Aldrig bedöma påve-på-plan-yttrande, innan man sett transkriptet.

Ett par gånger har jag överseende sett på, när internationell press gått bananas över något som Franciskus sagt. Vanligen är det helt taget ur sitt sammanhang och antingen grundligt missförstått eller saftigt övertolkat. Vad gäller såna där påven-på-planet-hem-intervjuer ska man aldrig lita på vad som skrivs, förrän man fått ta del av hela transkriptet. Så brukar jag tänka.

Men när det kommer mig själv in på skinnet, då glömmer jag det. När det sagda ligger i linje med vad man kunde vänta sig. Men det är dåligt. Jag vet ju att jag ska döma efter transkriptet, inte efter någon okunnig och/eller rubrikhungrig journalists sammanfattning.

Jag finner fortfarande påvens skämt smaklöst. Som hona har jag rätt att känna mig förolämpad (och det har nog svenska män också). Men sedan jag sett sammanhanget är det inte riktigt så illa som jag tyckte först.

Förmodligen, tänker Rebella, framstod frågan som påven fick som så okunnig, att det inget vettigt sätt fanns att svara på den. Vad återstår då? Man skämtar till det lite, på ett sätt avsett att smälta is. Bitar av det påven sade var mycket goda försök att åstadkomma komplimanger gentemot Sverige och det svenska – om han bara inte lade på den där slängen, som gentemot jämställdhetsivrande svenskar blir så fel. Ja, påven är lite sexistisk. Det kommer vi inte ifrån. Men han försökte nog också ge en komplimang, på ett avigt, bakvänt sätt. Sen blev det obehagliga undertoner i det, för trots allt – oss kvinnor i Norden torde Franciskus ha fantastiskt svårt att förstå sig på.

Ungefär så här sade Kristina Kappelin.

God morgon. Sverige, som var värd för detta viktiga ekumeniska möte, har en kvinna som överhuvud för sin egen kyrka. Vad tror du: är det realistiskt att tänka sig kvinnliga präster även i Katolska kyrkan de kommande årtiondena. Om inte, varför? Är katolska präster rädda för konkurrens?

Det här är så mycket okunnighet staplad på varandra att man inte vet var man ska börja.

Vad gäller kvinnliga präster kan Franciskus inte säga något annat än nej, inte ens om hans hjärta menade något annat (vilket jag iofs är ganska säker på att det inte gör).

Att Kappelin råkar kalla Svenska kyrkan för Sveriges egen kyrka är ordentligt oartigt mot alla svenska katoliker, och för den delen även de frikyrkliga och ortodoxa. Ur katolsk synpunkt har Sverige en biskop, men ingen ärkebiskop. Jag tycker både påvens och övriga mäns leenden på filmen är ganska stela och inte helt välvilliga, men med denna inledning måste man säga att de har skäl.

Alla andra journalister tilltalar påven antingen – tja, jag vet inte vad de sade i original, men på engelska har det översatts till ”your holiness” eller kortformen bara ”holiness”. Ers helighet, alltså. Helige fader är ett alternativ. Kristina Kappelin kanske inte vill kalla påven för ers helighet, vilket jag lätt förstår. Som icke-katolik kan man baxna inför den normala påve-tituleringen men helt undvikande av titel ger, tillsammans med allt annat, intryck av en våldsamt klumpig okunnighet.

Och så till slut den där lilla provokationen om konkurrens.

Kära nån. Vad ska påven tro om oss?

Blev folk lurade av den där bilden på Franciskus och ärkebiskop Antje Jackelén omfamnande varandra? Det var ju ett rituellt försoningstecken, bara. Trodde folk att det betydde att påven på något sätt gav henne stöd som kvinnlig ämbetsbärare? Är folk (press) så okunniga? Det verkar inte bättre. En av de saker som ärkebiskopen skrivit på sin officiella Facebook-sida bör nog tolkas som ett försök att rätta till den missuppfattningen.

Musikprofessorn Mattias Lundberg identifierade den starka svenska drottning, som Franciskus nämnde, som Ulvhild Håkansdotter (1095 – 1148). Hon var viktig för kristendomens utbredande i Sverige, därmed även för musikhistorien. Sålunda kommer det sig att musikprofessor Lundberg hade mer på fötterna för att bedöma det sagda, än landets församlade religionsjournalister.

Det samlade intrycket blir att vi är ett land av religiösa analfabeter, med dåliga kunskaper om vår egen historia – nu är det väl bara musikhistoriker och katolska historiker som har koll på Ulvhild, men ändå. Och så förstås att påven är en smula sexist, men det visste vi ju sen förut. Det är ingen nyhet. Att Katolska  kyrkan omöjligen kan införa kvinnliga präster på minst ett par generationer inte heller.

Jag är sen. Jag vet. Det här har legat halvskrivet ett tag, medan jag ägnat mig åt jobb och diverse annat. Och sen har andra blogginlägg trängt sig före. Och nu, när vi yrvaket konstaterar att USA:s nye president heter Donald Trump, känns detta väldigt, väldigt föråldrat. Men men. Jag lägger upp det ändå.

Missförstå mig rätt – huvudsakligen står jag för mitt veckogamla blogginlägg betitlat ”Varför jag inte blev katolik”. Min analys där, av det katolska som gör RKK omöjlig för mig, är ingen frukt av påvens på planet-yttrande utan mycket, mycket äldre än så… som sagt valde jag att inte bli katolik.

Länkar

Transkript av påve-på-plan-sessionen. Två olika engelska översättningar. Skillnader finns, dock inte stora.
http://www.catholicnewsagency.com/news/full-text-pope-francis-in-flight-presser-from-sweden-66035/
https://zenit.org/articles/full-translation-popes-in-flight-press-conference-on-return-from-sweden/

P1, Människor och tro. Förstår Alexandra Sandels italienska, undrar jag? Förstod hon vad som sades där på planet, eller är skildringen av den frågan och svaret filtrerat genom Kristina Kappelins förståelse av det?
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/800555?programid=416

Bengt Malmgren försöker få det till att påven inte var sexistisk alls. Nja…
https://bengtmalmgren.wordpress.com/2016/11/02/paven-kvinnorna-och-gubbarna/

Ärkebiskop Antje Jackelén på Facebook, med ett pressmeddelande bl.a. om hur katolikerna ser på lutheranernas prästämbete. De normala medierna lyckades snurra till det, bättre att ta det direkt från källan.
https://www.facebook.com/antjejackelen/posts/1894746347419787

Mattias Lundberg använder SvD för att upplysa oss om Ulvhild. Det tackar vi för. Men alltså, medeltidens kvinnor och deras möjligheter är vad katolska kyrkan alltjämt utgår från! så att påven hoppar från henne till oss är verkligen inte konstigt. Däremot är det sorgligt att vi inte förmår uppskatta att påven läst in sig på äldre svensk kyrkohistoria. Vi fick en knäpp på näsan, att vi inte gjort det. Och den lilla knäppen förtjänade vi.
http://www.svd.se/forstod-journalisterna-pavens-svar/om/pavens-sverigebesok

”Påven bör rannsaka sig själv för sin genussyn”, Ulla Gudmundson i SvD. Gudmundsons tolkning ligger nog rätt nära min.
http://www.svd.se/paven-bor-rannsaka-sig-sjalv-for-sin-genussyn/om/pavens-sverigebesok

Arne Carlsson på Dagens Seglora tuffar på i bästa Seglora-stil, och skjuter med grov ammunition. Nu är det uppställning för Antje och mot påven!
http://dagensseglora.se/2016/11/07/en-man-som-heter-ove-eller-franciskus/
Fördjupa sig i ämnet innan man skriver, exempelvis leta rätt på det där transkriptet och se om Franciskus är snedtolkad, behöver man tydligen inte… ack ack ack. Ibland undrar jag om inte bloggen Rebellas andra borde upphöjas till nättidning – jag menar, med tanke på vad som publiceras i sånt som kallas för tidningar. OK, jag var för snabb först. Visst. Men det var väldigt många professionella publikationer också, och en del s.k. tidningar hinner inte svänga till en rimligare linje ens på en vecka.

Varför jag inte blev katolik
https://rebellasandra.wordpress.com/2016/11/01/varfor-jag-inte-blev-katoli

Annonser

2 thoughts on “Aldrig bedöma påve-på-plan-yttrande, innan man sett transkriptet.

  1. Reblogga detta på Bengts Blogg och kommenterade:

    Det kan tyckas post festum att kommentera påvens flygplansintervju nu. Men i efteranalysen har framkommit så många kloka tankar som korrigerar den felaktiga bild av uttalandet om starka kvinnor och rädda män som förmedlats av media. Den första bilden lär sitta kvar i människors medvetande oberoende av vad som sagts och korrigerats sedan, men för dem som vill ha ärliga analyser istället för att låta sig sugas med i den lättköpta fördomen vill jag peka på några kommentarer. Bloggarsignaturen Rebella är inte katolik, men en analytisk och rättvis iakttagare av Katolska kyrkan. Jag tycker hon träffar helt rätt och rebloggar hennes inlägg här.

    Det andra är Antje Jackelens Facebookinlägg om förtydligande av prästämbetet och skillnaden i synsätt mellan Katolska kyrkan och Svenska kyrkan. Det är mycket bra. Det tredje är en artikel i Sydsvenska Dagbladet av Ulla Gudmundson, tidigare Sveriges ambassadör i Vatikanen. Hon påpekar att genusfrågorna inte är påvens starkaste sida och att det är ett område där han behöver göra en självrannsakan, som han gjort så fint på många andra områden. Länkar finner ni i Rebellas blogginlägg nedan.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s