Händer och fötter är skrumpnade

Detta är min första påsk som kyrkobesökare. Innan min sökarperiod började var jag inte intresserad. Sen har det förlöpt två (tre? näe, nog är det två?) påskar då jag dels jobbat en del, och dels inte haft någonstans dit det varit självklart att gå. Alltså har jag för första gången sett altaret kläs av. Inte mycket till teaterpjäs, kan tyckas. Men den får sin laddning genom den innebörd den är fylld med. Församlingen gled tyst ur kyrkan, utan att tala med varandra.

Bjärka-Säbys tidebönsbok kan nog vara en bra fördjupning, tänker jag. Jag är lite upptagen av det just nu. Av hur texter tolkas olika när man ställer de tillsammans. Av hur man genom tiden har läst texterna. Rent religiöst borde det väl vara den mer relevanta aspekten, jämfört med vad folk tänkte när de skrev? eller åtminstone lika intressant. Och vad gäller Gamla testamentet, som de kristna ju tolkar om efter eget sinne, borde det vara ganska många resor mer intressant.

Min ambition på tidebön sträcker sig eg. bara till laudes. (I Bjärka-Säbys bok heter det inte laudes, utan morgonbön. Det är jag som prompt vill säga att jag laudar, bara för att det låter roligare.) Bönen sist på dagen gör jag ibland – ganska ofta – men inte nödvändigtvis.

Sen jag började med det här har jag misslyckats med att hålla min laudes en gång. Förmodligen blir det fler. Man ska inte överdriva. Ungefär här ligger min ambition, och här har jag det som f.n. är högrelevant i mitt sökande. Antifoner och bibeltexter, sammanvävda, sammanflätade, sammantolkade. En läsning som är allt annat än vetenskaplig. Det där vetenskapliga synsättet som jag hade när jag började söka, men har måstat lägga åt sidan – så gott det låter sig göras, när man nu är ett barn av moderniteten.

Altaret kläs av. Prästen läser Psaltarpsalm 22.

Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?
Jag ropar förtvivlat, men du är långt borta.
Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte,
jag ropar om natten men finner ingen ro.

Det här är psaltarpsalmen som Jesus citerade på korset, alltså. Vi går händelserna en smula i förväg. Vi är inte riktigt där än. Vi förbereder för långfredagen.

”Händer och fötter är skrumpnade” läser prästen. Och jag tänker att nej, varför säger man så? Det har ju stått ”genomborrade” i tidigare översättningar. ”Mina händer och fötter hava de genomborrat”, i 1917 års översättning. Må vara att de tidiga kristna feltolkade den versen. Bibel 2000 är en tämligen vetenskaplig bibelöversättning, som försöker hitta goda översättningar av den ursprungliga texten och dessutom flitigt redogör för när det funnits olika textvarianter att välja mellan. Det är en sak. Men måste man för den skull använda den här versionen i gudstjänsten? Det blir ju fel! Diskuterades detta när gudstjänsten bibeltvåtuseniserades, undrar jag?

Man ville inte ha kvar 1917 års översättning. Det förstår jag. Den var arkaiserande redan när den var ny, och åldrades sedan fort. Men det har ju funnits bearbetade varianter i omlopp, dessutom gott av dem. Man hade väl kunnat välja någon av dem.

Annonser

8 thoughts on “Händer och fötter är skrumpnade

  1. Inte ens i vårvärme på Golgata skrumpnar genomspikade händer och fötter på så kort tid.
    Jesus fästes på korset i tredje timmen och slutade andas den nionde. Han hängde alltså på korset i sex timmar, vilket var en osedvanligt kort tid jämförelsevis. Men därigenom slapp han få sina ben krossade. Eftersom sabbaten närmade sig gällde det att få död alla korsfästa innan aftonstjärnan syntes. Med krossade ben gick det inte att resa upp sig för att andas längre. Man kvävdes till döds. Detta slapp dock Jesus. Men skrumpna händer och fötter lär han inte ha haft. Om nu ordet skrumpna används på det sätt vi är vana att tolka det.

    Gilla

  2. Jag har i en del avseende varit kritisk till Bibelkommisionens översättning av GT, inte minst i relation till judisk tolkning där rabbin Morten Narrowe förespråkat att hellre utelämna ord än att förlita sig till tidigare översättningar.
    I det aktuella fallet så roade jag mig med att kolla hur det översatts i Septuaginta och där står det ”genomborrat”.
    Septuaginta (förkortat LXX) är en grekisk översättning frän före Jesu födelse, så det kan vara ett bra referensmaterial när nutida översättningar sätts emot varandra.
    Visserligen är Psaltaren enligt LXX översatt till svenska i nutid, men det hindrar mig inte från att lita med på den texten än på Bibel 2000.
    Tyvärr har även LXX liksom Bibel2000 en översättning på herdepsalmen som ger mig mindre glädje än 1917. Så ibland låter jag estetiken få överhanden över texttrogenheten.

    Gilla

    • Jo, det var väl Septuaginta lärjungar & tidiga kristna läste. Det kommer därifrån. De som gjorde Bibel 2000 betraktar det som en felöversättning. Och det kanske det är. Men hur kan man använda en bibel som säger ”lärjungar och tidiga kristna överdrev när de läste in Kristus i GT”?

      Olika bibelöversättningar till olika syften, är nog bäst.

      Gilla

  3. Tryggve N.D. Mettinger, professor emeritus i Gamla testamentets exegetik:
    ”I Psalm 22:17 säger den lidande psalmisten i den hebreiska standardtexten ”som ett lejon mina händer och fötter”. Det är ju obegripligt. 1917 tar stöd i den grekiska och syriska översättningen och återger ”mina händer och fötter hava de genomborrat”. Men vad här står är ingalunda det vanliga hebreiska ordet för ”genomborra”. Bibel 2000 har ”Händer och fötter är skrumpnade.” Vad bygger detta på? – Jo en amerikansk semitist råkade på 1970-talet ägna en del arbete åt medicinska texter från Mesopotamien och han fann där ett verb för ”skrumpna” som han sedan kunde restaurera bak- om det ord som tycktes betyda ”som ett lejon”. Den amerikanske forskarens förslag är mycket bestickande. Det har bestämt återgivningen i flera moderna översättningar. Till saken hör dessutom att NT, trots flitigt bruk av Ps 22, inte gör någon referens till en betydelse ”genomborra” i det gåtfulla ordet i v. 17 i psalmen.”
    http://www.ctr.lu.se/fileadmin/user_upload/ctr/pdf/rit/8/mettinger2.pdf

    Gilla

  4. Den Judiskt ortodoxa engelska översättningen Stone Edition Tanach översätter Psalm 22:17 enligt följande:
    ”For dogs have surrounded me; a pack of evildoers have enclosed me, Like (the prey of) a lion are my hands and my feet.”

    Gilla

  5. Då finner jag att översättningen ”sargade” vore mer passande än ”skrumpna”, om tolkningen är språkvetenskapligt möjlig.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s