Den allteftersom växande församlingssången, II

Förresten. Det där att bara lyssna och imitera, sjunga det man kan och i övrigt delta genom att lyssna och insupa alltmer, och som resultat växer sången tydligt under styckets gång. Jag har nog stött på det på förut, faktiskt, vid ett eller två tillfällen.

Som det första kan jag eventuellt räkna ökenmässan i Sankt Peters kyrka, den som ekumeniska kommuniteten Bjärka-Säby arrangerar. Jag hade kunnat hantera den annorlunda, förvisso. Jag hade kunnat slå upp det lilla häftet med sånger från Taizé, men jag lät bli. Det fick gå på gehör. Lyssna och imitera. Jag tyckte om det.

Men på allvar stiftade jag bekantskap med konceptet hos kopterna i Midsommarkransen. Det var jättetydligt. Försångarna ledde, och församlingen hakade på allteftersom. Vissa saker kunde de utantill från början, annat fick de snappa allteftersom. De enda instrumenten var cymbal. Sången fick växa så som den växte, helt organiskt, beroende på. Fantastiskt. (Jag rekommenderar ett besök hos kopterna. Verkligen.)

Länkar

Psalmsång som smygs igång
https://rebellasandra.wordpress.com/2017/01/12/psalmsang-som-smygs-igang/

Ett besök hos kopterna: Kyrie, rökelse, textskärmar och bröd
https://rebellasandra.wordpress.com/2016/12/18/kyrie-rokelse-textskarmar-och-brod/

Annonser

One thought on “Den allteftersom växande församlingssången, II

  1. Ping: Orgellös gudstjänst. Iaf nästan. | Rebellas andra

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s