När det vände

Den här gudstjänsten tyckte jag verkligen inte om.

Det intressanta är att det vände. Från ”usch, här tar jag inte nattvarden, ska jag smita under kommunionen?” till ett ögonblick av sann andakt mitt i röran. Mitt bland barn som väsnas och inte sitter still. I en musikalisk inramning jag inte trivs med. Med ett språkbruk i mässans texter som bitvis får det att krypa i mig. Med en präst som läser alldeles för fort, så församlingen får svårt att delta – kanske eftersom det brukar vara svagt församlingssvar, så hen har slutat att vänta in det. Oavsett orsak är det störande.

Trots allt detta.

Enda sättet att beskriva det är att använda en gammal klyscha:

Herrens vägar äro outgrundliga.

Jag går inte tillbaka dit. Det ögonblicket lär inte komma tillbaka. Men ändå … ändå.

Jag ska nog försöka ha bättre tålamod framöver, med påfrestande gudstjänster.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s