Det frikyrkliga tilltalet

Det finns ett liksom frikyrkligt tilltal som ger mig spunk.

Fel. Det finns säkert flera olika frikyrkliga tilltal som var för sig spunkar till det för mig, men just han där framme… jag har hört honom förut, och han låter som… som… för mig låter han som Ulf Ekman.

Alla som hört personen ifråga säger kanske häpet Va? Nä! Inte alls! Och så är det säkert, för den som är inne i svängen. Men för mig, som inte kan skilja mellan olika frikyrkosociolekter, låter den här mannens sätt att prata som för likt Ulf Ekman för att jag ska bli riktigt väl till mods – även om Ulf Ekman i sin glans dagar var rätt mycket mer. UE var det här sättet att prata på steroider.

Det är något slags lovsångsgudstjänst. Och musiken – nä. Nä. Nä.

Genuint frikyrkliga människor tyckte säkert också att tillställningen var skum, fast av andra skäl. Det var smörjning med olja och lite annat krafs, och musikvalet säkert ganska liksom nedtonat. Laid back. Men ändå. Det är frikyrka in i märgen. Utvald frikyrka med små pålägg, liksom.

Inte min estetik.

Asså, jag led inte. Det ska jag inte påstå. Men det kändes ordentligt främmande.

På bussen tillbaka till Bjärka-Säby, från den kyrka där lovsångsgudstjänsten hållits, twittrade jag ett tweet om ett enda ord:

Frikyrka.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s