Synden är att säga ”Nej” till Gud. Och det är det enda vi kan göra.

Det finns människor som anser att Rebella tänker för mycket. Oftast gör mig sånt snack irriterad, men det händer att jag ger dem rätt. När pater Carls går vidare, från nåden till synden via skapelsen, är ett sådant tillfälle.

Bakom det hela står en annan tanke som man har lärt sig senare hos Lombardo*, och även hos Thomas [av Aquino], nämligen: Vilket material kunde Gud använda för att skapa mig?

Vi säger ”intet”, men ur intet kan man inte göra någonting. Så vilket är det material som Gud har? Bara sig själv.

Hur kan man föreställa sig det? Det finns antydningar redan hos Ignatius, i breven och så vidare. Vi tar Tolkien. Har ni läst Sagen om ringen? Vi tar Bilbo.

Var finns Bilbo? Bilbo är ju någonting, men var finns Bilbo? Ja han finns alltid hos den som tänker honom. Är den Bilbo som jag tänker någonting i mig, eller är det Bilbo, eller är det både och?

Om var och en av oss är Guds Bilbo, som Gud skapar liksom en konstnär skapar sina romanfigurer, så skulle man kunna säga att jag är i Gud. Jag kan inte lämna honom, fast vi tror det. Hela sekulariseringen bygger på att vi har lämnat Gud och sen kör för egen maskin. Det är fel. Vi kan inte lämna Gud. Vi kan inte! Även om vi gärna skulle göra det, för vi vill ju själva vara Gud! och där kommer det: Jag vill inte vara den som Gud tänker sig. Jag vill bestämma själv. Och där ligger synden. Jag kan säga ”Nej” till Gud. Det är det enda jag kan. Och det är helt augustinskt: Allt det goda i mig, är Gud. Allt det som saknas, det är på grund av mitt nej. Det är jag.

Här går Luther en annan väg, genom att säga: Jag kan inte ens – och hos Calvin är det ännu starkare – till och med mitt nej är redan bestämt av Gud. Total predestination. För Gud är så suverän, att människan inte kan blanda sig i.

Om vi tar Bilbo igen, blir Bilbo alltid var Tolkien tänker sig. Men vi blir inte alltid vad Gud tänker sig. Och det är just vår frihetsdröm, i vilken jag kan säga Nej.

Det där att Gud skapar världen ur sig själv, det leder till den gudsbild som kallas för panenteism. (Inte panteism. Panenteism.) Och den är intressant.

Men att allt det goda i mig är från Gud, och allt det onda från mig själv. Det studsar jag på. Är det en vettig bild av människan? Jag har svårt för den. Jättesvårt.

Rainer Carls målar upp denna tolkning som en mellanväg, jämfört med Luthers och Calvins predestinationslära. Och den är ju helt förfärligt, men är detta så mycket bättre? Att allt det som är ont är från mig, och allt det goda från Gud – vilken nattsvart människosyn.

Å andra sidan. Det beror kanske lite på vad man menar med Gud? Om jag är i Gud. Om det inte är knivskarpa gränser mellan mig och Gud, eftersom världen finns inuti Gud. Då finns Gud i hela världen. Och även i mig.

Fast. Har jag inte då helt enkelt klyvt mig i två hälfter, och kallar den ena för ”jag” och den andra för – inte ”Gud”, men ”från Gud”, eller något liknande?

Vad gör jag med mina brister, om de alla beror på att jag har tackat nej till Gud! Näääääääej. Sen kan vi väl tala om nåd aldrig så mycket …? Stopp nu. Stopp i maskin. Nu får jag huvudvärk. Bäst jag lägger av.

Som sagt. Somliga människor anser att Rebella tänker alldeles för mycket.

Det här blogginlägget känns en smula som transportsträcka. Kanske en smula poänglöst men vi bygger vidare på det, senare.

* I en kommentar (se nedan) fick jag veta att den Lombardo som åsyftas troligen är denne.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Petrus_Lombardus

Länkar

Citatet ovan från sisådär 48:10.
https://ansgar.nu/podcast/ignatius-av-loyola-och-martin-luther-en-jamforelse-fke/

Annonser

6 thoughts on “Synden är att säga ”Nej” till Gud. Och det är det enda vi kan göra.

  1. Rebella är inte ensam om att tänka för mycket. Augustinus var rätt duktig på det också när han lade grunden för predestinationsläran. Ortodoxa teologer kallar just den delen av Augustinus teologi för förskräcklig.
    Men Augustinus ville markera mot Pelagius lära om den fria viljan. Googla på Pelagianska striden och du kanske liksom jag kommer ut lite mer ortodox och lite mindre katolsk på andra sidan.

    Liked by 1 person

    • Ortodoxerna verkar vettiga både här och där. Just den här pusselbiten känner jag mest för att bara släppa, just nu. Någon annan gång. Men det var ett bra tips, tack!

      Gilla

  2. Ping: Jag är inte smartare än en tredjeklassare | Blickens Äventyr

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s