En grupp som bär

Den gudstjänstform jag spontant tyckt bäst om är förmodligen den s.k. ökenmässa som emanerar från Nya slottet på Bjärka-Säby, men sedermera flyttat ut därifrån till den utspridda kommunitetens olika små grupper på olika håll i landet. Jag har bara varit med en gång, och då var liturgen ovan men det spelade mindre roll. En liten grupp människor bar hela gudstjänsten med sina röster. Stor del av musiken var enkel och repetitiv och gick fort att haka på. Perfekt, tyckte jag.

Det är faktiskt rätt skönt att slippa den där orgeln, nu under skärtorsdag och långfredag.

Och till vardags, hörni. Kunde vi inte komma överens om att dra ner på orgelvolymen till en fjärdedel av den normala? så församlingen på allvar hör varandra, och får känna att man är en grupp, som bär?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s