberedelsetid som man bara är medveten om i efterhand. Det var vinter, och kallt. Jag minns mörkret, gatlyktorna och snön. Jag stod vid ett vägskäl och måste bestämma mig: hur ska jag göra? Ska jag bli cynisk, och skynda mig att utnyttja innan jag själv blir utnyttjad …? men det klarar jag nog inte. Då går jag sönder. Jag kan inte.

Lösningen på ekvationen, tänkte jag och såg mot den svarta himlen, måste vara att inte bli så besviken. Besvikelserna tär för mycket. Och enda sättet att slippa de där djupa besvikelserna måste vara att inte förvänta mig så mycket tillbaka. Om folk lönar generositet med oginhet ska jag sluta ge, javisst. Allt annat vore dumt. Men jag ska ge utan att se det som en investering. Utan att liksom förvänta mig en avkastning.

Det har fungerat. Jag blev lugnare. Jag fick en fungerande arbetsmodell.

Överlag funkar människorna på det här stället en bra bit bättre nu. Och jag inbillar mig att jag haft en del med det att göra.

Jag har aldrig hört om att det här skulle vara en fungerande attityd, en funkis livshållning. Men så förefaller det faktiskt vara.

Redan då, med blicken fäst mot den svarta natthimlen, visste jag: det här skulle gå att formulera religiöst, om jag så ville. Det ville jag inte. Jag var ateist. Men jag insåg att mitt beslut förmodligen skulle gå att formulera religiöst, och det stämde till eftertanke.

I efterhand kan jag se tre startpunkter eller grundorsaker, tre saker som på olika sätt bäddade för mitt religiösa sökande. Det här var en av dem.

Det inledande citatet av Expressens Björn Barr handlar om ett nyväckt intresse för Svenska kyrkan. Jag tog – som så ofta – orden en smula ur sitt sammanhang, och associerade vidare. Tolkar jag in, när jag tänker att skribenten förknippar denna radikalitet just med den kristna tron? Jag tror faktiskt inte det.

Är det ens en särskilt kristen tanke? Jag vet inte. Det är i alla fall uppenbart att tanken för Björn Barr är lockande, och på något sätt upplevs som andlig och sann.

Länkar

Björn Barrs text har fått den på alla sätt horribla rubriken ”Tacka fan för Svenska kyrkans öppna portar”. Låt inte det avskräcka.
http://www.expressen.se/kultur/tacka-fan-for-svenska-kyrkans-oppna-portar/

Dag Sandahl sågade den nu årsgamla texten, då när det begav sig. Och han har poänger. Visst. Men jag tycker också att han verkar sitta en smula fast i sina favoritperspektiv – det kan tänkas finnas fler. Barr verkar ha fallit för marknadsföringen ”Kyrkan gör så mycket gott”, och det är inte primärt en kyrkas raison d’être. Där har Sandahl förstås helt rätt, även om det inte heller är orelaterat. Men Sandahl verkar inte förstå att det hos Björn Barr finns någon typ av längtan, som det är dumt att håna.
http://bloggardag.blogspot.se/2016/04/fattar-inte-ett-barr.html

Senaste året har vi sett något exempel på att Svenska kyrkans givande kanske inte är så radikalt. Jag tänker då mest på Kent Wistis peppar-texter till kyrkans personal.
https://rebellasandra.wordpress.com/2016/10/04/prast-pa-sociala-medier-det-inbyggda-abret/
Men dock.

Annonser

4 thoughts on “Sekulär insikt, speglad mot svart natthimmel

  1. Vet inte om det är en specifik kristen tanke, eller mer en allmänmänsklig insikt som finns i fler system, men ur kristen synvinkel är det precis detta Gud gör på korset, med uppmaningen åt oss att följa efter. Radikalt var det i en tid då man gärna skyltade med hur from man var, hur man fastade och bad. Radikalt är det i en tid då allt är handelsvaror och där godheten hela tiden ifrågasätts, och vi därtill hela tiden uppmanas att tänka på oss själva, utveckla oss själva, skapa oss själva.

    Problemet är väl att det tenderar att bli obalanser: de som hela tiden ger, och de som struntar fullkomligt i budskapet och utnyttjar de andra. Men två fel gör inte ett rätt, bästa medlet mot de som parasiterar är knappast att själv bli parasit.

    Liked by 1 person

    • Jag tänker på Marianne Fredrikssons skildring av Romarrikets religion i Paradisets barn, trilogin. Jag tror det är i Evas bok. Iaf är en kvinna ett tag i Rom, eller någon stad med romersk religion. Hon är förbryllad över deras gudar som beter sig ungefär som människor. Sen upptäcker hon att den bedragna hustrun liksom agerar ut Hera, osv.

      Kristendomen kanske gör något liknande. Fast då med ett mindre antal idealbilder? (flera om man tillhör förreformatoriska kyrkor och håller sig med helgon)

      Det vore nog värt att läsa om de böckerna. Iaf den första handlar nog rätt mycket om religion faktiskt.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s