Identitetskris och kyrkohandboksarbete

Det är en så märklig process rakt igenom. Egentligen är den väl snarast symtom på andra problem i Svenska Kyrkan, där handboksprocessen blivit en konkret arena för den större och mer komplicerade diskussionen om vad det är att vara folkkyrka i ett sekulariserat land, och om man huvudsakligen ska vara en folkkyrka eller en luthersk-evangelisk kyrka och vad de två alternativen egentligen innebär.

Kyrkohandboksprocessen har blivit, tror jag, substitut för den betydligt jobbigare identitetsprocessen. För Svenska kyrkan vet idag inte riktigt vem hon är.

När man talar om skilsmässa från staten är det ett begrepp som pekar vidare mot just det som pågår idag: efter 4-5 seklers mycket nära äktenskap där man verkligen delat allt ska kyrkan plötsligt stå på egna ben, ha egna konton, köpa mat och betala räkningar själv, och därtill försöka komma på hur hon vill ordna livet som singel. Vilka möbler? Hus eller lägenhet? Och vem ska barnen bo hos? Tänk vad skönt att få lämna tankarna på det ett tag och sitta och peta i att producera handbok istället.

Denna iakttagelse, som jag lånat, tror jag det ligger en hel del i.

Ungefär ingen tar i det där med balansen folkkyrka i ett sekulariserat land/bekännelsetrogen luthersk-evangelisk kyrka. De som hojtar om bekännelsetrohet och inte godtar något annat är undantaget. Och de tigs väl mest ihjäl.

Samtidigt är inställningen ”äh, de kan väl gå någon annanstans, bilda eget eller bli katoliker” ganska märkligt, om den falang som tänker så är liksom folkkyrkofalangen. En folkkyrka ska rimligen försöka omfamna så många som möjligt, annars är det väl ingen folkkyrka?

Någonstans här blir det väldigt, väldigt besvärligt.

När man är mitt uppe i identitetskris och inte vet riktigt vart man ska gå. Det borde väl vara den allra sämsta sitsen att skaffa ny kyrkohandbok och psalmbok. Eller?

En annan reflektion kan vara att hela handboksprocessen påvisar dysfunktionalitet i kyrkans styre. Det, och så identitetskrisen. Så tror jag man kan förklara varför det blivit så här.

Annonser

10 thoughts on “Identitetskris och kyrkohandboksarbete

  1. En del av identitetskrisen kan häröra från skiljelinjen mellan att tolka trosbekännelsen bokstavligt eller inte.
    Om inte, så benöver man hitta någon annan identitet att hålla fast vid. Det kan vara ”alla människors lika värde” eller något annat
    Handboksarbetet blir då en maktkamp mellan olika identitetsuppfattningar, något vi kan se tydliga spår av.

    Gilla

    • Det du för fram nu är väl den enda aspekt av identitetskrisen som man hör idisslas. En falang skäller i realiteten sin kyrka för kättare och avfällingar. De övriga tiger och försöker slippa diskutera med skällarna.

      Gilla

      • Att tiga ihjäl meningsmotståndare ger sällan bra förutsättningar för fortsatt gemenskap och samexistens.

        Gilla

      • Vilket Martin Luther och reformatorerna är utmärkta exempel på.
        I de ursprungliga 95 teserna nämndes missbruk och i senare skrifter användes tillmälen som ”papisterna”.

        Gilla

      • Luthers hätskhet brukar framhållas som en av hans svagheter. Det är verkligen första gången jag hör det nämnas som ideal. Om det man vill ha är mer strid och splittring är metoden säkert ypperlig.

        Om folket i exv Frimodig kyrka resonerar som du är det nog faktiskt redan kört.

        Gilla

      • Ideal?
        Luther hade ingen tanke på splittra kyrkan utan bara ge idéer till ett sundare och mer ursprungligt bruk.
        När han möts av kompakt tystnad gör han sin röst hörd lite högre och vips så är han i onåd hos kyrnliga makthavare och sedd som paria.
        Det är då tillmälen börjar hagla från Luther och inte minst Melanchton, varefter påven snriver en bulla om att alla som tror att endast Tro kan ge frälsning, är förbannad.
        För varje steg rullar snöbollen lite till ned för backen och visar på hur dåligt det är av ledarskap att möta kritik med kompakt tystnad och att kasta tillmälen på varandra.

        För övrigt så antog jag att en Luthersk kyrka som SvK strävade efter att i någon mån ha Martin Luther som ideal. Men det är nog det skiljer sig lite mellan dem som fokuserar på ”gå före” och dem som tolkar bibeltexten bokstavligt, båda med referens till dr Martin.

        Gilla

      • Jag har mer än antytt att ” tiga ihjäl meningsmotståndare ger sällan bra förutsättningar för fortsatt gemenskap och samexistens”, samt i någon mån bifallit till ditt påstående att ” slå folk i huvet och uttryckligen eller underförstått kalla dem för heretiker” inte heller är någon bra metod, men att båda går att hänföra till konflikten som uppstod mellan Martin Luther och kyrkoledningen.
        Av någon för mig outgrundlig anledning kopplar du ihop det jag beskriver med ord som ”ideal” och ”hätskhet” som jag inte medvetet har försökt föra in i samtalet. Men du tolkar uppenbarligen in något i mitt undermedvetna som jag inte gör själv.

        Ämnet identitetskris mellan falanger inom kyrkan som inte förstår varandra, påvisas genom ett kyrkohandboksarbete som visar stora tecken på dysfunktionalitet.

        Gilla

      • Jag finner dina tankegångar svåra att följa. Min plan var att läsa igenom den här diskussionen igen, men mitt huvud är för trött just nu och jag orkar inte.

        Dina halva medgivanden har jag väl haft svårt att se, liksom du nog haft svårt att se mitt obetonade men dock medgivande av min poäng. Vi verkar ha missförstått varandra en del. Tror jag.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s