Högmässa och psalmrabblarskola

När slutade man att lära sig rabbla psalmverser i skolan?

1920-tal? 50-tal? Kanske någon annan vet? Men när man slutade det, måste högmässan ha blivit mycket mycket svårare för folk att ta till sig. En normal högmässa innehåller rätt många psalmer – är det fem, sju eller vad som helst däremellan? Eftersom psalmerna ständigt byts ut blir det en väldigt stor mängd okänd material för den nyblivne kyrkgångaren.

Visserligen är det framför allt melodierna som det är nödvändigt att lära sig. Kan man dem, då kan man läsa texten i sin psalmbok och sjunga med. Psalmrabblarskolan fokuserade väl mest på texten, normalt sett. Men om man redan kan texten är det förstås mindre att lära, när det bara är melodin man behöver stoppa in i skallen för att kunna sjunga psalmen.

Högmässeformatet med sin stora mängder psalmer torde ha hört intimt ihop med psalmrabblarskolan. Utan den, vad händer då med högmässan? Vill man ha kvar den i exakt det formatet borde man förmodligen ta till någon typ av kompletterande åtgärd. Man får se till så psalmerna ofta återkommer, för att ge folk en chans att lära sig – krympa mängden psalmer i cirkulation, helt enkelt. Alternativt kunde man erbjuda någon typ av psalmskola en gång i veckan. Ett tillfälle att sjunga psalmer borde väl kunna locka en del folk, tycker jag. Åtminstone på en del håll.

Jag har lättare än de flesta för att stoppa in nya melodier och låtar i skallen, men det räcker inte. Här behövs hjälp, någon typ av struktur.

För rätt länge sen började jag skriva ner psalmnumren som används. Sen blev det en paus, men systemet är återupptaget. När någon psalm återkommer, så den finns två gånger i listan är det dags att plugga in den, lära den på riktigt … jag fokuserar i första hand på att lära mig melodin, jag medger det. Nästa steg är väl egentligen att lära sig texten också.

När man kan texter utantill tar man till sig dem på ett annat sätt. Åtminstone funkar jag så. Men det får vara. Jag kan inte ens själva högmässestrukturen än, inte på allvar. Jag har inte velat plugga in den, utan låta det komma av sig självt och just nu vet jag inte ens vart jag hör och vart jag ska gå.

Jag vet inte ens om det faktiskt blir högmässa för min del, eller någon annan variant. Det kommer att visa sig. Men psalmer blir det väl, oavsett. Nog värt det att en liten smula hålla reda på vad som återkommer.

Annonser

13 thoughts on “Högmässa och psalmrabblarskola

  1. Jag började första klass 1967 och vi fick lära oss att rabla psalmverser utantill. Vissa psalmer var obligatoriska. De skulle alla kunna. Andra var överkurs, som man fick lära sig om man hann och ville. Lärde man sig de extra psalmerna fick man en stor guldstjärna inklistrad i psalmboken. Vi hade morgonbön varje dag med psalmsång och Fader Vår.
    Jag var regelbunden kyrkobesökare upp till 25 års ålder och måste säga att jag hade glädje av att kunna psalmer utantill. Även idag när man går på begravning eller dop känns det tryggt och fint att kunna klämma i med till exempel Härlig är jorden utan att behöva psalmbok.

    Gilla

    • Förstår att det ger en trygghet att kunna texten! Det är nog väsentligt många fler som kan melodierna än flera verser text.

      Själv började jag skolan i mitten av 70-talet. Då var det inga psalmer alls. Morgonsamling, hade vi. En liksom sekulär kopia. Det sjöngs små visor och sånger och lästes lite ur någon bok – någon annan bok. Nog inga psalmer förutom de jättekända sommarpsalmerna och julpsalmerna.

      Gilla

  2. När jag började gå i kyrkan på 80-talet så hade nästa varje söndag en särskild psalm som var förknippad med söndagen. Den sjöngs oftast som gradualpsalm. Efter några års trägen kyrkogång lärde man sig det.

    Gilla

    • Om jag landar i någon högmässig församling ska jag försöka hålla koll på det. Ev. blir det något helt annat och i så fall torde mönstret vara något annat (och förmodligen mycket svårare att dechiffrera).

      Gilla

  3. Den lutherska undervisningsstrategin att lära evangelium till allmogen med hjälp av psalmtexter kan nog få en renässans nu när kristendomskunskapen i stort sett försvunnit ur det allmänna medvetandet.
    Visst är det en trygghet att lära sig melodierna och jag kan bara önska dig lycka till med ambitionen. Lycka till med min favoritpsalm 74 😆

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s