Trosbekännelsen revisited

Trosbekännelsen. Detta kladdiga, jobbiga, som en gång i tiden gjorde min konfirmationsgudstjänst – och serien gudstjänster inför den – så besvärlig. För jag trodde ju inte på allt det där. Varför skulle jag stå och säga det? Borde jag verkligen?

Att en rituell handling nog är något att behandla med lika mycket respekt, det förstod jag inte. Ordens makt och betydelse kände jag till, men allt det andra – där var jag analfabet. Så kom det sig att jag begick en rituell gudstjänsthandling och alls inte led av det, utan tvärtom finns i relativt skarpt minne som en liten anomali, alls inte obehaglig men inte heller begriplig.

Att begå nattvarden våndades jag alltså inte över. Rent teologiskt borde det väl vara tvärtom, men trosbekännelsen plågade mig. Senare kom jag på, att de få gånger jag av något skäl närvarar vid en gudstjänst kan jag ju helt enkelt låta bli att läsa med. Att det tog sån tid att inse. Det är svårförklarligt.

Patrik Hagman griper sig förstås an den kollektiva vinkeln, på trosbekännelsen som på allting annat. Trosbekännelsen är kollektivets bekännelse, och kollektivet är inte främst den grupp som är samlad här och nu utan något mycket större – hela kristenheten genom all tid och allt rum. Exakt hur jag och alla de andra ingående individerna tror är mindre viktigt, menar han. Det handlar om ett medvetet beslut att vilja ingå i den här gruppen, snarare än om huruvida man själv tror exakt som de enskilda punkterna i trosbekännelsen anger. Så långt Patrik Hagman.

När jag sökte mig till gudstjänster igen upptäckte jag att jag av något skäl inte alls hade svårt för att läsa vare sig trosbekännelse eller syndabekännelse längre. Jag visste väl inte helt vad någondera betydde men det spelade mindre roll. Vill jag i efterhand hitta motiveringar till varför det här beteendet är okej, nå då passar Hagmans ganska bra… men egentligen kan jag nog bara strunta i det. Jag lägger nog, sådär i största allmänhet, alldeles för mycket tid och energi på logiska förklaringar. Missförstå mig rätt: det är en stor del av mig, att jag är sån, och inget jag tänker ändra på. Men ibland är det bra att vila ifrån det, och vissa tillfällen är mer lämpade för det än andra.

Annonser

2 thoughts on “Trosbekännelsen revisited

  1. Det är ju lite fascinerande hur trosbekännelsens betydelse förändrats, både genom historien och i ens eget liv.
    Trosbekännelserna har sedan nytestamentlig tid varit en markör för att skilja rätt tro från fel tro. Det fick stora konsekvenser för de kristna i romarriket när de vägrade utföra den enda trosbekännande handling som Rom krävde av sina medborgare, att offra till de romerska gudarna. Judarna hade fått ett nationellt undantag från den regeln, men då denna vägran spred sig bland folkslagen när människor blev kristna så var Rom stundtals väldigt benägna att kast kristna till vilddjuren. Justinus martyren beskriver det ganska bra i sin vädjan till kejsaren, ”varför döda dem bara för att de bemäns kristna, de har ju inte gjort något fel.”
    Kyrkomötet i Nicea 325 sammankallades av kejsar Konstantin för att få ett slut på de teologiska striderna mellan kristna och utmynnade i vad som senare omformades till en trosbekännelse. Texten markerade tydligt skiljelinjeen mellan rätt och felaktig tro.
    Augsburgska bekännelsen var protestnaternas förklaring varför de ansåg att några ”missbruk” inom kyrkan inte borde förekomma. Efter bannbullan mot dem som bejakade trossatsen om ”tron allena”, så blev de facto den Augsburgska trosbekännelsen kyrkoskiljande.
    Lite på samma sätt är den muslimska trosbekännelsen den enda markören mellan en muslim och en icke-muslim.

    Den frågan jag allt senare ställt mig, är om jag vill stämma in i kyrkans trosbekännelse även om vissa ordval är mer eller mindre historiskt förvanskade (”och sonen”, ”allmännelig”) och jag inte riktigt alltid förstår saker ur en naturvetenskaplig synvinkel (”de dödas uppståndelse”).
    Min slutsats är att jag har beslutat mig att följa den kristna tron i enlighet med min bästa förståelse av trosbekännelserna, även jag inom mig byter ut ”allmännelig” mot den ursprungliga ordalydelsen.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s