Avförtrollad religion blir väl ändå rätt blodlös?

Religiös vokabulär kan ha två ursprung. Antingen har man lärt sig den av andra, eller så formulerar man den själv ur egna erfarenheter.

För KG Hammar är det sistnämnda rätt många gånger finare. Han skriver det inte rent ut, men det framgår mellan raderna. Det färdigformulerade, ärvda, är för honom något stelt och illasittande. Som ärvda kläder, i lite felaktig storlek.

För Hammar verkar Gud primärt vara en erfarenhet. Därmed, tror jag, att hans tänk kommer att tilltala de som inte bara upplevt någon form av gudskontakt, utan också i första hand utgår från den, vad gäller religiösa ting. De av oss som kanhända har luddigare upplevelser, eller ifrågasätter dem och dess äkthet (Rebella ifrågasätter allt) kanske finner mer stöd och vila i att kunna luta sig mot andras formuleringar. Jag tycker att KG Hammar lämnar oss en smula i sticket. I och för sig är det väl inget fel i det. Det finns inget som funkar för alla.

Jag har bestämt för mig att Karen Armstrong i någon intervju sagt att det är lika sant att säga att Gud finns, som att han inte finns. Detta eftersom ord som ”finns” och ”existerar” är för begränsade för att beskriva Gud. Nu hittar jag att KG Hammar skriver likadant i ”Släpp fången loss”. Blandar jag ihop, och det helt och hållet är Hammar som ska ställas till svars för detta yttrande? Helt säker kan jag inte vara, men jag tror inte det. Jag har läst och tittat igenom såpass många Armstrong-intervjuer att det blir ganska omöjligt att hitta igen det. Irriterande. Jag skulle verkligen vilja veta. I en skeptisk recension av Armstrongs ”För Guds skull” hittar jag att hon citerar Paul Tillich, enligt följande.

Gud finns inte. Han är varandet själv bortom essens och existens. Att hävda att Gud finns är därför att förneka honom.

Tillich. Ett liberalteologiskt yttrande, således. Inte samma som det jag undrar över ursprunget till, men klart besläktat. När jag läste ”För Guds skull” var kapitlen om den moderna teologin de som intresserade mig minst. Det är nog dags att läsa om den, för åttioelfte gången.

Jag uppfattar liberalteologin så att den drar en skarp gräns mellan förnuft, logik och existens å ena sidan, och å andra myter, berättelser, ritualer och religion. Sen för den så gott den kan över religionen från kategori två till kategori ett, trots att den säger sig göra något annat. Liberalteologin kan kanske ses som den definitiva avförtrollningen av religionen – brukar inte Bultmann beskrivas så? som den store avmytologiseraren?

Nästa steg bör rimligen vara att dissa denna uppdelning. Att säga att den inte är relevant. Att räcka lång näsa åt Upplysningen samt dess barn och barnbarn. Det uppfattar jag som en betydande trend i dagens kristenhet. ”Frilansmonoteisten” Karen Armstrong hör också dit. Absolut. Det är en av kärnpunkterna i ”För Guds skull”.

KG Hammar är enligt Läsarpoddens Hagman & Halldorf en mycket uppskattad predikant. Efter att ha avlyssnat den Hammar-predikan som Pär Parbring lagt upp på sin Medium-blogg är jag dock inte särskilt imponerad. Hammar är här lite förkyld och kommer kanske inte helt till sin rätt, men ändå. Det är så… avförtrollat. Hur kan man kombinera ett personligt intresse för mystik, med så avförtrollade predikningar? Märkligt.

Joel Halldorf sade i Läsarpodden med rätt stor emfas att för KG Hammar är traditionen ett problem. Hittills har jag velat opponera mig mot den formuleringen, som kändes mig överdriven och hårdragen, men det gör jag inte längre. Alla Hammars olika bilder för Gud, som är till för att ge oss en uppfattning om vad Gud kan vara utan att börja tro på våra bilder. Det bör ju inte vara de olika bilderna som är poängen här, egentligen, utan snarare vad man använder dem till? och jag undrar jag, om inte syftet precis lika gärna kan uppnås med hjälp av den gamla treenigheten.

 

Länkar

Tre personer - änglar - runt ett bord. På bordet en kalk. Scenen ska föreställa hur Gud mötte Abraham i Mamres terebintlund, i form av tre främlingar.

Rubljovs treenighets-ikon.

Recension av ”För Guds skull”, som innehåller passagen om att Armstrong citerar Tillich. Själv minns jag inte alls den passusen. Får väl leta upp, vid tillfälle.
http://www.fritanke.se/rekord-i-sanningsrelativism/

Pär Parbrings blogg, inkl. en IMHO rätt blodlös KG Hammar-predikan.
https://medium.com/@parbring/i-dialog-med-hammar-del-1-5e89442a73e4#.nsfe15x2v

Läsarpodden om KG Hammars ”Släpp fången loss”.
http://www.dagen.se/kultur/lasarpodden-diskuterar-kg-hammar-1.480616

Annonser

3 thoughts on “Avförtrollad religion blir väl ändå rätt blodlös?

  1. Frågan om erfarenhetens överlägsenhet kontra traditionen är märklig, inte bara för den som i likhet med mig fått de främsta erfarenheterna just under traditionella gudstjänstformer. Jag finns så tydligt hur det liksom grep mig när jag efter några års frånvaro, mellan 16 och 24 så där, började gå kyrkan och till slut tog emot nattvard. Har inte någon gång känt mig så gripen av en transcendent makt som då – vilket kändes rent fysiskt.

    Teoretiskt är det ju lika klart att traditionen inte består sig själv. Det är människor som agerar, takar – och erfar.

    Gilla

    • Du litar starkare till dina erfarenheter än jag. Jag ifrågasätter och bortförklarar.

      Det är nog så att KG Hammar fick problem med den tradition han fostrades in i. Det är nog ”traditionen” för honom. Men det finns ju så otroligt mycket bredare tradition än så! Själv lutar han sig mer mot egna erfarenheter och formuleringar, och tja, funkar det för honom – och tydligen för en hel del andra – är det väl gott så. Men han skriver så mycket om problemen med de ärvda formuleringarna, ser tydligen inte alls att de kan funka för andra.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s