Hyllning till Vandra vägen

Under mitt religiösa internet-irrande har jag haft några stöttepelare, av olika slag och varierande omfattning. Den jag haft följe med längst, och nog haft mest nytta av, är en pojkspolingspräst (tycker tant Rebella) neråt landet vid namn Tomas Jarvid. Han har stått där som ett slags normalkyrkligt rättesnöre, inte extrem åt något håll. Han har tagit emot funderingar, gett feedback och i viss mån nya impulser – som han nog ibland ångrat, när jag grävde lite djupare i John Dominic Crossan och drog ut konsekvensen av Crossans idéer på ett sätt som Tomas nog inte tycker är helt renlärigt. Men han har förblivit snäll ändå, trots mina heresier.

På något sätt lyckas Tomas faktiskt agera präst på nätet. Han tillåter sig att fundera och leta själv – den som inte gör det, utan bara ger svar och säger hur det är, framstår gärna mest som en kuliss. Andra extremen är att abdikera från rollen, och inte verka som att man har någon guidning att ge. Tomas faller inte i någondera diket. Han möter en i ögonhöjd, och lyckas på samma gång på något sätt med konststycket att agera rimligt pastoralt på nätet. Jag tycker att det han gör borde vara skitsvårt, egentligen omöjligt. På något sätt går han ändå i land med det, mycket bättre än vad som borde vara möjligt.

Jag minns för länge sedan när han skrev – ganska riktat åt mig, inbillade jag mig – att det är bra att ta saker lite pö om pö. Inte bestämma sig för att nu ska jag gå i kyrkan varje söndag, utan låta det växa fram. Det var bra. Det har varit en del perioder hit och dit, på den fronten. Och jag tänker ännu inte säga att jag landat.

Länge hoppade jag över de där predikningarna som han lägger ut. De var inte intressanta. Hur länge det är sen jag började läsa dem med behållning vet jag inte. Det tog liksom ett tag innan jag förstod tillräckligt mycket av det här kristna paketet för att de skulle vara relevanta. Men den tröskeln är jag förbi, för ett tag sen.

Tack för guidningen, Tomas. För den bit av vägen som ligger framför oss, och för den vägsträcka framöver där vi fortsätter ha varandra inom synhåll. Om den blir kort eller lång vet varken du eller jag.

(Jag har ju lovat Tomas en gästbloggpost på Vandra vägen, slår det mig plötsligt. Det föll liksom i glömska. Undras var jag har boken jag skulle skriva om. Bäst jag rotar i mina bokhyllor och -högar.)

Länkar

Tomas blogg Vandra vägen. Rekommenderas, även om han inte bloggar lika flitigt som förr.
http://blogg.svenskakyrkan.se/vandravagen/

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s