Det där med lagom

När adventsboken tagit slut och det var dags att skifta till påsk blev det lite hattigt med min laudes. Jag tog nog för mig för mycket. Hela morgonbönen enligt Bjärka-Säbys böcker kanske ändå var i mastigaste laget, att ha som ambition varje dag. Om jag börjar slacka i uppmärksamhet är det ju ingen större vits, då är det bättre att krympa. Dessutom är det för mycket material och materialkombinationer som sköljer över mig. Jag hinner inte med.

Och så borde jag väl kanske också komplettera med något mer personligt … jo, troligen. Jag har lite svårt med själva konceptet bön. Det verkar kunna vara så mycket, och jag förstår ärligt talat inte riktigt vad det är.

Jag kunde byta över till något annat stuk av tidegärd. Jag skulle kunna rotera en veckas laudes om och om igen – fast att ligga rätt i kyrkoåret känns ändå ganska bra. Dessutom tycker jag det är en poäng med ständigt nya bibeltexter, bara inte så många texter varje dag. De flesta av dem är ju rätt nya för mig, evangelietexterna undantagna (oftast, det finns delar av evangelierna som också är mig okända).

Kanske hellre hålla mig till bjärkeriet, men krympa? Ta bort de delar som jag ändå inte kan sjunga ensam. Och minska till en psalm istället för tre. Men vilken ska jag i så fall välja? Uh, här blev det svårt!

Morgonbön och kvällsbön kan säkerligen användas för att ge dagen liksom konturer. Jag tror det är smart, även av icke-religiösa skäl. Jag tänkte försöka använda den strukturen. Men då måste formatet krympas, så det blir av.

Ordentligt krympt laudes, så jag hinner med att kolla upp bibeltexterna – även antifontexterna, banne mig! det vill jag. Med andra ord får det inte vara för många sådana.

Sålla i Bjärka-boken, med andra ord. Och bara ta en liten del. Det verkar funka. Så får det nog bli, ett tag framöver.

Länkar

Varför ska man be? Tidigare fundering om bön och gudsbild.
https://rebellasandra.wordpress.com/2017/02/07/varfor-ska-man-be/

Annonser

6 thoughts on “Det där med lagom

  1. En psalm, Fader Vår, tidebönens lovsång och bön.
    Det räcker långt.
    Fredagarnas Laudes blir fortfarande veckans höjdpunkt med Ps 51.

    Gilla

    • Något i den stilen landar det väl i.

      Jag har köpt på mig en sån här
      http://www.libris.se/tidebonsboken-1.369238
      och noterar att den har Ps 51 på fredagmorgnarna, som du säger. Bjärka-boken har istället Ps 95 onsdag och fredag morgon. Ps 51 bara på bön under dagen fredag vecka II av fyra. Vet inte hur många versioner på det här det finns? Svenskkyrklig och ”genomsnittskatolsk” tradition skiljer sig säkert ibland. Vilken följer du?

      Bjärka-boken misstänker jag starkt är modellerad efter Bose.

      Gilla

      • ”Den blåa” (Libris) sammanställdes av Hans Johansson när han var aktiv på Bjärka-Säby och användes där innan de tog fram sin nuvarande version. Innan dess körde de med ”den vinröda” (Arctus), som jag fortfarande använder och som finns i behändigt format i appen Tidegärden.
        Det som är mest anmärkningsvärt med de nya från BS är att de saknar invitatorium. De är alltså enligt mig minst lämpade för enskild tidebön, utan snarare anpassad efter de gemensamma tidebönerna på Nya Slottet.

        Gilla

      • Nu förstår jag inte vad du menar. ”Den blå” (Johansson 2004) och Bjärkas nuvarande har identisk inledning på morgonbönen:

        Herre öppna min mun till ditt lov
        så vill jag förkunna din ära

        Detta är rimligen en annan översättning, bara. Sen staplar bjärkisterna på mer text direkt efter.

        Förresten finns väl en källa till där Halldorf hämtar material och inspiration: ortodox tradition. Så om det romersk-katolska är normen för ”rätt”, är Bjärkas böcker förstås fel.

        Mest störande med Johansson-boken är att texten saknar accentmarkeringar. Den är mao hypersvår att sjunga ur. Men den är verkligen lämpligt format, halva vikten eller så jämfört med Bjärkas. Fast jag antar att man under exv påsk måste bläddra hit och dit, det är jobbigt. Den nackdelen har väl iofs alla tidegärdsböcker på svenska utom Bjärkas serie, då.

        Hur den katolska sedan länge slutsålda funkar vet jag iofs inte. Det är visst en ny uppdaterad upplaga på gång, med ändringar främst i hymnerna. Hur länge det projektet kommer att vara ”på gång” framgår givetvis inte.

        ”De röda” böckerna har bra accentmarkering. Tydlig grafisk skillnad mellan huvudaccenten och den som bara används på vissa psalmtoner.

        Tidegärden gör sig säkerligen som app. Men jag tycker det känns lite plastigt. Skapar fel liksom läge, för mig.

        Gilla

      • Å 17, då har jag helt enkelt inte bläddrat tillräckligt i Bjärkas utgåva.
        Den blå tillkom för att göra tidebönen mer lättillgänglig, troligen med frikyrkor i åtanke då den röda tillkom i samarbete mellan Stockholm katolska stift och Svenska bibelsällskapet. Christer Pahlmblad och Anders Piltz är inga liturgiska lättviktare direkt, utan tydliga auktoriteter inom SvK respektive RKK.
        Det är förvisso enklare med texten i följd och avsaknad av accenttecken.
        Men inte lika kul enligt mig.

        Gilla

      • Du har rätt i att Bjärkas böcker torde vara skapade primärt för Nya slottets behov, dock.

        Mitt ex av Tidebönsboken köpte jag i Katolsk bokhandel! Tydligen tycker inte katolikerna att det står skrivet ”frikyrka” över hela omslaget utan de uppfattar den som rimligt kosher. Bjärkas är nog mer udda.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s