4. Evolution, mirakel och KG Hammar (för tredje och sista gången?)

När KG Hammar nyligen höll ett föredrag i Skellefteå utvecklade han en smula hur han tänker på sambandet mellan evolutionslära och hur vi tänker kring Guds närvaro. På’t igen! Så här står det i ”Släpp fången loss”:

Nästan allt språk för Gud, berättelser, bilder, metaforer och dogmatiska läror, är präglade av den antika världsbilden. Inom denna var det naturligt att tänka sig Gud ovan där i himlen. Gud var övernaturlig, höjd över våra mänskliga jordiska villkor. Gud fanns främst någon annanstans.

När evolutionen kommit att prägla vår världsbild blev det naturligt att tänka på ett annat sätt om Gud. Gud förknippas inte med det övernaturliga utan är snarare det mest naturliga av allt. Gud finns antingen överallt eller ingenstans. Verkligt och övernaturligt har spelat ut sin roll. Verkligheten är en, och Gud förknippas naturligen med transcendenserfarenheter i denna enda verklighet som vi alla delar.

I föredraget säger KG Hammar så här, vid omkring tjugonde minuten.

Vi lever faktiskt 2016, och det har hänt otroligt mycket framför allt med världsbilden.

Före 1800-talet tänkte man att Gud hade skapat världen hel och färdig och bestämt hur varje art skulle vara, och vi människor var särskilt Guds avbild.

Med dagens, av evolutionen bestämda världsbild, vet vi att så är det inte. Vi har alla samma ursprung, vi hör alla på något sätt ihop och vi har utvecklats ur tidigare livsformer. Om vi får gåvan att tro och se Gud i denna process, så betyder det att det aldrig är färdigt, utan det är ett slags ständig närvaro.

Gud som hela tiden närvarande i världens skeenden. Vi behöver inte längre förpassa Guds handlande till det ”övernaturliga”. Vi kan skippa det. Om Gud handlar, kan han väl göra det genom den värld han skapat utan att vi nödvändigtvis behöver uppleva det som gudomligt ingripande.

Observera att vi inte här utesluter mirakler. De blir bara mindre intressanta. De är inte längre något bevis.

Behövs bevis? Varför skulle det behövas? Jag vet faktiskt inte. Ingen började tvivla på Guds existens förrän filosoferna och teologerna började försöka bevisa den, har jag lärt mig av guru Armstrong. Om det är lika sant att säga att Gud finns som att han inte finns, som de apofatiska teologerna säger,* är gudsbevis är ett alltigenom fåfängt projekt.

Jag vet inte om Hammar någonstans sagt att mirakler är omöjliga? Det är möjligt – eller så är han bara relativt ointresserad av dem. Om folk blir friska från t.ex. cancer är det ju bra. Om det sker genom cellgifter och det som vi brukar kalla för tur är det väl gott så. Om det sker på något sätt som läkarvetenskapen inte kan förklara, är det väl också jättebra. Men skillnaden blir inte så stor.

Så tycker jag, alltså. Fortsätter man att dela upp i ”normalt” och ”övernaturligt”, då har man väl inte på allvar tagit konsekvensen av evolutionen? så jag tror att Hammar tänker som jag, men jag vet inte.

* Åtminstone enligt Karen Armstrong. Vem och vad hon lutar sig mot här vet jag inte, förutom att det är en logisk följd av att man inte kan säga att Gud ”existerar” i den mening vi lägger i ordet.

Länkar

Joachim Elsanders debattartikel i Dagen om inofficiell frikyrkoteologi, att Gud alltid finns någon annanstans.
Behöver Gud ”hämtas hem”?
http://www.dagen.se/debatt/behover-gud-hamtas-hem-1.790339

Filmen plockade jag upp på Per Parbrings blogg, en präst som hålls i Skellefteå där föredraget var. Han har precis påbörjat en liten serie blogginlägg kring KG Hammars teologi. Vi får se vart den bär hän.
I dialog med Hammar — del 1
https://medium.com/@parbring/i-dialog-med-hammar-del-1-5e89442a73e4#.wgresjvl3

Annonser

15 thoughts on “4. Evolution, mirakel och KG Hammar (för tredje och sista gången?)

  1. Kul, det Hammar säger här stämmer ju egentligen väldigt väl med ortodox skapelseteologi om hela skapelsens frälsning. Kul du tar upp Hammar på detta sätt! Jag är som många, skeptisk mot hans akademiskt exkluderande språk, men om man läser honom i ljuset av teologi från annat än strängt pietistiskt håll har han onekligen poänger.

    Jag ser dock inte att evolutionen behövs för att förstå den östliga kyrkans skapelseteologi, den fanns ju där hela tiden långt innan Darwin et.al. Kyrkans stora problem genom tiderna har varit att den följt med sin tid-och ofta valt fel idéströmning dvs den som minst passar in i judisk/kristen världsåskådning. Värstingexemplet är förstås Aristoteles upptagande som ett slags kyrkofader i RKK.

    Gilla

      • I bla ortodoxa kyrkan ser man Jesu död på korset som hela skapelsens befrielse medan västkristendomen mest bara betonat den enskilda människans frälsning.

        Jag har stött på fina kristna som tror att kristendomen går ut på att efter döden leva i en stad utan djur utom möjligen ett symbolsikt lamm som leker med ett symboliskt lejon och en enda orm får representera giftiga djur som barn kan leka med.

        I ortodoxa kyrkan ser man korset och uppståndelsen som början till hela skapelsens befrielse och upprättelse. Lustigt nog förekommer detta tänk i den mest spridda laestadianpsalmen ”I tro under himmelens skyar” har en rad som säger detta: ” gån ut i hela världen förkunnande mitt ord för allt som Fadern skapat för folken på vår jord. Än räckes Guds frälsning…”

        Läste nu också Parbrings tankar och håller helt med honom om att Hammar riskerar att göra kristendomen till en gärningslära. Hammar tar inte sin utgångspunkt i att Jesus börjat befrielsen av skapelsen på samma sätt som ortodox försoningslära gör, utan är mer inriktad på att vi ska göra hela jobbet med Andens hjälp. Det låter som hårklyveri men så här säger Paulus i en mycket ortodox passage av 1 Kor 15: 20- 28: ”Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna. Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa. Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus. Men i tur och ordning: först Kristus och därefter, vid hans ankomst, de som tillhör honom. Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft, ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under sina fötter. När det heter att allt är lagt under honom är naturligtvis den undantagen som har lagt allt under honom. Men när allt har lagts under honom skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt, överallt.”

        Liked by 1 person

      • Jag hyser en viss förståelse för de som tycker att Hammars tänk alltför lite (inte alls?) utgår från den där Jesus. Jag har inte problem med att han funkar så, men jag kan tycka att en annan profil kanske är lämpligare för en ärkebiskop. Som emeritus har han sagt att hans tidigare position var fel för en del saker han säger, så han bör ha insett något i den vägen själv.

        Det är helt fristående, dock, från det här blogginläggets huvudpoäng (återigen) med gudsnärvaron i världen. Din poäng med den ortodoxa skapelseteologin vs. Hammar och evolutionen går mig fortfarande förbi, men vi kanske får släppa där.

        Gilla

      • Jag såg att Tomas Jarvid skrivit om liknande saker i veckan, du har redan varit in där, det han skrev om att skapelsen inte är perfekt. Då kanske du förstår vad jag menar, jag uttrycker mig aldrig så glasklart som jag vill men Jarvid säger vad jag tänker om detta. http://blogg.svenskakyrkan.se/vandravagen/2016/10/20/varlden-gud-skapade-var-inte-perfekt/

        Du har rätt i att Hammar gör sig bättre som emeritus men jag vet många som kommit till tro genom honom även när han var biskop så hans evangelistgåva kommer fram även om han är mindre Jesus-mässig än jag skulle kunna vara.

        Gilla

    • Alma-Lena, vi kankse kan komma överens om att Västkyrkan följt med tidsandan?
      Östkyrkan har ju på ett befriande sätt inte gjort det. Samtidigt som Östkyrkan låtit bli att sönderdogmatisera på detaljnivå och därmed kan rymma mer odogmatiska gudsboöder, som t.ex. KG Hammars.
      Det yttre trycket från att vara militärt hotad eller i minoritet har också gjort att traditionen blivit oerhört viktig för att bevara identiteten.
      När Hammar försöker förmedla en gudsbild med ett mystostologiskt(!) språkbruk utan att värna så mycket om traditionen, så hamnar han i en extremposition och blir kritiserad för det.
      Ska man uttrycka sig i den kristna mystikens anda som t.ex. Gregorios av Nyssa (vars Mose Liv Hammar säkerlogen läst), så övertygar man bara om man även visar en bokstavstrohet mot grundläggande trossatser.
      Om stafflit står på en stadig grund kan man vara väldigt expressiv med penseldragen.

      Vi kankse inte heller ska glömma att kyrkan tog fram trosbekännelserna för att skilja ut irrlärarna genom en bokstavlig tolkning. Arius hade inga problem med jungfrufödelsen, men ”född och inte skapad” markerar mot Arius lära.

      Gilla

      • Så sant. Väst har varit ett rö för ideologiska vindar i högre grad än kyrkan i öst, med den ryska kyrkan som vanhedrande undantag. Antagligen beroende av samma skäl som västkyrkans följsamhet mot makten att man för länge varit lierad med den. Efter 1200-talet fram till fallet 1453 var ju Östrom under ständig attack och inte alls ett självklart världsrike längre och sedan tog de muslimska ottomanerna över så kyrkan blev allt annat än statskyrka.

        Fast jag håller inte med om att Mose liv påminner särskilt mycket om Hammars teologi. den är ganska ”söndagskolemässig” tycker jag. Jag inser ju att Gregorius av Nyssa har präglat vår tolkningstradition kring Mose när jag läser den, men så där alldeles apofatisk tycker jag inte den är. Gregorios av Nyssa tar ju inte upp de verkligt apofatiska delarna som till exempel när Gud vill mörda Mose och Sippora räddar hans liv genom att omskära Gersom. Dessutom ger Gregorius den tråkigt sexistiska tolkningen av folkmordet på midjaniterna att man ska akta sig för kvinnor.

        Får jag vara så förmäten att jag föredrar Hammar som författare.

        Liked by 1 person

  2. Ger mig inte in i den lärda debatten om väst- respektive östkyrkan. Däremot har jag synpunkter på mirakler. Om en människa botas från en ”obotlig” sjukdom kan det tillskrivas
    kroppens egen märkliga förmåga att läka. Det kan också tillskrivas gudomligt ingripande och klassas som ett mirakel alternativt att ”tron försätter berg”. Men i slutänden
    finns det en idé om att någon väljer de som ska sparas. Hela begreppet förutsätter en, i mitt tycke, obegripligt orättvis detaljreglering av människors öden.

    Gilla

    • Så sant. Mirakel i form av medicinska under som man är med om själv eller får bevittna hos närstående behöver man dock bearbeta.
      Kan Gud ha gjort det?
      Har Gud gjort det?
      Varför Gud har gjort det förblir dock ett mysterium. Men kanske är det just därför Han gör det, för att det ska bli ett mysterium.

      Gilla

      • Det stora problemet är ju de som inte blir helade.

        ”Tack gode Gud för att du räddade min son ur rasmassorna” (medan bredvid mig står tio andra gråtande föräldrar, vars barn Han alltså inte räddade)

        Gilla

      • Om vi ska förklara det som Östkyrkan, och många i väst också ser det, är det att Gud och människa står i en kamp mot kaosmakter för att fullborda skapelsen och enstaka mirakel är just enstaka tecken/mysterier, som Peter säger, eftersom stridens avgörande slag vanns på korset men måste fortsätta tills alla fiender mot Kosmos besegrats och sist av dem är döden. I östkyrkan tror man därvidlag som judendomen att sjukdom är en del av döden. När kung Hiskia tillfrisknade såg han det som att han återvänt till livet. ( Jes. 38:10)Att Jesus helade en del han mötte (tydligen inte alla) var för att visa att han bekämpade de nedbrytande kaosmakterna enligt ortodox teologi. Väst är mer inne på att miraklen bevisade att Jesus var Gud.

        Paulus fick gå omkring med en kronisk sjukdom och alla apostlarna dog, ofta plågsamt torterade till döds så kristendomen utlovar inte frihet från svårigheter. De första kristna såg ju sig som den ”Vägen” ett levnadssätt som utbredde Guds rike=fullbordade skapelsen tillsammans med Kristus. Liksom hos kung Hiskia var teologin kring lidandet inte alls hellenistisk/gnostisk där förnekandet och ignorerandet av lidande både hos sig själv och andra, eftersom kroppen anses vara en illusion skapad av en ond Demiurg, löste lidandets problem. Irenaeus av Lyon, aktuell just nu i läsarpodden, menade tvärtemot hellenistisk filosofi att skapelsen är god och blir bättre.

        Jesus sa att ”den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större.” (Joh. 14:12) det brukar bluffhelare hänvisa till och lura av folk pengar genom att ljuga ihop påhittade mirakel. Jag ser däremot att vi nu gör större saker än Jesus gjorde: smittkoppor är utrotade, vi kan ge rörelseförmåga till proteser, vi kan bota lepra, laga söndertrasade kroppsdelar etc. Och betydligt fler får del av detta. Kloster och kyrkor har i alla tider sysslat med det som nu räknas som både skolmedicin och alternativmedicin just för att bota och lindra sjukdomar. Det är en sen företeelse att teologiska extremister menar att detta bibelord innebär att kristna ska göra mirakel i större utsträckning än Jesus.

        Kristna såg i början av kristendomen inte religionen som ett sätt att fly från problem. I en intervju med Carolina Johansson(Rambling Thoughts) berättar hon om ökenmödrarna, ammorna i Egyptens öknar på 300-talet(hela artikeln finns här http://www.linsan.se/wp-content/uploads/2010/05/KPnr2_2008_sid20-23.pdf):

        ”Undervisningen handlade snarare om efterföljd än om muntlig instruktion. Amman färdades med och kämpade sida vid sida med sin novis, men aktade sig samtidigt för att helt ta över.[…]Till sina lärjungar beskrev amma Synkletia därför ökenresan som två centimeter lång och många mil djup. Den hade en enda riktning – inåt. I hennes tänkespråk,några av de få av ökenmödrarnas ord som bevarats, skriver hon: ”Om du befinner dig i ett kloster, lämna det då inte för att det orsakar skada. När en fågel överger sina ägg kläcks de inte, och det är på samma vis med en munk eller nunna som går från en plats till en annan – de blir kalla och deras tro dör.”
        Den som lär sig stå stilla, och konfronteras med sig själv, växer i ödmjukhet och medkänsla. Man upptäcker att det går att lära sig något, även från upplevelser som tycks katastrofala och meningslösa. Ökenresan har en enda riktning – inåt.”

        Så vid det raserade huset skulle amma Synkletia säga: ”Detta barn som räddades har ännu en resa att göra. De andra får vi återse på uppståndelsens dag. Kaos-makterna skonar ingen men Gud kan göra något gott av detta onda. Mammorna som mist sina barn har en svår resa att göra och vi ska gå med dem så långt vi kan.”

        FÖRLÅT att det blev långt du får väl ta bort eller läsa i kapitel!

        Gilla

      • Kaosmakter. Uj uj uj. Det låter som… i så fall är Gud icke allsmäktig.

        Hur mycket har kaosmakter och djävulen i så fall med varandra att göra? Och såna där demoner?

        Jag har förstått det så (enligt guru Armstrong) att uppfattningen att miraklerna är till för att bevisa Jesu gudomlighet är något modernt. Men riktigt hur man såg på dem innan har jag inte blivit klok på.

        Gilla

      • Det kan nog vara modernt typ Upplysningen och framåt det där med miraklen. Men vad jag förstår av östteologi är det inte en tanke där. Inom laestadianismen finns den inte heller. Jag länkade nog till ett program med Per Simma i Lannavaara en gång och för honom är det definitivt inte så. Det är så där östligt; ett sätt att jobba mot mer Kosmos mindre Kaos, även om han inte säger det på grekiska.

        Jag är ju av den åsikten att Guds allmakt är som på Ikoner med Christos Pantocrator: Gud är den rättmätige härskaren men det finns onda makter som inet vill ah det så och gör aktivt motstånd. Som i texten av Paulus jag citerade: alla makter är inte besegrade ännu. Guds allmakt betyder inte vad vi inbillar oss så där fundamentalistiskt utan att läsa som det står. Gud vill inte allt som sker, det är islam och kalvinismen (faktiskt också Luther, men inte lutheraner) som tror så. Men jag finner svagt stöd för det i Bibeln. Kampen mot ondskan skulle ju inte behöva föras om Gud redan styrde allt in i minsta detalj.

        Gilla

  3. Är det inte bara enklare att erkänna. Shit, vi har haft fel i 2000 år. Gud finns inte. Vi är alla resultatet av en stor smäll och en slump? Likt Marklund i Norrlands akvavit ( T. Lindgren) som åkte tillbaks för att avkristna de han förut hade omvänt. K M

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s