Om att sälja sig själv för 30 klick

Eller någon annan. Eller Jesus.

Det gäller mig med, även om jag kanske i första hand riskerar att sälja mig själv.

Bloggosfären av idag funkar annorlunda än för 20 år sen. Idag ”marknadsförs” bloggar mest av allt via Facebook, och i viss mån Twitter. På Facebook gäller eget namn. En blogg helt utan plattform på andra sociala medier får avsevärt mycket lägre trafik, färre läsare, än en som är integrerad åtminstone med Fejan. Själv gick jag ut på Twitter, i försök att öka min läsekrets. Att jag sökte mig dit berodde på det enda skälet. Att jag sen är kvar beror nog mest på annat, men det är en annan sak.

De (få) som följt mig under flera år vet att jag ändrat uppfattningar om en del saker, rätt ordentligt. I början förstod jag inte hur religion utan sanningsanspråk skulle kunna vara värd något alls. Idag vet jag inte om kristendomen är mer än en religiös tradition, men jag vet i alla fall att det finns en tradition jag kan försöka tillägna mig – och kanske det räcker.

Om jag stannat i den äldre inställningen hade det funnits fler bloggare att interagera med. ”Arg på flum”-facket är tacksamt, om det är läsarsiffror man vill ha.

Rent allmänt får jag fler läsare

  • ju mer entydig jag är, ju tydligare jag tar ställning. Mitt mer funderande bloggande, som är det jag själv sätter störst värde på – min första blogg, och mitt Twitter-nick, heter ”Rebella undrar” av ett skäl! – drar till sig en bråkdel så många människor. (Det är nog en väldigt vanlig iakttagelse, tror jag. Att de texter som betyder mest för en själv, ofta inte alls intresserar så många andra.)
  • om jag kommenterar något aktuellt.
  • om jag skriver något negativt om Svenska kyrkan.

Jag är rädd att innehållet i den kategori som heter ”svenskkyrkligheter” nog är ganska negativt. I viss mån speglar det väl min resa – jag har varit ohyggligt skeptisk mot Svenska kyrkan. Till en början var SvK över huvud taget inget alternativ. Jag började nysta i helt andra trådändar. Till det kommer förstås mediauppmärksamheten, allt som hänt runt Svenska kyrkan sedan jag började blogga.

Sen har vi det faktum, att jag valt att blogga om de här sakerna. Hur stor del beror på att jag har velat skriva om det, utifrån mig själv, och hur stor del beror på mer eller mindre omedveten längtan efter 30 gånger 30 sidvisningar? Mina allra högsta siffror på antal besökare/dag ligger ungefär där; det är såna sällsamma toppar som inträffar när någon centralt placerad i någon typ av nätverk sprider ens alster på exv. Facebook. I vardagslag är läsarsifforna väsentligt mycket lägre.

Vill jag låta mitt bloggande styras av vilka ämnen som genererar läsarsiffror? Har jag faktiskt låtit mig påverkas av det? I viss mån: ja. ”Framgång” i form av läsarsiffror korrumperar, leder till önskan om lika många läsare igen.

Men hur mycket integritet ska 30 klick få kosta?

Helst ingen alls. Det är val man i så fall får ta om och om igen. Vara på sin vakt. Ifrågasätta sina motiv.

Det gäller även mig.

 

Länkar

Texten skriven apropå förra blogginlägget
https://rebellasandra.wordpress.com/2016/10/04/prast-pa-sociala-medier-det-inbyggda-abret/

Annonser

4 thoughts on “Om att sälja sig själv för 30 klick

  1. Intressant inlägg så har jag inte tänkt på det, men nu inser jag att många kristna bloggare nog jagar klick. Hur naiv jag är. Jag har slutat följa dessa men inte pga det utan pga otrevlig ton och brunråttor i kommentarsfältet.

    Gilla

    • Det behöver ju inte vara medveten klickjakt. Fenomenet bygger på det i sin tur djupt mänskliga fenomenet ”önskan om medhåll”, att få vara med i den där gruppen som håller varandra om ryggen, osv. Klickjakten är bara en extrem, som de sociala medierna hjälper till att dra ut våra inbyggda tendenser till.

      Gilla

      • Jag märker ju att unga människor och barn blir jätteglada för”lajks” och en elev har den trista ovanan att provocera allt och alla för att få uppmärksamhet så detta att synas och lajkas förekommer överallt. Vi vill bli älskade eller fruktade, osynliga vill inga barn vara.

        Liked by 1 person

      • Det var inte förrän vid ett förvirrat försök att plugga igen, för några år sedan, som jag insåg hur ungdomarnas jakt på social status totalt infekterar deras Facebook. Kursen hade en FB-sida och vad folk skrev lajkades till 95% efter vem som skrev, 5% efter innehåll. Jag kände mig förflyttad till högstadiet.

        Min Facebook är inte sån, kan jag försäkra.

        Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s