Fader vår – Vår fader – Fader vår – Vår fader

Jag prövade att byta ut ett ord i Fader vår. Det blev fel. Nästa gång testade jag att byta ut hela frasen. ”Inled oss inte i frestelse” mot ”Utsätt oss inte för prövning”. Blev det bättre så? Jag tror det.

Hela gruppen sade en sak, jag i just den raden en annan. Lite dumt, kanske. Superindividualistiskt. Om alla börjar anpassa formuleringarna på det sättet, blir det bara pannkaka av det där att läsa i kör.

Det finns resonemang till stöd för båda formuleringarna, som förklarar varför den andra varianten faktiskt blir fel. Det första jag råkade på var den som försvarade den gamla översättningen, ”frestelse”. Den nyare varianten med ”prövning” var det Alma-Lena som försvarade för mig, inte alls länge sedan. Efter det har jag hittat andra varianter, andra sätt att motivera valet. Tyvärr minns jag inte exakt hur försvaret för ”frestelse” såg ut, men jag tror att samtliga förklaringar jag hittills sett landar i att man använder det ord i bönen, som man uppfattar som det grövre eller värre av de två.

”Prövning” stämmer nog bättre med mitt allmänna språkbruk. ”Prövning” är nog bättre, i dagens svenska. Jo. Det är nog så.

När jag gav mig ut att leta i kyrkligheterna, var Fader vår det enda jag tyckte jag hade kvar av min konfirmationsläsning. Jag har starkt föredragit miljöer, kyrkor och församlingar som använde den. Som inte tog ifrån mig det lilla jag kunde, och förklarade det förlegat.

Nu har jag skaffat mig preferenser på andra områden. Kanske jag inte längre krampaktigt behöver hålla mig fast i Fader vår. Kanske det faktiskt är dags att överge den, och betrakta den som något utdaterat – inte i klass med Kalle Dussin-Bibeln (KDB), men åt det hållet. Alltså, jag tycker om att läsa Gamla testamentet i Karl XII:s bibel. Kanske inte Nya, men Gamla. GT är skapat för recitering ur minnet och för högläsning, och det är KDB också. Fraserna ljuder fantastiskt, men för detaljerat innehåll måste jag alltid kolla modernare översättningar. Läser man KDB med dagens värde på orden blir det ibland faktiskt direkt fnoskigt.

Sen kan man ju grubbla över andra saker i Vår fader. ”Låt ditt namn bli helgat.” Helga betyder ”hålla något heligt”, enligt SAOB. Är det verkligen Gud själv, som ska se till så hans eget namn blir hållet heligt? ”Helgat varde ditt namn”, det uppfattar jag mer som ”Må ditt namn bli helgat” det vill säga man yttrar sig inte vem det är som står för själva handligen. Mer logiskt, tycker jag, är om jag som människa önskar att både jag och andra ska hålla Guds namn heligt. Hur tänkte de här, de där Bibelkommissionsmänniskorna?

Egentligen är det nog en enda gång som jag på allvar testat att läsa med i Vår fader. När det varit VF istället för FV har jag dykt ner med näsan i papper, och det känns aldrig som ”på riktigt”. Då har jag inte riktigt varit med, tycker jag. Att läsa Vår fader utan papper gick, men jag kan den inte helt. Jag måste luta mig mot gruppen och lyssna in. Jag kan inte på allvar vara med och bära. Å andra sidan tycker jag om det, att luta mig mot gruppen. Det är i det stadium jag står. Själv bära… det får bli senare. Eller?

Är det dags att plugga in den?

Om jag på allvar landar i ett sammanhang där det är VF som gäller. Då är det dags. Tills dess tänker jag luta mig mot gruppen.

Länkar

SAOB – helga
http://www.saob.se/artikel/?show=helga&unik=H_0593-0109.i43R&pz=3
Jag tänker mig att det är betydelsenyans 1) som gäller här. Där används Fader vår – ur KDB – som exempel, faktiskt.

Annonser

5 thoughts on “Fader vår – Vår fader – Fader vår – Vår fader

  1. Det invanda känns ju tryggare.
    Själv håller jag nästan på att blanda texterna av misstag, trots att FV används i min församling. Men man stöter ju på VF i de flesta andra sammanhang.
    Däremot försöker jag hålla mig från kristna sammanhang där ingen av dem används.
    Det blir väldigt märkligt med kyrkor som säger sig vill vara ”nytestamentliga”, men inte använder den enda bön som stipuleras i texten.

    Gilla

      • Gudstjänster inom det som internationellt kallas neo-pingst, i Sverige närmast liknande trosrörelsen på 1990-talet, innehåller sällan någondera.
        De kan även ofta utebli från traditionell svensk pingströrelse som haft aversioner mot att skriva ned något så banalt som riktlinjer för liturgi då man inte velat ”begränsa den Heliga Ande”.
        Att ”pröva allt och bevara det som är gott” är en biblisk princip som inte alltid fått genomslag där man kanske kunde tänkt sig att den skulle ha gjort det.
        Sådana kyrkor har i längden en alltför ”frikyrklig ton” t.o.m. för mig.
        Men å andra sidan har ju Frälsningsarmén avhållit sig från nattvard i alla tider, så det där med att plocka bort russin från kakan är ingen nymodighet.
        Många församlingar inom SvK är i färd med att plocka bort syndabekännelsen, eller åtminstone kamouflera den till oigenkännlighet.

        Liked by 1 person

  2. Jag som rör mig mycket mellan sammanhang och använder båda ganska frekvent har mer än en gång råkat blanda när jag varit trött och okoncentrerad. Särskilt knepigt när man själv råkar vara den som leder andakten.

    När jag hade privilegiet att få följa med en drös svenskkyrkliga präststudenter till Ekumeniska Institutet i Bossey hade vi ett väldigt spännande seminarium som ges inom kursen ”intercultural bible studies”. Uppgiften var att i mindre grupper om sisådär 10-11 studenter från olika delar av världen och från olika samfund diskutera raderna ”lead us not into temptation, but deliver us from evil” utifrån hur dessa översatts på respektive språk och hur de förstås i de olika kulturerna. Jättespännande! Det är inte bara i Sverige utan på väldigt många språk som det finns olika översättningar, och det är inte mellan samfunden skiljelinjerna går om man ser globalt. Dessutom väldigt olika hur man förstår ”evil” och ”frestelse/prövning” i olika kulturer. Mat för tanken, var det.

    Liked by 1 person

    • På en begravning av en närstående hade prästen tänkt läsa Fader vår, eftersom den döde varit mycket tydlig med att han föredrog den. Men han glömde sig, och fick växla över mitt i. :-P

      Intressant hur vi hakar fast oss i betydelsen av våra översatta ord, som ändå inte matchar mer än lite sådär.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s