Rebella på stilla mässa grubblar över inomkyrklig ekumenik

Gudstjänsten i Missionskyrkan på lördag morgon var sådär lågmäld, med stillhet som närmast tema. Jag kom sent, så huruvida det kacklades i stolsraderna inför gudstjänsten vet jag inte men morgonen inbjuder väl mindre till kackel än kvällen. Annars är det rätt tänkvärt, att vi tagit bort stillheten i kyrkbänken inför mässan bara för att ersätta det med stillhetstema i själva mässan.

Moderna psalmer och sånger. Lugnt tonspråk. Ta bort igenkänningsbitarna ur Allhelgonamässan – O Guds lamm, Fader vår och kanske något annat som jag just nu inte kommer ihåg – så landar vi kanske ungefär här? Denna lördagsmorgon i Uppsala var jag mest irriterad över ytterligare en teologifestivalsgudstjänst som inte på minsta sätt kunde tänka sig att kommunicera ett enda smul med min gregorianikmapp.

Inte heller i den här gudstjänsten öppnade jag min mun. Även här stod jag över nattvarden. Jag kände mig inte delaktig.

Rebella tvärtemot. Ja, jo, jag vet. Men jag tror inte att jag reagerat så om inte inledningsgudstjänsten och Luthers ungar gemensamt smällt mig på fingrarna och talat om för mig att jag är fel.

Nattvardsbön
A: Öppna oss för ditt liv.
Hjälp oss att våga växa och förändras.

L: I det sårbara och sköra
visar du ditt ansikte.
I Jesus Kristus grät du våra tårar,
delade vår ensamhet och rädsla,
blev du människa för att vi i varje människa
skulle kunna ana dig.

A: Öppna oss för ditt liv.
Hjälp oss att våga vara svaga,
våga vara rädda.

L: I en bit bröd som bryts
visar du oss livets hemlighet:
Att livet växer när det delas.

A: Öppna oss för ditt liv i varandra,
så att vi kan ge och ta emot
och våga mötet
också med det främmande.

L: Den natt då han blev förrådd … (osv)

Vad tycker jag om det här? Det är ovant, men språket har en helt annan spänst än i inledningsgudstjänsten. Innehållet då? Faller det över helt i allmänt måbra-ande? att man liksom gudstjänstar för att själv må bra, att det är själva fokus? Tendensen finns iaf. (Vet någon vad detta är för texter, vad mässtypen heter? ”Stilla mässa” stod det i programmet, men det kanske kan betyda lite vad som helst med lugnt musikval?)

Det slog mig att om Missionskyrkan skapades idag kanske man skulle välja den här musikaliska profilen. Med det menar jag att det är ett tidsbundet musikaliskt språk, precis som det som spelas och sjungs i de gamla missionsförsamlingar som inte uppdaterat sig och som idag känns våldsamt föråldrat och ofta direkt pinsamt. Visst kan man göra sådana tidsbundna gudstjänster. Jag är inte rakt av emot, inte egentligen. Positionen som morgongudstjänst på redan inledd festival, dessutom en av två sådana som gjordes på olika håll, var dessutom mycket mindre känslig än själva inledningsgudstjänsten.

Efter denna gudstjänst följde då den teologiska ström som jag valt och som handlade om ekumenik, om självaste mötet. Den var intressant, men eftersom jag själv satt fast i mitt eget möte med Teologifestivalen och de gudstjänstideal som verkar höra ihop med den blev själva strömmen som sådan en krock för mig. ”Varför pratar vi om ekumenik, istället för att ta itu med hur det ser ut INUTI Svenska kyrkan?”

Länkar

Tidigare blogginlägg med upplevelser på och kring Teologifestivalen:

Om att stillhet och tystnad i kyrkbänken inför gudstjänst tydligen inte längre är norm.
https://rebellasandra.wordpress.com/2017/03/13/kyrkbankskackel/

Om hur det kyrkliga närmar sig allmänt kulturliv, och omvandlas från levande religion till kulturarv.
https://rebellasandra.wordpress.com/2017/03/14/elefanten-i-koret/

Om det man ville bli av med, när man kastade ut det gamla. Ibland har jag trott att det handlar om ren klåfingrighet kombinerad med en liten smula förstörelselusta, men så är det nog inte.
https://rebellasandra.wordpress.com/2017/03/15/det-dar-gamla-otacka-patriarkala/

Om en inledningsgudstjänst som var direkt pinsam, och som tjänade som illustration till den utsuddade gränsen mellan gudstjänst och kulturliv. Det var dans och teater, men var det gudstjänst?
https://rebellasandra.wordpress.com/2017/03/16/plattetyder-teater-och-spektakel/

När min gregorianikmapp mötte Luthers ungar, och omvandlade mig till hardcore latinsk gregorianiknörd (men det gick fort över)
https://rebellasandra.wordpress.com/2017/03/17/gregorianikmappen/

Annonser

3 thoughts on “Rebella på stilla mässa grubblar över inomkyrklig ekumenik

  1. Ping: En liksom folklig högkyrklighet | Rebellas andra

  2. Ping: Att börja i det gemensamma | Rebellas andra

  3. Ping: Ritualism och personlighetsframhävande, del 2 | Rebellas andra

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s