Rainer Carls om bön

Jag kan inte igenom bönen, eller genom goda gärningar, på något sätt påverka Gud så han ändrar sin vilja mot mig. Fast vi försöker ständigt.

Varför ber vi annars? Vi vill ju ändra Guds tanke med oss. Eller ber vi ”Ske din vilja?”

Det här är svårt.

Visserligen säger inte Rainer Carls det jag först tyckte att han sade. Han har inte påstått att bön till Gud inte kan förändra något i vår värld. Inte att Gud inte kan gripa in, påverka, handla – bara att vi inte via bön kan ändra Guds tanke med oss. Men ändå.

Om Gud är en varelse som finns någonstans utanför mig, utanför mitt medvetande, till och med utanför världen så som jag känner den. Då är det inte svårt att förstå att man kan vända sig till denna varelse med bön – under förutsättning att Han är allsmäktig och allgod och allt det där, som gör tillbedjan rimlig. Då blir det också rimligt att be Gud fixa och ordna saker åt oss.

(Det här är väl ungefär som man brukar beskriva polyteism? Det kanske är en nidbild av polyteism, iofs. Ingen aning.)

Men om Gud inte är någon varelse. Och Gud inte finns någon annanstans, varifrån Han kan ingripa och vrida på en ratt om Han skulle råka känna för det (exv. om någon människa ber honom om det). Varför ska man då be?

Kristendomen är relation, säger folk. Oh well. Det går ju bra att säga för de som haft starka religiösa upplevelser. Vi andra då? (som antingen inte haft några, eller valt andra förklaringsmodeller för de vi haft)

Fast om jag finns i Gud?

Då borde jag väl rimligen kunna få kontakt med Gud även inifrån mig själv.

Fast hur vet jag vad som är vad?

Det är väl det som di där jesuiterna kallar för ”att skilja mellan andarna”.

En gång frågade jag en jesuit: ”När ni gör såna där meditationer, era ignatianska övningar. Hur vet ni att ni inte bara sitter och talar med er själva?” Jesuiten plirade lite och svarade med en motfråga. ”Vad är det för skillnad?”

Den chock jag just då upplevde är svårbeskrivlig. Jag tittade på mannen framför mig och tänkte ”är du verkligen präst. Är du verkligen kristen präst.” Om en svenskkyrklig präst sagt något liknande hade jag avfärdat denne, snabbare än snabbt. Det hade jag tolkat som trons förvittring, kyrkans inre sekularisering, och så vidare.

Jag har fortfarande inte riktigt hajat vad bön är för något. Om bönen ska vara ”ske din vilja” och det sen gäller att lista ut vad Guds vilja är … finns det inte fantastiska fallgropar att ramla i, vad gäller att blanda ihop Guds vilja med sin egen? Å andra sidan medger jag att detta fenomen nog skådats allra mest på andra håll i kristenheten (jag tänker särskilt på en viss kyrka i Uppsala och dess tidigare ledare, med initialierna UE).

Jag tycker nog att pater Carls panenteism mejkar sens. Men jag förstår fortfarande inte riktigt vad bön är. Den enda typ av bön jag förstår är egentligen den där omöjliga, som riktas till en varelse som sitter någonstans därute. Den som hör ihop med en i vår tid helt omöjlig gudsbild.

Jag får inte ihop det här.

Om kristendomen ska vara vettig. Om det ska vara någon vits med den. Då måste det vara någon poäng med att be. Jag är fortfarande inte klok över vilken den vitsen är.

Österrikiske kardinalen Schönborn har berättat att han som ung novis, efter att ha exponerats för teologen Bultmanns alster, slutade be. Enligt Bultmanns teologi, åtminstone så som unge Christoph förstod den, var det ingen poäng med att be.

De där teologerna som försökte avförtrolla kristendomen. De måste vara helt fel ute.

Länkar

Citatet ovan från ca 46:10.
https://ansgar.nu/podcast/ignatius-av-loyola-och-martin-luther-en-jamforelse-fke/

Kardinal Schönborn om när han slutade be
https://rebellasandra.wordpress.com/2015/04/19/rudolf-bultmann-och-kardinalens-utslocknade-boneliv/

Annonser

2 thoughts on “Rainer Carls om bön

  1. Matt 6 rekommenderas.
    Fader Vår är en essens av olika delar av bön.
    Martin Luther går igenom den ganska ytligt i sin Lilla katakes och det finns nutida litteratur som går mer på djupet.
    ”Ge oss idag…” är en vädjan om Guds ingripande, något som har rötter i GT bl.a. då Mose vädjan fick Gud att ändra sig efter folkets otro vid Meriva.

    Gilla

  2. Ping: Bisp em Tuulikki om bön | Rebellas andra

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s