Mig och mej. Dem och dom. Vi tror ock.

Jag är som en pojke fast farfar jag är
ja rospiggen spritter i mej
Det blir bara värre med åren det där
med dans, och med jäntornas blej

Att sjunga som ovanstående roade jag mig med ibland under uppväxten, mycket road av att Evert Taube rimmat på ”mig” uttalat som det stavas. Under hans storhetstid var det möjligen att betrakta som en smula nödrim, men funkade. Idag är det bara konstigt att rimma mig på jäntornas blig. Det var konstigt även när jag var barn, men inte riktigt lika konstigt som det är idag. Då fanns det nämligen ett ställe där man uttalade mig och dig som det stavades: i kyrkan.

Nu, när jag i mogen ålder sökt mig till det kyrkliga, har alla gått över till att även i kyrkan både sjunga och säga mej och dej. Jag vet inte när detta skifte inträffade, men jag förstår att de som idag är 25 förmodligen knappt tror en om man säger att man i alla psalmer sjöng mig och dig precis som det står.

Det finns en annan konstig sak med hur vi uttalar ord i gudstjänsten, i böner och så. Det är ordet dem. Såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro, om man nu läser gamla Fader vår.

Det uttalas ofta precis som det stavas. I vardagslag är det bara ett mindre antal dialekter som säger så. Annars säger man ”dom”. Skiljer det här mellan olika kyrkliga miljöer, undrar jag? Uppenbart är i alla fall att man på många håll aldrig verkar ha reflekterat över att ändra på detta. Det är väl det där med trögheten i det kyrkliga, som på många sätt är önskvärd – men riktigt hur trögt som helst ska det ändå inte vara.

Någonstans, minns faktiskt inte var, såg jag något som reflekterade över detta och menade att det rakt av var felaktigt att uttala ”dem” som det stavas. Det köper jag inte. Det finns dialekter som uttalas så, och att vi stavar så beror garanterat på att uttalet varit vanligare förr. Att dialekter innehåller rester av gammalt språkbruk är precis som det brukar vara.

Är det förresten inte lustigt att man i förslaget till ny kyrkohandbok inte har uppdaterat den apostoliska trosbekännelsen, den som oftast används i gudstjänsten? Allt annat ska förändras och införas sjuttioelva varianter av, men vi ska fortsätta säga ”vi tror ock”? De språkligt normalbegåvade förstår fort att ”ock” måste vara samma ord som ”också”, men att säga så är våldsamt utdaterat.

När jag konfirmerades tror jag att det hette ”vi tro ock”. Men helt säker är jag inte. Får kika efter i någon psalmbok från anno dazumal, vid tillfälle.

I och för sig kommer det inte att fortsätta heta ”vi tror ock” överallt. Här och var tas trosbekännelsen bara bort eller ersätts med något annat. Ack ja.

Vår fader har fortfarande inte slagit igenom i folkdjupen. Fader vår sitter för djupt. Jag tror inte att trosbekännelsen sitter på riktigt samma sätt; den används knappast utanför gudstjänsten, på det sätt som VF/FV gör. Mao tror jag den är lättare att uppdatera. Men vad gäller de riktigt gamla kyrksamma kan jag förvisso ha fel.

Om vi ska ha kvar den apostoliska trosbekännelsen i nuvarande språkdräkt kan vi väl lika gärna ha kvar Fader vår. Eller är den så mycket mer besvärlig? Jag vet att det finns olika åsikter om ordet frestelse och prövning. Själv lutar jag faktiskt mot att prövning är ett bättre ord i sammanhanget.

Om jag hamnar i ett sammanhang där man använder VF ska jag lära mig den, men än så länge klamrar jag mig fast vid FV. På egen hand skulle jag aldrig be Vår fader, men det händer att jag bara byter ut det ordet i Fader vår. Inleds oss inte i prövning, utan fräls oss infrån ondo. Och så ökar jag ytterligare antalet varianter i omlopp … Vojne.

Länkar

Equmeniakyrkans versioner av de två vanligaste trosbekännelserna.
http://eqal.se/apostoliska-och-nicenska-trosbekannelsen/
I den apostoliska har de helt enkelt skippat det där med ”ock”. Hade man inte kunnat ersätta med ”även”? eller blir det rytmiskt klumpigt?

”Som blev till som människa genom den heliga Anden”, istället för ”avlad”. Det kanske inte är så dumt? Eller tycker en del att det är väl fritt översatt, så man inte vill ha den här versionen i Svenska kykrkan? Eller är problemet med den något annat?

Annonser

2 thoughts on “Mig och mej. Dem och dom. Vi tror ock.

  1. I kommentarerna till 1917 år bibelöversättning står det att man hade en lämpligare översättning av Matt 6 och texten för Fader Vår, men att man lät den befintliga texten stå kvar orörd för att den var så förankrad i folkdjupet.
    Vad gäller trosbekännelserna så skulle jag bli glad om Equmeniakyrkans skulle användas av SvK också.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s