Undervisning först och inträde sen vore väl rimligare. Eller?

Det förefaller tämligen explicit utsagt, åtminstone i sådana skrifter som mest bara kyrkoherdar och slikt löst folk läser: särskilt mycket krav på den som vill inträda i Svenska kyrkan må icke ställas.

Det kom in en del kommentarer och lästips på mitt förra blogginlägg i ämnet, dels på bloggen men även på Twitter där jag frågade en liten hög med präster om saker. Eftersom själva beslutet vilar på kyrkoherdens axlar behöver vanliga präster inte ha råkoll, men det är ändå intressant hur de uppfattar saken. Under länkar hittar man min Twitterfråga med påföljande kommentarer.

För den som har ett giltigt dop är Svenska kyrkan alltså vidöppen. Däremot kan det ibland tänkas att man nekar dop, när det finns frågetecken kring motiven för dopet, eller om det gäller en omyndig och föräldrarna är oense.

Kyrkoordningen säger

Vuxnas upptagande i kyrkan
4 § Den som har fyllt 18 år och som i annat fall än som avses i 2 § vill inträda i Svenska kyrkan ska efter skriftlig anmälan tas upp i Svenska kyrkan, om han eller hon
1. är döpt i Svenska kyrkans eller någon annan evangelisk-luthersk kyrkas ordning eller i en kyrka eller ett samfund som Svenska kyrkan genom beslut av kyrkomötet ingått en överenskommelse om särskild ekumenisk samverkan med, eller
2. är döpt i något annat kristet trossamfunds ordning och samtidigt med sin anmälan begär undervisning i Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära, eller
3. samtidigt med sin anmälan begär undervisning i Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära som förberedelse för dop.
(…)
Beslut om kyrkotillhörighet
6 § Frågor om upptagande i kyrkan prövas av kyrkoherden för den församling där den som ärendet rör, enligt 35 kap. 1 a–6 §§, ska vara kyrkobokförd.
Frågor om utträde ur kyrkan prövas av kyrkoherden för den församling som den som anmäler utträde tillhör.
Kyrkoherden får utse en annan präst i församlingen eller pastoratet att pröva frågor om inträde i och utträde ur

Det var det hele. Inget står om hur den där undervisningen ska vara utformad, och av de präst-kommentarer jag fick på Twitter förefaller den sällan vara särskilt omfattande. Det förekommer säkert, men normalt handlar det om ett eller två samtal bara.

Den kommenterade versionen tillägger följande, i sjätte avdelningen Kyrkotillhörighet. Ur inledningen:

Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka med uppdrag att förmedla evangelium i ord och handling. Kyrkan har rum för alla, för den sökande och tvivlande likaväl som för den trosvisse, för den som har hunnit kortare likaväl som den som hunnit längre på trons väg. (s. 345)

Om vuxnas inträde i kyrkan:

Bestämmelserna visar att dopet är huvudvägen in i kyrkan. Den som anmäler att han eller hon vill tillhöra Svenska kyrkan ska nämligen vara döpt (andra punkten) eller begära undervisning i Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära som förberedelse för dop (tredje punkten). Det ska inte ske någon närmare prövning av anmälan. Det får förutsättas att en begäran om sådan dopundervisning är allvarligt menad. I Centralstyrelsens kyrkoordningsskrivelse framhölls vikten av att en präst alltid samtalar med den som anmäler sitt inträde i kyrkan. Vid ett sådant samtal bör bl.a. innebörden i begäran om undervisning tas upp och det bör diskuteras och redovisas hur undervisningen ska genomföras. (CsSkr 1999:3 s. 2-388) För den händelse någon som har upptagits i kyrkan efter anmälan inte tar del av undervisningen medför det inte någon förändring av kyrkotillhörigheten. Detta gäller vare sig den som har inträtt i Svenska kyrkan har gjort det enligt bestämmelserna i andra eller tredje punkten. (s. 347-348)

Man kan tycka vad man vill om detta. För mig är det helt uppenbart att man inte kan ställa särskilt specifika krav på den som vill inträda i Svenska kyrkan. Vilka då, liksom?

Samtidigt blir det besvärligt, på många sätt, att vara så konturlös.

Vore det ändå inte lite rimligare att vänta med själva upptaget i kyrkan tills den har genomfört sin undervisning, samt i förekommande fall sitt dop? ”Begär undervisning” gör man ju genom att kryssa i en ruta på en blankett. Om man väntade med upptagningen skulle det bli lite mer allvar med det där med undervisningen. Om sen kyrkoherde och sökande är helt eniga om att inte mycket till undervisning behövs, okej. Men den här konstruktionen har det närmast som defaultläge.

Det enda jag tycker att jag inte riktigt har förstått, är om kyrkoherden är skyldig att bevilja medlemskap. Får hen neka, om hen vill (exv. om någon söker medlemskap som en uppenbar ploj, redan har gått ur och gått in igen tio gånger under fyra år och nog borde fundera lite på hur den vill ha det, eller något annat? Eller ska hen genomföra en rent byråkratisk krumelur, och ta in alla som satt kryss i rätt ruta på den där blanketten bara den gått med på att träffa en präst öga mot öga – oberoende av vad som sedan sägs?

Länkar

Relevant avsnitt ur kyrkoordningen, kapitel 29.
https://t.co/tfAR6JhW7j (pdf)

Inträdesblankett. Den innehåller en ruta att kryssa i huruvida man är konfirmerad, men jag kan inte se att detta har någon betydelse för inträdet. Den bästa tolkning jag hört är att det handlar om att en för SvK giltig konfirmation, exv. om den som inträder kommer från någon annan luthersk-evangelisk kyrka, ska noteras i papperen då det har betydelse om personen småningom vill bli diakon- eller prästvigd.
https://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=1482999 (pdf)

Twittertråd, där jag frågade ett antal präster och fick kommentarer från några stycken. Den som vill läsa får klicka sig fram i några omgångar (Twitter är inte särskilt läsvänligt i efterhand).
https://twitter.com/Rebellaundrar/status/833339664685789185

Mitt förra blogginlägg på ämnet, upptakten till info-insamling.
https://rebellasandra.wordpress.com/2017/02/19/hur-gar-det-till-att-konvertera-till-svenska-kyrkan/

Annonser

8 thoughts on “Undervisning först och inträde sen vore väl rimligare. Eller?

  1. Om det här sättet att hantera dop och undervisning ska anses problematiskt, så blir det väl lika knepigt när det gäller undervisningen av barndöpta. Hur kontrolleras att barnen får undervisning om den tro de är döpta till? Vad behöver man vara införstådd med för anses vara nog undervisad för att förstå innebörden av sitt dop? Så många frågor, så lite tid för undervisning…

    Gilla

    • Av exakt detta skäl brukar kyrkor som utövar barndom hålla sig med något som heter konfirmation. Som sen förvisso har urartat, på många sätt.

      Jag föreslår inte en återgång till gångna tiders hårda krav. Men måste man kasta ut hela barnet med badvattnet. Vänd på steken. Varför skulle det vara illa att utföra undervisningen först och ta upp personen sen?

      Som det är nu vore det väl hederligare att ta bort formuleringen om att begära undervisning i Svenska kyrkans tro och lära. Den betyder ju ungefär två vattlingon lagda i kors.

      Gilla

      • Jag har jobbat som församlingspedagog, så koncepten kring barn-/vuxendop och dopundervisning/konfirmation är jag väl bekant med. Det jag tycker din text sätter fingret på handlar ju om vilka krav man kan ställa på undervisning före vuxendop (och dit brukar ju tidigare odöpta konfirmander räknas), men då tycker jag att tanken väcks om hur barndöptas dopundervisning ska hanteras – ska vi ställa motsvarande krav där, något slags ”dopundervisningsdeklaration”, där man stämmer av att barnen före konfatiden lärt sig såpass mycket om grunden i kristendomen att man inte måste börja från noll i konfirmandgruppen? Att föräldrarna redan från början är inställda på att barnet ska konfirmera sitt dop vid 15? Det är knepigt det här med olika dopseder för barn och vuxna och knepigheterna kommer att växa allt eftersom vuxendop blir vanligare i Svenska kyrkan (som ju redan är det samfund som döper flest vuxna).

        Gilla

      • Vad jag förstår varierar det ordentligt vilka krav som ställs vid vuxendop. Någorlunda samsyn kunde väl kanske vara en fördel?

        Förr i världen var det väl så att vuxna som döptes brukade konfirmeras på en gång. Den undervisning de fick inför dopet motsvarade då konfirmationsundervisningen.

        Huruvida konfirmandgruppen inte ska behöva börja från noll blir väl litegrann en annan fråga. Den relaterar jag inte helt till. Vad jag tycker min text sätter fingret på är hur svårt det blir med definitioner och ritualer när man upphör med att ha någon väldefinierad lära.

        Liked by 1 person

  2. Det kan tyckas märkligt att begäran om undervisning (ev. inför dop) som räcker för medlemskap. Det står ingenstans i sammanhanget att kyrkan/kyrkoherden är skyldig att tillhandahålla undervisning.
    Om man nu vill bli undervisad först, hur beter sig kyrkoherden då?

    Angående barndöpta så har jag fått uppfattningen att faddrar hade ett undervisningsuppdrag för fostran i den kristna tron.
    Orden ”är detta den tro ni vill döpa ert barn till” kanske borde kräva en mer utförlig förklaring vid dopsamtal med föräldrar?

    Gilla

    • Jag är övertygad om att den som vill bli undervisad får undervisning. Kanske inte en helårskurs som katolikerna, men dock. Och jag vet åtminstone en person som tyckte hon fick vänta för länge på sitt dop, för att just den prästen tyckte det var lämpligt med dop vid påsk på traditionellt vis.

      Det märkliga är väl att det inget finns skrivet om att den där undervisningen ska utföras, eller – som du säger – att församlingen är skyldig att tillhandahålla den.

      Dopfaddrar, ja. Innan jag började intressera mig för religiösa saker frågade en judisk kompis en smula ängsligt om det där med dopfaddrar. Hon hade blivit tillfrågad om att vara gudmor men hon var ju inte kristen. Jag tror nog att föräldrarna mer var ute efter den världsliga delen av gudmorsskapet, att vid krisläge vara beredd att kliva in i föräldrars ställe. Kanhända fanns även en fadder som var kristen, åtminstone i betydelsen kyrkomedlem.

      Det har ju liksom urlakats, allt det här. Och det gör det nog ganska naturligt när en kyrka är den stora majoritetskyrkan, folkkyrkan, med nära band till staten. Hur ska man sen förfara med det arvet när banden till staten väsentligt försvagats, det är den stora frågan.

      Gilla

      • Under andra halvan av 300-talet så skedde dop endast under påsknatten, så den där prästen var nog inte så bevandrad i kyrkohistorien.
        Biskop Ambrosios av Milano, f.ö. den äldsta psalmförfattaren i psalmboken, har skrivit en intressant bok (egentligen dopundervisning) i ämnet: ”Om sakramenten & Om mysterierna”, Artos förlag.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s