Sext i Södertälje

Ljusträdet är utformat som ett träd, med stam grenar och blad. Under det står blommor, ett tiotal krukväxter av olika slag. Oj, det var lite ovanligt.

Till vänster om ljusträdet står en Jesusstaty av det slag som har hjärtat utanpå kroppen, ”Jesu heliga hjärta”. När man tar sitt lilla värmeljus och stoppar sina kronor i springan står statyn rakt framför en, två meter bort eller så. Jag har aldrig sett en Jesu heliga hjärta, vare sig staty eller bild, som inte varit åtminstone på gränsen till kitschig. Så var även denna. Något mer superkatolskt, alltså romerskt katolskt, än denna bild har jag svårt att tänka mig. Jesu heliga hjärta i en SvK-kyrka? Vadan detta?

På andra sidan av kyrkorummet, fast närmare ingången, sitter en Maria-ikon på väggen. Strax bredvid sitter en liten kopp på väggen. Jag går närmare och ser efter. Jodå, det är vatten i den. Jag är lite lockad att doppa fingrarna – det där har avdramatiserats en del sen jag sett frikyrkopastorer skvätta vatten omkring sig, helt obrydda om apostolisk succession. Att koppen sitter just vid Mariabilden dämpar mig. Jag har lite kluven relation till den damen. Jag vet inte riktigt hur jag ska ha det med henne. Jag sätter ett ljus i ljusträdet istället, med blicken fäst på den småkitschige Jesus när jag tar mitt ljus. För några år sedan hade jag gjort våldsamt motstånd mot kitschet men nu tycker jag det är fint, om än inte i första hand med tanke på det estetiska. Ikoner, vigvattenkar och jättekatolska statyer i kyrkan vid Södertäljes Stortorg. Det är rätt bra, ändå. Efteråt inser jag att vigvattenkaret vid Maria-ikonen nog inte hade med henne att göra utan bara var ett nära ingången-kar. Det är min gissning, iaf.

Södertälje är invandrartätt, och det märks även i Svenska kyrkan – kanske särskilt mycket i S:ta Ragnhilds kyrka, mitt inne i staden. Dit går man kanske en stund på lunchrasten, om man jobbar inne i stan och ens egen kyrka ligger utanför. Eller så är människorna som sitter där i bänkarna sådana som av olika skäl valt att gå till den lokala kyrkan snarare än det samfund de kommer ifrån. Sånt förekommer ju.

Jag tycker om blandningen. Jag associerar till den gamla kvinnan med duken på huvudet, som tände ljus i Lunds domkyrka. De som sitter här kommer liksom hon från traditioner där man uttrycker sin tro med kroppen, och det är sånt som en inte helt liten grupp protestanter för närvarande är pigga på att litegranna stjäla. Jag får nog räkna mig själv till den gruppen, för den delen. Levande förebilder är utmärkt.

I kyrkan går också omkring tre kvinnor som pratar högljutt. De ser ut att planera någonting: de går omkring, granskar inredningen, lyfter på skynket som täcker flygeln. De stör. Här sitter tre-fyra människor i bänkarna med huvudet böjt. Man kan visa lite hänsyn, tycker jag, och sänka rösten ett par decibell. Det behöver inte gå till överdrift, men ändå. Det finns verkligen människor i Svenska kyrkan som saknar känsla för vad som är lämpligt.

Jag går omkring och insuper intryck. Det ska vara middagsbön vid tolvslaget, om 20 minuter. Jag förväntar mig ingenting, men man kan ju se vad det är – alltså, nog kan jag även vara med på någon annan typ av bönestund än just tidegärd. Vi har inte gått och blivit helt rabiata här (bara nästan, hehe).

Inne i sidokapellet ligger tunna små böcker med spiralrygg. Små tideböcker, en miniversion med relativt korta bönestunder för några bönetimmar under dagen. Boken sträcker sig över en vecka. Minsann, om det inte är de som används vid middagsbönen. Det blir en liten sext. Läst, inte sjungen, men ändå.

Om det varit rimligt avstånd hade jag kunnat bli stammis på middagsbönen. Hjälpa till att bära den. Sjungen middagsbön vet jag inte om man hade kunnat hoppas på, men läst är ändå något. Nu är Södertälje alldeles fel geografiskt, men tänk om – tänk om. Tänk om något av det som i Stockholm kallas för middagsbön faktiskt råkar vara en liknande liten sext? Det är värt att kolla upp.

Tänk om. Där kan finnas en möjlighet.

Länkar

Har man inte koll på Jesu heliga hjärta är exv. detta en ganska typisk bild.
https://rebellasandra.files.wordpress.com/2017/01/1cdd9-g12f01200x333.jpg

Kvinnan som tände ljus i Lunds domkyrka
https://rebellasandra.wordpress.com/2016/11/02/vid-ljusbararen/

Södertälje tillhör Strängnäs stift så rent kyrkligt är det totalfel att lägga in Södertälje i min lista över tidebön i Stockholm, men man kommer ju dit med SL så :P lite pragmatisk får man väl ändå lov att vara.
https://rebellasandra.wordpress.com/kalendarium-for-tidebon-i-stockholm/

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s