Uppståndelse á la Crossan

Efter en föreläsning om den historiske Jesus får John Dominic Crossan en fråga om sin syn på uppståndelsen. Han väljer att göra en mycket lång och noggrann utläggning, utformad för åhörare som inte är vana vid det här sättet att tänka. Han är pedagog, Crossan. Så är han ju också mer känd för att ha fört ut biblisk forskning till folkmassorna, än för sin egen forskning.

Så här säger han.

Vad menade en jude under första århundradet, här han använde termen uppståndelse? Huruvida han trodde på det eller ej ska vi ignorera. Frågan är vad ordet betydde. Det är som ”vad betyder internet för oss”. Vi vet alla vad det betyder. Huruvida man gillar det eller inte är en annan fråga.

I judendomen under det första århundradet efter Kristus betydde uppståndelsen den allmänna uppståndelsen vid tidens slut. Det var det ögonblick då Gud slutgiltigt skulle städa upp i den här världens oreda och rättfärdiggöra särskilt de martyrer som dött torterade, i sina misshandlade kroppar. Det här kommer från Mackabeérnas tid, när det var uppenbart att samtiden inte var rättfärdig. Människor dog som martyrer och Gud gjorde inget åt det. Var fanns Guds rättvisa?

För första gången i den judiska traditionen kläcks en helt ny tanke som man hittar i Andra Mackabéerboken, nämligen den kroppsliga uppståndelsen. Att martyrernas kroppar på något sätt måste bli rättfärdiggjorda, återlösta, få offentlig upprättelse.

Vad gäller hur bokstavligt eller metaforiskt detta var skulle jag vilja be er lämna lite utrymme för antikens folk. Vad som stod på spel var inte min personliga överlevnad, utan Guds rättvisa.

Så när en kristen jude under det första århundradet, som exempelvis Paulus, säger att Gud har låtit Jesus återuppstå från de döda påstår han det mest förbluffande som någon någonsin har sagt – och det är inte alls att Jesus har klivit ut ur en grav och stigit upp till Gud. Under det första århundradet är det inget häpnadsväckande alls. Däremot är det häpnadsväckande för oss rationalister.

Under det första århundradet reagerade folk med ”Okej. Jesus har lämnat sin grav och färdats upp till Gud. Så kul för Jesus. Jag kan visa er mynten med Julius Caesar, där man får se att han sköt upp till gudarna som en meteor.”

Gammalt mynt. På framsidan den regerande kejsarens bild, på baksidan kometen.

DIVUS IULIU står det. Den gudomliggjorde Julius, eller nåt sånt – be mig inte förklara grammatiken. Myntet prägat under efterträdaren Augustus, som i hög grad använde sitt släktskap med den mördade kejsar Julius för att legitimera sitt styre.
Crossan återkommer ofta till de här mynten som ett sätt att på ett intiutivt sätt förklara hur det var inpräglat i folks sinnen att den förre kejsaren Caesar var gudomlig och hade färdats upp till himlen, att sånt ingick i folks verklighetsuppfattning.

När de kristna sade att Gud har återuppväckt Jesus från de döda, sade de att den allmänna uppståndelsen hade börjat. Det var vad Paulus menade med att ”nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna”. Det är därför han skriver som han gör i Första korintierbrevets femtonde kapitel. Ingen allmän uppståndelse utan Jesus.

Det här är ett häpnadsväckande anspråk som måste backas upp med någon typ av bevis. Om man säger att den allmänna uppståndelsen kommer snart, eller den apokalyptiska fullbordan snart är här, så går det ju jättebra eftersom det ligger i framtiden. Såvida man inte är dum nog att utlova ett datum kan man inte ha fel. Men om man säger att den allmänna uppståndelsen har börjat, så måste man kunna visa på hur världen förändras. Hur skulle Paulus ha resonerat där?

Om man föreställer sig Paulus i samtal med öppensinnade hedningar för vilka döda som väcks till liv, jungfrufödslar och mirakulösa helanden är en del av deras kultur. De kunde alla de där berättelserna så de skulle inte säga till Paulus, som rationalisterna skulle: ”Paulus, vi tror inte på sånt där. Vi har haft en Upplysning och vi tror bara inte på sånt.” De skulle säga ”Det där var väldigt intressant, Paulus. Du säger till mig att världen förändras, eftersom Gud äntligen börjar rättfärdiggöra världen. Kan du visa mig, Paulus, var det där händer någonstans? för jag kan inte se det.”

Då måste Paulus säga: ”Kom och se våra gemenskaper. Vi har en liten grupp om tio-tolv människor som träffas vid butiken i gathörnet där de säljer sardiner. Vi träffas varje söndag, och vi har förbundit oss att dela med oss av hälften av vår mat (det där med hälften hittar jag på). Vi tror att världen tillhör Gud – det brukade vara marken.* Mark handlar om mat. Alltså tillhör maten Gud, och vi delar den mat vi har med varandra. Om du fått en dags arbete den här veckan, tar du med hälften av vad du har. Om du fått jobba fem dagar tar du med hälften av det du har. Kom och se efter, om du tycker att världen håller på att bli mer rättvis? Kom och se vårt system och berätta för oss om du tycker att vårt samhälle, vår lilla grupp som vi kallar en ecclesia – en kyrka – är mer rättvis. Förresten så borde jag väl berätta att vi har sådana grupper i varje stad i hela imperiet. Det är därför jag hela tiden reser omkring” säger Paulus.

”Hur många människor har du?”
”Tja, det är inte egentligen det att vi har tusen människor. Snarare det att vi har tio i 100 städer.”

Så det är vad jag tror att Paulus säger. Man skulle lätt kunna lyssna på honom och sen säga ”Den här killen är totalknäpp! – inte för att han säger att Jesus gick ut ur graven. Sånt kan jag tro på. Men jag menar, vad har Jesus någonsin gjort för mig? Caesar har stigit upp till himlen, och jag förstår att det måste vara därför det romerska imperiet funkar så bra. Han sitter däruppe och tar hand om saker. Det låter vettigt. Jag ser ju på mynten att det stämmer. Men det där som du säger – vad har den här Jesus någonsin gjort för mig?”

Men kanske någon annan lyssnar, och säger ”Tja, jag vet inte att Caesar har gjort särskilt mycket för mig”. Där har Paulus någon som kan tänkas nappa. Så tror jag att det gick till.

Under det första århundradet var ingenting av det som vi hävdar är märkvärdigt särskilt märkvärdigt. Om allt du har att säga om Jesus är att han lämnade graven, visade sig för människor och for upp till Gud, så är det inga som helst nyheter under det första århundradet. Under 1800-talet är det däremot nyheter för både sekulära människor och fundamentalister, för de är rationalister. De tror inte på att sånt händer, så antingen händer det aldrig eller så har det hänt bara med vår Jesus. Under första århundradet måste man komma med något bättre än så. ”Sånt kan hända, visst. Men berätta för mig varför jag ska bry mig om Jesus istället för Asklepios eller Caesar eller någon annan.”

Uppståndelsen handlar alltså om: Håller världen på att förändras till ett mer rättfärdigt ställe? Om inte, kan man inte säga att uppståndelsen har börjat. Man kan säga att Jesus har hämtats upp till Gud – det är en himlauppstigande eller en segertriumf. Men man kan inte använda ordet uppståndelse, om man inte menar att den allmänna uppståndelsen har börjat. Och om man säger det, måste man kunna visa att det stämmer.

Ibland sägs att John Dominic Crossan inte tror på Uppståndelsen. Nu pratar Crossan sällan om tro och om teologi. Han brukar yttra sig främst om historia. Om den historiske Jesus. Därav kan man sen dra teologiska slutsatser, men Crossan pratar sällan eller aldrig om sin egen tro. Däremot är det uppenbart att han målar upp en tro på Uppståndelsen som han nog menar är mer ursprunglig – en rekonstruktion av tidens sätt att tänka, så gott det nu låter sig göras.

Vad gäller den fysiska uppståndelsen ser det ut som att Crossan har utvecklats i antingen sitt synsätt eller i sitt sätt att förklara det. För några årtionden tror jag att han skulle ha sagt att den är symbolisk. En metafor. Nu försöker han påpeka att uppdelningen av sanningar i reella och mytologiska är en modern konstruktion, irrelevant om vi pratar om Jesu tid.

Man kan fundera på hur synen på Uppståndelsen har förändrats under den kristna historien. Jag planerar att återkomma till det här föredraget och ställa det mot Eskil Franck. Om Gud vill och tyglarna håller, så.

* Crossan syftar här på gammaltestamentliga bibelställen med regler som tydligt är till för att reglera att mark och rikedom inte ska samlas i för få händer, utan på något sätt distribueras ut så orättvisorna inte ska bli för stora. Han pratar om sånt exv. i detta föredrag, om jag inte minns fel. https://www.youtube.com/watch?v=C-8r8rxboUo

Länkar

Oss rationalister, talar Crossan om. Han menar att vi tänker och fungerar enligt en filosofisk inriktning som kallas för rationalism. En alternativ översättning vore ”oss moderna förnuftsmänniskor”.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Rationalism

Blogginlägget är föranlett av en liten text på Läsarna, ett kort citat ur en relativt ny svensk bok bestående av kortare texter av William Cavanaugh. Scenen Crossan målar upp, där en lätt hånfull åhörare säger till Paulus att världen ju inte alls har förändrats ser ut att vara snodd från Cavanaugh rakt av, bara en smula utbroderad som man gör i en muntlig framställning. Alternativt har Crossan och Cavanaugh snott från samma källa. Vilket kan väl eg. spela mindre roll.
http://www.läsarna.se/lasarnas-julkalender-lucka-12/

Annonser

2 thoughts on “Uppståndelse á la Crossan

  1. Rebella,

    Ditt inlägg fick mig att tänka på en bra bok som jag har läst: ”Efter korsfästelsen: Om tro, förnuft och Jesu uppståndelse”, 2005, av Magnus Abrahamson.

    http://www.artos.se/lutherska-traditionen/efter-korsfastelsenom-tro-fornuft-och-jesu-uppstandelse

    Författaren menar att det inte finns någon neutral punkt att utgå ifrån när man vill uppnå ett personligt ställningstagande till uppståndelsen, det är viktigt att inse att ens egna referensramar påverkar förståelsen. Det kan tyckas självklart, men ofta har man en omedveten förförståelse som behöver synliggöras. Abrahamson skriver:

    ”Tanken på en korsfäst Messias, Guds son eller Gud var inte bara absurd för judar utan också för romare och greker. Tanken på att Messias skulle uppstå före den allmänna uppståndelsen vid tidens slut var ny inom judendomen.

    Det är mycket i uppståndelsebudskapet som strider mot de gängse religiösa uppfattningarna. Man kan fråga sig varför de första kristna trodde att de mött Jesus och inte en ängel eller en död människa. Mot bakgrund av det sammanhang där lärjungarna levde är det svårt att förklara varför de kunde tolka Jesu död på det sätt de gjorde.

    Dessutom kan vi läsa att den uppståndne Kristus visade sig för ’mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle’ (1 Kor 15:6). De flesta av dessa torde sannolikt ha levt när Paulus skrev Första Korinthierbrevet. Hade Paulus inte vetat att de var övertygade om att ha mött Jesus hade han knappast kunnat hänvisa till dem.

    Så vitt jag kan bedöma krävdes en ny omvälvande upplevelse för att uppståndelsetron skulle uppkomma.”

    Abrahamson för ett resonemang om Crossan, och flera andra forskare, som jag tror skulle kunna intressera dig. Han förordar en tolkningsprocess där man ständigt söker vidga sin horisont och öka sin förståelse. Det är möjligt att intellektuellt formulera en teori om uppståndelsetrons förutsättningar, men man kan inte enbart akademiskt argumentera sig fram till en Kristusrelation.

    Inez

    Gilla

    • Det finns massor av argument för alla möjliga hållningar. Jag har exv. sett någon påstå att det där med att Mose tog emot stentavlorna uppe på berget och sen kom ner och visade för folket, det måste vara sant ”för det går inte att manipulera ett folks kollektiva minne”. Den personen förutsätter att människor från början uppfattade den historien som bokstavligen sann. Vad man uppfattar som rimligt, beror på vilka tolkningsramar man har. För mig låter Crossans version helt rimligt. Den starka upplevelsen… well. Det kan vara mycket, det.

      För att få veta hur Crossan skulle bemöta detta får man väl fråga honom (eller läsa alla hans böcker, men pust! de är många). Jag kan tänka mig åtskilliga förklaringar till de 500 som Kristus visat sig för men tänker inte smäcka ihop utan ordentlig bakgrund och låter bli. Är textstycket ursprungligt och inte instoppat senare, till att börja med. Och måste de 500 som Kristus visat sig för tolkas så bokstavligt. Vad betyder det att han har visat sig… Paulus har väl eg. inte sett Jesus själv, bara hört ett ljussken och en röst? och ändå säger han att Jesus har visat sig. Vi kan kanske gå mycket längre på den bogen.

      Jag finner Crossans synvinkel mycket intressant. Jag är också intresserad av jesusmytteorier. De bokstavliga tolkningar, som jag började mitt sökande i och då såg som de enda rätta har jag fått väldigt svårt att få ihop. Jag tycker inte att de håller.

      Jag tycker det vore intressant att ställa NT Wright mot Crossan. De har samtalat/debatterat ämnet – på det mest respektfyllda och artiga sätt, ska tilläggas – åtskilliga gånger. De flesta gångerna innan folk började lägga upp film alt. ljud på Youtube. Vi får se om jag kommer fram till att läsa Wright, nån gång – jag har en bok av honom hemma, inte riktigt på detta ämne dock.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s