Elefanten i koret. Om kulturliv i kyrkan och det heliga

Kulturarvisering. När religiösa ting och föremål flyttas från praktisk utövning till museihylla eller kitschig souvenirshop. Kyrkor som används som utställningslokal är ett annat exempel på när religion blir till något slags kulturutövning, eller när gränserna mellan religion och kulturliv suddas ut.

Jag gick ström 1 på Teologifestivalen, ”Det är i mötet det sker”. ”Mötet” ska här förstås som mötet mellan olika kyrkotraditioner. Ämnet är alltså ekumenik. Strömmen innehöll en serie korta föredrag följt av gruppdiskussioner. Den ingrediens jag minns bäst serverades av Helena Wangefelt Ström, i form av ett föredrag om just kulturarvisering av religion. Ett bidragande skäl till att jag så väl minns och relaterar till det hon sade är förmodligen att delar kändes igen från en artikel hon skrev i Tidskriften Evangelium för några år sen.

Poängen som knöt ihop hennes föredrag med strömmens huvudämne var, om jag minns någorlunda rätt, uppmärksamhet på att man kan råka trampa på sånt som är heligt för andra. Det pågår en kulturarvisering av religion och religiösa föremål, eller kulturfiering ska man kanske säga. Den som inte är medveten om denna process kan ta den egna inställningen för given, och så gör man saker som andra tycker är hiskliga och rentav vanhelgande. Resultatet kan bli en kränkning utan att man alls avsett det. Ungefär så, blir det, om jag drar ut konsekvenserna av det som sades i föredraget.

Det där, tänker jag. Det handlar inte bara om möten mellan olika kyrkor. Vi har olika grupper eller typer eller personer med olika intressen som ibland möts även inom Svenska kyrkan, och där verkar känsligheten att inte trampa på för andra heliga saker ibland nära noll. Det kan gälla en viss kulturarvisering, visst, vad gäller t.ex. att använda kyrkan som lokal för utställningar. Om jag tillåter mig att röra mig en smula utanför föredragets ämne verkar det ibland, banne mig, som om man satte ett särskilt värde på att nedmontera klassiska uttryck för vördnad. Nya uttryck kan vara okej, men de måste vara nyimporterade och lånade. Allt det gamla ska däremot medvetet krossas, liksom muren i The Wall som revs i Uppsala domkyrka under fredagskvällen. Om det råkar kränka någon på vägen spelar ingen roll.

Jag gick inte på det framförandet. Dels tycker jag verkligen om The Wall. Den plattan var jätteviktig för mig under en period av min ungdom. När man kan en skiva utan- och innantill, sådär så man kan stora bitar av texten och vet vilken låt som följer på vilken, kan man bli lite allergisk mot varianter av framföranden. Förlåt min skepsis, men jag vill nog helst inte höra det verket misshandlas.

Are there any queers in the theater tonight? Get them up against the wall.
(Kör: Get – them – up!)
And there’s one in the spotlight, he don’t look right to me.
Get him up against the wall.
(Kör: Get – him – up!)
And that one looks Jewish! And that one’s a coon!
Who let all of this riff-raff into the room?
There’s one smoking a joint, and another with spots!
If I had my way, I’d have all of you shot!

Låten heter In the Flesh. Här har Pink blivit ren fascist.

Kanske jag hade blivit positivt förvånad av det musikaliska och konstnärliga hanterandet av Pink Floyds The Wall. Jag lär inte få veta. Hur mycket jag än tycker om The Wall, vet jag inte om det känns särskilt lämpligt att uppföra det verket i en kyrka – och minst av allt som ingrediens i ett kyrkligt möte.

De som arrangerar Teologifestivalen tycker uppenbarligen att det är okej. Och de räknar med att alla ska tycka det är okej. Om någon reagerar negativt är det inget att bry sig om. Min åsikt är en minoritets, tydligen. Det är en sak. Vi är dessutom en ointressant minoritet, som man inte behöver bry sig om.

När det som för någon är heligt (eller tecken på, eller symbol för det heliga. Närmare än så kommer vi aldrig det heliga, inte sant?) för någon annan är en mur som ska rivas. Se där problemet, själva definitionen på den elefant som baxades in i Uppsala domkyrka tillsammans med de pappkartonger som skulle bygga själva muren i The Wall. Muren revs, men elefanten står kvar svängandes sin snabel medan folket runt omkring är fullt upptagna med att diskutera annat. Relationerna till andra kyrkor, till exempel, eller frågan om huruvida det även framöver ska vara tillåtet att inte vilja medverka vid vigsel av två kvinnor eller två män.

Länkar

Helighet på museum av Helena Wangefelt Ström i tidskriften Evangelium, december 2012
http://tidskriftenevangelium.se/gamla/helighet-pa-museum/

Om en inspelning av hårdrocksvideo i kyrka, stående på altaret
http://deepedition.com/2008/10/18/skandad/

Gungan i Jakobs kyrka
https://rebellasandra.wordpress.com/2016/10/20/deja-vu/

De ekumeniska imperativet återfinns på åtskilliga håll. Här i tidskriften Kulturen.
http://tidningenkulturen.se/index.php/mer/kroenikor/99-gkr/22344-fem-imperativ-for-kristna-i-var-tid
Första imperativet:

Katoliker och lutheraner bör alltid börja i enhetens perspektiv och inte i splittringens, för att stärka det gemensamma även om det är lättare att se och erfara skillnaderna.

Annonser

8 thoughts on “Elefanten i koret. Om kulturliv i kyrkan och det heliga

  1. Ping: Det där gamla otäcka patriarkala | Rebellas andra

  2. Ping: Plattetyder, teater och spektakel | Rebellas andra

  3. Ping: Liten gregorianikmapp på stor Teologifestival | Rebellas andra

  4. Ping: Rebella på stilla mässa grubblar över inomkyrklig ekumenik | Rebellas andra

  5. Ping: En liksom folklig högkyrklighet | Rebellas andra

  6. Ping: Att börja i det gemensamma | Rebellas andra

  7. Ping: Ritualism och personlighetsframhävande, del 2 | Rebellas andra

  8. På annat håll har en kommentar nått mig att det eg. heter kulturarvifiering. Jag tyckte nog att det ordet lät som något Rebella hittat på, och ändrade :-P men jag är ändå inte missnöjd med att inte använda standardterminologin inom fältet. Jag menar nog inte exakt samma som fackfolket, ändå. Jag tänker mer på kulturliv som sådant än kulturarv, och borde kanske mest prata om ”kulturifiering” alt. ”kulturisering”. Jag menar, är Pink Floyd kulturarv?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s