Att se Kristus och Guds avbild i svältande – och i SDU:are

Det är nåt lite läskigt med såna där fantastiska människor. Ouppnåeliga ideal, liksom. Som han kan jag ändå aldrig bli. Lika bra att strunta i det, eller?

Så ville George Joseph garanterat inte att vi skulle tänka. Alla kan, menade han.

Han inledde med sedvanligt tack, att det är trevligt att vara här osv. Det var första gången han var inbjuden till Bjärka-Säby. ”Jag hoppas det förblir en ekumenisk kommunitet” sade han. Berget, tänkte jag. Han vill påpeka att han inte tycker att alla nödvändigtvis ska konvertera och bli katoliker.

Sen följer en lång berättelse om arbete för andra människor i kris och nöd, ibland under stora egna risker och svåra umbäranden, men även berättelser om många andra människors insatser. George Joseph är före detta jesuit och med tanke på allt han varit med om har han rimligen arbetat åt Caritas, den katolska hjälp- och biståndsorganisationen, ända sen han som ung gick in i orden. Idag är han svenska Caritas’ ansvarige för migrations- och flyktingfrågor och håller i många trådar. Riktigt hur han kom hit och när förtäljer inte historien. Få svenskar torde iaf ha praktiska hands on-erfarenheter från fler katastrofområden än han.

Att se Kristus i varje utsatt medmänniska, det verkar helt ärligt vara George Josephs drivkraft. Är det faktiskt möjligt? Det verkar onekligen så. Även SDU:are ska bemötas och ses som människor ty även de är Guds avbild. Det har han även sagt till dem.

Hur blir man sån? Alla kan bestämma sig för vem man vill bli, säger George Joseph. (Jag lovar inte att det är ordagrant citerat, men nåt åt det hållet.) Är det verkligen så enkelt?

Moderatorn fiskade lite i hur mycket roll Josephs bakgrund spelar för den han är. Är vi protestanter så rädda för alla sätt att forma oss till det vi vill bli, tänkte moderatorn, att vi avstår från användbara verktyg? Så fort någon säger ”övning” eller ”träning” tänker vi ”gärningslära, fy”… ungefär så.

Det kan väl ligga något i det. George Joseph själv förstod antingen inte riktigt vad moderatorn fiskade efter, eller ville inte framhålla sin bakgrund och utbildning som jesuit, inklusive ordens program för andlig formering. Sen kan det ju finnas andra, mer personliga skäl. Förstår jag rätt blev han själv flykting i nedre tonåren. En del människor med den bakgrunden slår sig förmodligen helst till ro med borgerligt liv, om de bara har chansen, tackar Gud för sin smala lycka och går vidare. Andra viger kanhända sitt liv åt att göra åt andra, det som man är tacksam för att någon gjorde för en själv.

Det finns en fara med att hålla fram såna där fantastiska människor. Det är lätt att känna, som vanlig svensson, att jag är ingenting i jämförelse. Vad gör jag med mitt liv, egentligen. Är det inte lika bra att ge upp, för sån där kan jag ändå aldrig bli… George Joseph framhöll nu alls inte sig själv i första rummet, utan pratade mycket om andra människor som på olika sätt offrat sig för medmänniskan.

George Joseph menar att det där med hot och våld mot kristna på asylboenden sällan egentligen handlar om religionen. Det handlar om folkgrupper som redan tidigare betraktade varandra som fiender, om helt andra typer av spänningar. Intressant, att han säger det som väl knappast kan anklagas för att blunda för jobbiga realiteter.

Har ni möjlighet att höra George Joseph hålla föredrag: ta den.

Några dagar senare återsåg jag honom. Då hade han gul reflexväst över jackan med texten ”Kyrkvärd”, och hade uppgiften att slussa gravida och barnfamiljer före de långa köerna in på Swedbank stadion där påvens mässa hölls. Jag kom på att jag borde vinka till honom och säga ”tack för i lördags”, men var för trög i starten och fick aldrig riktigt tillfälle.

Länkar

Hyggligt stort upplagt reportage i Expressen om våld och hot mot kristna på flyktingboenden, huvudsakligen baserat på de utsattas berättelser men också annat. George Joseph fyller i på ett hörn och ger sin åsikt. Man ska ta allvarligt på de spänningar som existerar men inte överdriva det hela, menar han. Det handlar oftast inte om religion, utan om konflikter mellan folkgrupper i hemlandet som man tar med sig in på asylboendet.
http://www.expressen.se/nyheter/du-har-lamnat-islam-da-vet-du-att-vi-har-ratt-att-doda-dig/
Eftersom George Joseph inte tillhör Svenska kyrkan kan han säga sånt här utan att bli anklagad för undfallenhet mot islam.

Annonser

16 thoughts on “Att se Kristus och Guds avbild i svältande – och i SDU:are

  1. Verkar vara en fin människa och så inspirerande. Jag tänker på den protestantiska metodismen som verkligen bygger på disciplin och övning i att göra det rätta. De första ”frikyrkliga” I Sverige var just metodister. http://www.metodister.se/metodister/dokument/Att-vara-metodist-1.pdf

    Numera ingår de i Equmenia men liknar på många sätt Jesuiter som får gifta sig om de vill. De har också varit viktiga i mission och biståndsverksamhet. Jag tror på övning i helighet. Att vilja bli helig är en bra början även om man inte inbillar sig att man kan komma dithän. Det är lite sikta mot stjärnorna-tänket.

    Men vad gäller hatet mot kristna så är det dubbelt: i Mellanöstern är de ungefär traktens ”tattare” och judar, men det är verkligen livsfarligt att bli kristen av religiösa skäl.

    Gilla

    • Intressant, om denna frikyrkogren alls inte varit rädd för gärningslära, övningar etc.

      Förutom Frälsis är metodismen praktiskt taget borta i Sverige. Den vad jag vet enda stockholmsförsamlingen har utvecklats till något annat, sedan man gått upp i Equmenia. De som listas på sajten du länkar till förefaller vara de som inte accepterade att följa med in i Equmenia.

      Frågan om förföljelse mot kristna på vissa platser ute i världen är väl nu inte riktigt samma sak, som de situationer som uppstått på flyktingboenden. Om situationen kan lösas med andra medel än att få folk att avstå från sin respektive religion måste man väl säga att religionen inte kan ha varit grundorsaken.

      Liked by 1 person

      • Ibland är det religionen ibland detta förtryck av religiösa minoriteter som behandlas som européer behandlar romer. Vår forsterson tillbringade 11 månader i fängelse i Egypten innan han kom som kvotflykting till Sverige, alla i fängelset blev kvotflyktingar till olika Schengen-länder.

        Han sa att de gav sig på en somalier och en kristen palestinier där hela tiden. Jag gissar att somaliern var muslim så visst är etnicitet också ett problem. Men palestinier har inte låg status bland araber så det var nog rent religiöst förtryck i det fallet.

        En kristen palestinsk familj i Kiruna fick dela bostad med en muslimsk palestonsk familj och de blev knivhotade och fick flytta till södra Sverige. Nu är de dock tillbaka med PUT och har egen lägenhet.

        Som vanligt är nog både ock sant. Framförallt är det inte lätt att byta religion, Koranen stipulerar dödsstraff för att lämna islam för en annan tro.

        Gilla

      • Metodismens grundare John Wesley var ursprungligen en sorts högkyrklig anglikan (våra nutida definitioner av kristna riktningar stämmer inte helt på 1700 talet) med väldigt stort intresse för mystik och östkyrkan. Efter att ha mött tyskluthersk pietism utvecklade han en sorts väckelsekristendom som kan sägas vara en syntes av pietism och de intressen han hade tidigare. De som ser blandningar av saker som traditionellt inte hör ihop religiöst som någonting nytt i vår tid har antagligen inte läst så mycket kyrkohistoria ( och för att förtydliga; jag syftar inte på dig).

        Gilla

      • Alma, om dina exempel: visst. Ingen har förnekat, vad jag vet, att religion finns med i blandningen. Men när folk i fängelse ger sig på varandra, kan nog själva fängelset ha en del med saken att göra… samt de saker som gjorde så folk hamnade där. Jag förstår GJ så att det är mer sällan som folk ger sig på andra av annan religion när de inte kommer från samma land eller omfattas av samma konflikt. OBS ”mer sällan ”, inte ”förekommer inte”.

        Om lösningen på problemen oftare är att fokusera på de icke-religiösa aspekterna är det väl klokt att göra så. Jag skrev som jag gjorde pga den vanliga ryggmärgsreflexen som alltid ges utlopp och hörs när en SvK-människa säger nåt i samma stil, att man inte ”står upp för sina egna ”.

        Liked by 1 person

      • Spännande, Micael, om metodismen. Synd att den verkar på utdöende, hade definitivt varit värt ett studiebesök.

        Däremot finns det fortfarande kvar en församling herrnhutare i Stockholm. Men jag vet inte om de lockar så mycket.

        Gilla

      • Herrnhutare är verkligen sympatiska. Metodister likaså och de är ju på väg in i Equmenia i Sverige, vilket jag ser som att de lever och har hälsan, och i Wales tex är de fortfarande alive and kicking helt på egen hand, Den aktuella president Hilary Clinton (om man ser till det riktiga valresultatet) är metodist. Och jag vill nog påstå att Equmenia tagit till sig en hel del av metodisterna både nu och förr. I Kiruna var metodister med i Missionskyrkan och de var i ledande positioner församlingen och säkert var det likadant på andra ställen där många frikyrkor annars varit för små för egna församlingar. Och Herrnhutarna lever andligen i laestadianismen när den är som bäst. Laestadius företrädare i Karesuando var herrnhutare och i Jukkasjärvi ligger en ung kvinna begravd i brudkläder enligt herrnhutisk sed, de ville vara brudklädda till Lammet bröllop. Hon är en av de berömda liken under kyrkgolvet som Terese Torgrim stickade vantmönster från.http://www.solveigs-vantar.se/personer/terese-torgrim/ Hennes man Lars, som nämns som intresserad av filosofi står som lärarinneman i gravregístret på Poikkijärvi kyrkogård.

        Gilla

      • Fast metodisterna i USA är väl egentligen inte längre så utpräglat metodistiska i den ursprungliga andan. Som jag har förstått det är de, liksom tex episkopaler och presbyterianer, ett exempel på det som kallas mainline protestantism.

        Gilla

      • Vetgiriga Rebella vill genast veta vad som är så sympatiskt med herrnhutarna? Allt jag vet om dem är att de började göra julstjärnor (alltså såna som lyser i fönstren) plus att de har något slags blodmystik, där man kan beskriva sig själva som små blodiglar som lever av Lammets blod, ungefär. Spontant känns det kanske en liten smula överspänt.

        Herrnhutarna lever vidare i laestadianismen – hurdå? och hur gick det till? Var herrnhutismen utbredd där uppe i norr, och laestadianismen blev liksom en efterföljare?

        ”Lärarinneman”, haha den du! Den vill jag se i telefonkatalogen (där väl ingen har titlar längre, iofs, men ändå, vi gamla hajar)

        Metodisterna ”på väg in i” Equmenia, det låter felformulerat. Metodisterna var ju ett av de tre samfund som gick ihop och bildade Equmenia. Hur mycket av metodismen som därmed bevarats i Equmenia vet jag noll om. Min lokala f.d. metodistkyrka är denna
        http://www.stpeterskyrka.se/
        och jag ser öht inget metodistiskt på sajten – sen vet man förvisso inte hur den motsvarar verkligheten, men denna artikel antyder en rätt ordentlig omdaning
        http://www.dagen.se/livsstil/s-t-peters-kyrka-far-nytt-liv-igen-1.522834

        Gilla

      • Jo, det är rätt de var med och bildade Equmenia, jag menade att metodismens teologi är på väg att genomsyra samfundet men metodister och missionare ska snart vara glömda ord och det ser jag som väldigt positivt. Huvudsaken att missionsfokus och metodismens helgelseövning finns kvar. Baptist har ju en vidare betydelse så det kommer vi nog att höra även framöver.

        Herrnhutismen har som mål att förnya samfunden inte starta egna separatistkyrkor. Tex är laestadianer medlemmar och betjänas av präster där även om det finns stränga separatister där som vill ha speciella präster, annars får predikanter ta över.

        Herrnhutismen är också väldigt fokuserad på Jesu utgivande kärlek och talar mycket om det som kallas blodsmystiken och i laestadianismen tillsäger man varandra förlåtelsen i bikten med orden : ”Dina synder är förlåtna i Jesu namn och blod.”

        Metodister i USA är fortfarande intresserade av samhällsförändring och personligt ansvar för sin helgelse enligt min erfarenhet. Visst buntas de ihop med andra grupper som liknar dem: inte så starkt fokus på helande o.dyl och samhällsansvar snarare en ”högerkristendomens” fientlighet mot att betala skatt och ta gemensamt ansvar i samhället. Som alla europeiska kyrkor har de ju sin amerikanska variant av liv och lära, men inte kan man väl säga att de helt lämnat metodismen?

        Gilla

  2. Frågan är vad det där med ”mainline protestantism” syftar på. Av engelska Wikipedia får jag snarast uppfattningen att det rör sig om de kyrkor och rörelser som är någorlunda gamla. Mycket riktigt räknas även kväkare och baptister dit – enligt Wikipedia, det finns säkert flera sätt att definiera begreppet. Som ”icke-mainline” nämns evangelikaler (enligt amerikansk definition), pingstare och fundamentalister.
    https://en.wikipedia.org/wiki/Mainline_Protestant
    I amerikansk kontext förefaller begreppet även handla en del om betoning på ”the social gospel”, vad det nu kan heta på svenska. Förmodligen mejkar uppdelningen sens bara i amerikansk kontext.

    Om Missionskyrkan varit amerikansk hade den kanhända kvalat in under mainline protestantism. Baptisterna – jepp. Metodisterna – jepp. Samtliga Equmenias grundarsamfund är alltså ”mainline protestantism” enligt amerikansk definition. EFK är då kanhända mer renodlat evangelikal? eller inte… idag är det väl helt andra saker som spelar roll för hur en friförsamling är, än vad det ursprungliga samfundet hette. Samtliga svenska frikyrkor har väl låtit sig flitigt inspirerad av amerikanska evangelikaler.

    Jag förstår det så att för de amerikaner som du tar intryck av, Micael, råder likhetstecken mellan ”mainline protestantism” och utslätad och dött, utan Ande. ;-) Svenska frikyrkor vill således helst identifiera sig med evangelikalismen… håhå jaja.

    Liked by 1 person

    • USA har ju ingen statskyrka, och därför inte heller någon folkkyrka i vår mening. Men jag tror att begreppet mainline protestantism lite grann tangerar åtminstone en sorts folkkyrkokänsla, fast med lite mer medlemsbasering, eftersom det ju inte är skattefinansierat. Så då har du kanske rätt i din beskrivning i jämförelse med svenska sammanhang.

      Det jag egentligen ville komma åt var att det som du uttryckte intresse för ang metodismen antagligen inte är så markerat i de områden i USA där metodistkyrkan åtminstone historiskt varit den största kyrkan. Och att det åtminstone finns ett sorts gemensamt ”ethos”. (Teologen Roger Olson (som själv anser sig vara ”postkonservativ evangelikal” anser att evangelikalism är ett ”ethos” snarare än en specifik rörelse, och det bör i så fall gälla även mainline).

      Gilla

  3. Äh, jag tror att jag är alldeles för trött för att skriva kommentarer ikväll, det blev lite svamligt ovan . Det jag egentligen ville ha sagt är att jag tror att metodisterna i USA och England idag mera hör hemma hos en progressiv men välanpassad borgerlighet, medan grundaren Wesley mera stod för en ”jesuitisk” askes som mannen du skrev om ovan. Men det var inte menat som någon attack eller kritik av dagens metodister från min sida. När det kommer till den kristuslikhet som man finner hos tex exjesuiten du skrev om, eller John Wesley, så kommer ju även de flesta avdagens egangelikaler till korta.

    Liked by 1 person

    • Den utvecklingen går nog alla mer radikala samfund igenom… nästan iaf. Undantag är kanske Frälsningsarmén? som kanske eg. är lika mycket orden – lekmannaorden, dårå – som samfund? (Jag vet väldigt lite om Frälsis, nu blir jag kanske rättad av någon)

      Även ordnar brukar för den delen ibland förfalla och behöva reformeras. Samtidigt finns arvet där, för den som är beredd att ta tag i det.

      Gilla

    • Ja alldeles speciellt om man väljer att tro på att de som kallar sig ”evangelikaler” i USA verkligen är de evangelikaler frikyrkligheten i Sverige vill identifiera sig med. Någon större kristuslikhet i dessa evangelikaler kan då inte jag skönja.

      Jag tänker också att John Stott, som var och förblev anglikan livet ut, också räknas in bland de evangelikala. Då tappar också begreppet helt sin meningsfullhet, anser jag, för olikheterna mellan John Stott och de evangelikaler som röstade fram skattesmitaren Trump efter att ha tolkat numerologi och uppenbarelser kan inte bli mer iögonenfallande.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s