Ställ tillbaka nådatronen i högmässan!

Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron
för att få förbarmande och nåd i den stund då vi behöver hjälp

Nådens tron? Hoppsan! Hans nådatron – eller var det nådetron, med e? Båda verkar ha funnits.

Citatet är ur en antifon som jag sjungit på Bjärka-Säby, hämtad från Hebréerbrevet 4:16. Det står i tidebönsboken, och det är en av de saker jag verkligen uppskattar med Bjärkas tidebok – att det framgår varifrån antifonerna kommer. Från det bibelordet kommer då också rimligen formuleringen i den gamla högmässordningen, den ur 42:an, som jag konfirmerades efter.

Inte är det mycket jag minns av den gamla högmässan. ”Herren är i sitt heliga tempel, hans tron är i himmelen” precis i början, det där med att gå upp till Hans nådatron, syndabekännelsen och Fader vår är väl ungefär allt. Jag kan inte säga att det var helt begripligt, då. Hela högmässan var, om jag ska vara ärlig, lite stel och trist. Inte upplyftande. Alltför stora delar var väl också svårbegripliga, även för mig som hade ett för min ålder mycket gott ordförråd.

Nu fick jag plötsligt dessa ord ur den gamla högmässan förklarade, som serverat på ett fat.

Denna takmålning i Mariakyrkan i Sigtuna, ursprungligen dominikanernas klosterkyrka och sedermera församlingskyrka, har jag fascinerat tittat upp på. ”Nådastolen” kallas en sån här framställning av treenigheten. Och nådastol, det är exakt samma ord som nådatron eller nådetron. Det har jag verkligen inte haft en aning om.

”Nådatron” hittar man i Svenska akademins ordbok med ett belägg från 1695. Vad hette det i högmässan? ”Låtom oss därför trösteligen gå fram till hans nådetron och bekänna vår synd och skuld”, verkar det. ”Trösteligen” är idag ett helt omöjligt ord. Men ”frimodigt” – det är ju synnerligen upplyftande! Vilken aha-upplevelse. Det var det det betydde! Förtröstansfull, är ett annat modernt ord på samma ordstam som det ursprungliga som kanske också kan gå an? Lite krångligare än ”frimodigt”, men dock.

Varför ändrade man på det där? Varför tog man bort nådatronen ur högmässan? Byt ut ”trösteligen” mot ”frimodigt”! och hela tilltalet blir väl högst modernt och gångbart? Synd och skuld, javisst. Och det har väl sin plats. Det balanseras ju fint av frimodigheten.

Insikten att nådatronen i äldre tid hetat ”nådastol” är svindlande. Nådastolen, för katten, i gammal kyrkokonst! Den där framställningen av treenigheten, där Fadern håller fram den korsfäste Sonen. Den som vi nog oftast tycker är mest bara lite obegriplig, något ur det förgångna som vi idag inte relaterar till. För ingen har förklarat det för oss.

När vi tar bort nådatronen ur högmässan, missar vi en chans att göra vår gamla kyrkokonst begriplig. Det är väl ändå ganska synd. Allt tyder dessutom på att de kristna i väst börjar visa nytt intresse för treenigheten igen, som länge varit ganska försummad. Det är väl ett tecken på moderniteten som rinner ut, och ersätts av något annat – ännu oklart riktigt var vi kommer att landa.

Det citat som inleder blogginlägget är mitt starkaste textmässiga minne från mina dagar på Nya slottet i Bjärka-Säby tidigare i vår. Nyligen dök citatet ur 42:ans högmässa upp igen, under ett bibelstudium med en präst som rimligen prästvigdes på den gamla handbokens tid. Temat kommer tillbaka. Jag saknar nådatronen. Är jag verkligen ensam om det?

Har kyrkohandbokskommittén utrett möjligheten att plocka tillbaka nådatronen i högmässan, i moderniserad språkdräkt? Det skulle jag jättegärna vilja veta.

De borde väl ha gjort det. Den typen av grävande i äldre högmässor borde väl vara vad man börjar med, när man ska revidera en kyrkohandbok. Eller?

Om de har undersökt saken, borde det gå att få veta vad de kom fram till.

Och om det inte är gjort. Då är det banne mig skäl nog att underkänna kyrkohandboksarbetet, och göra totalt omtag. Inte på grund av nådetronen i sig självt, kanske, utan för att hela arbetsmetoden isåf måste vara fel?

Länkar

Det där med länkar till SAOB är lite lurigt, att få dem att peka till exakt rätt del av sidan. Bläddrar man lite ska man iaf hitta såväl nådastol som nådatron här.
http://www.saob.se/artikel/?seek=n%C3%A5datron&pz=2#U_N877_67788

Annonser

5 thoughts on “Ställ tillbaka nådatronen i högmässan!

  1. Så här står det i GO 76:

    Herren är sitt heliga tempel,
    Hans tron är i himmelen.
    Han är också hos dem
    som har en ödmjuk och förkrossad ande.
    Har hör de botfärdigas suckar
    och vänder sig till deras bön.
    Låt oss därför med förtröstan
    gå fram till hans nådetron
    och bekänna vår synd och skuld.

    Liked by 1 person

    • Just, det var i samma textsjok som det där med Herrens heliga tempel. Jag trodde det, men var inte säker.

      ”Med förtröstan” låter väl helt okej. Nyansskillnaden mot ”frimodig” är ganska väsentlig – eller kanske jag tycker det bara pga att jag har en grund förståelse av ordet frimodigs olika betydelsenyanser, kanske.

      Vad är GO 76? Språklig uppdatering av 42:an? I så fall den som användes när jag konfades, antar jag.

      Gilla

      • GO (=Gudstjänstordning) 76 var en försöksordning som antogs vid kyrkomötet 1975 och trädde i kraft 1 juni 1976 och gällde till och med domsöndagen 1986. Denna ordning kunde användes istället för 42:an om kyrkorådet beslutade det. I den församling jag växte upp i gick man aldrig över till GO76 trots att jag lobbade för det från 1981…

        Gilla

      • Jag tror jag minns ”han är ock när”, eller möjligen nära. Känner inte igen ”han är också hos dem som”. Min församling använde nog inte heller GO 76.

        Gilla

  2. Nackdelen med att vara anonym bloggare är att det är svårt att kommentera på Facebook, där jag ser att min text diskutetas.

    https://m.facebook.com/groups/328793047191594?view=permalink&id=1423602954377259

    Riktigt hur hör nådatronen/stolen ihop med offerteologi? Det ser jag inte riktigt. Locket på förbundsarken benämns i NT alltså så, i äldre svenska översättningar. Själva arken som kultföremål (i den mån någon sådan funnits, men det spelar rimligen ingen roll) var väl inte specifikt förknippad med offerkulten?

    I templets allraheligaste fanns även Guds tron som man hällde offerblod på, en gång om året. Och det kan vi nog lita på att det gjordes. Men det var väl inte förbundsarken man hällde blod på. Eller?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s