Efter skogskyrkogården: ängskyrkogården.

De skogigare delarna av världsarvsförklarade Skogskyrkogården har inte alltid jättesnygga gräsmattor. Ibland är det mest mossa, fallna tallkottar och glesa grässtrån. Ändå trimmas gräset kort, kort.

De kör inte trimmern runt trädstammarna varje gång de klipper gräset. Där växer glest med decimeterlånga supertunna grässtrån, ibland i sällskap med en kvist blåbärsris. Ibland en viol. Ibland något annat. Tänk om de inte klippte det här gräset. Tänk om det fick se ut så, över hela ytan!

Gravstenarna finge vara lite högre, designade för att ett par decimeter döljs, men det är ju lätt åstadkommet. Men på en sådan kyrkogård skulle man inte kunna ta betalt för gräsklippningsavtal. Skogskyrkogården skulle förlora en inkomst.

På Skogskyrkogården funkar det nämligen så, att om man inte betalar för gravskötsel lämnar personalen en ruta framför och runt gravstenen oklippt. Förmodligen orsakar det mer besvär att lämna rutan att att bara försöka klippa rakt fram, men de vill ju ha argument för att få folk att betala. En ynkedom, är vad det är.

Efter trenden ”skogskyrkogård” kommer ängskyrkogården. Det hävdar jag bestämt. Varför lägga små plattor i en välklippt gräsmatta för att åstadkomma en underhållsfri grav, när man lika gärna kan placera en sten eller (ännu hellre) ett högt träkors på en blomsteräng?

Ängen finge slås en eller två gånger per år. Fram till 1700-talet eller så var det klockaren som skötte slåttern på körrgårn. Att skörda höet därifrån tillhörde klockarens löneförmåner. Idag finns inte många klockare som vill ha hö, men i övrigt kunde vi gärna återgå till 1700-talets kyrkogårdar och låta 1800-talets anläggningar som efterliknar borgerlighetens trädgårdar förpassas till historiens skräphög som den parentes de borde vara.

Allra coolast vore förstås en skogskyrkogård där marken mellan gravarna är täckt med lingon- eller blåbärsris.

I nästa liv får jag se till att bli kyrkogårdsarkitekt.

Annonser

4 thoughts on “Efter skogskyrkogården: ängskyrkogården.

  1. Måste bara berätta. För ett antal år sedan organiserade ABF Ljusdal en serie föreläsningar om skötseln av trädgårdar. Hyfsat välbesökta föreläsningar, utom en kväll. Den handlade om hur man skapar en äng. En åhörare, ombudsmannen dvs jag! Jag lärde mig mycket, men när jag kom hem möttes entusiasmen av kalla handen.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s