For Everyman – för Envar?

Alma-Lena nämnde det medeltida ”Spelet om Envar” i ett blogginlägg. När jag på Wikipedia
https://en.wikipedia.org/wiki/Everyman_(play)
ser att Envar på engelska heter Everyman hoppar det till i mig. Det finns en Jackson Browne-låt som heter ”For Everyman” som jag alltid undrat vad den egentligen betyder. Engelska Wikipedia ger en bra förklaring av själva låtens kontext, men jag är fortfarande inte klok på ordet ”everyman” i sammanhanget.

 
Texten:
http://www.lyricsfreak.com/j/jackson+browne/for+everyman_20068517.html

https://en.wikipedia.org/wiki/For_Everyman_(song)
Kort kan man väl säga att det är en slags apokalyps, inte i kristen mening utan på mer vardagsspråk alltså fokuserad på världens slut. 60-talets entusiasm gick över i 70-talets medvetenhet om kallt krig och miljöförstöring. Den glada hippie-våren var slut, och när det blev höst blev en del av Brownes musikervänner ganska världsfrånvända (eller om de varit det hela tiden) och fantiserade om att bara lämna allt ihop, segla iväg mot horisonten och lämna problemen bakom sig (förmodligen i ganska påtänt skick). Typ så. Browne hoppar inte på det tåget. Han säger att han sitter och väntar på ”everyman” – vem och vad det då är.

Den här betydelsen av ordet hittade jag nog redan för 25 år sedan, men det gjorde mig inte klokare.
https://en.wikipedia.org/wiki/Everyman

Förutom det mer allmänna sammanhanget säger Wikipedia

Browne entitled the song ”For Everyman,” taking the name for his song from the name of boat that had sailed to the South Pacific to protest the testing of nuclear weapons in the early 1960s

Jag vet inte om det tillför något.

Wikipedia-artikeln citerar en Rolling Stone-artikel, som tolkar låten sålunda:

Deliverance must come for everyone, Browne insisted, not just hippie troubadours

(Räddningen måste bli för alla, inte bara hippietrubadurer)

Men inte kan ”everyman” helt enkelt betyda ”alla”. I så fall hade väl Browne valt ett vardagligare ord.

Kan Almas litteraturvetande ögon lösa det här? Någon annan? Har det faktiskt något med Spelet om Envar att göra? Kanske blogginlägget får stå här i väntan på någon allvetande Jackson Browne-expert, som surfar in och berättar hur det är…

Annonser

9 thoughts on “For Everyman – för Envar?

  1. Jag ska konsultera maken om Jackson Brown men mig själv om Everyman där dessa figurer finns med:Everyman/Envar försöker övertala sina vänner – Beauty/Skönhet, Kindred/Släktskap, Fellowship/Vänskap m.fl svekfulla vänner, att följa honom till Döden som kallar på honom för att göra räkenskap inför Gud, men den enda som följer honom hela vägen är Good Deeds/Goda gärningar . Jag kan tänka mig att Brown tänkte på sina hippie-vänner som dessa karaktärer som var ”sköna lirare” men att de var ganska sena till att göra goda gärningar och struntade i resten av mänskligheten bara de hade det mysigt ihop. En helt egen okvalificerad tolkning.

    ”Hur både Vänskap och Glädje svika
    samt Styrka, Nöje och Skönhet tillika,
    det skola vi visa här.
    Nu kallar vår Himmelske Konung Envar
    till räkenskap över allt han har:
    åhörare, hör och lär!”

    Jag hittade också en skolsida där någon lärare gjort uppgifter till Everyman och lagt ut Jackson Brown till eleverna som ska se hur den passar ihop med mysteriespelet: https://wikis.engrade.com/everymanmoralityplays Länkarna fungerar inte för mig men jag hittade texterna på annan plats så jag slipper skriva av.

    Uppgiften var tyvärr utan facit men jag gjorde uppgiften och här ser jag ju likheten med Envar:
    ”They’ve seen the end coming down long enough to believe
    That they’ve heard their last warning
    Standing alone
    Each has his own ticket in his hand
    And as the evening descends
    I sit thinking ‘bout Everyman

    Seems like I’ve always been looking for some other place
    To get it together
    Where with a few of my friends I could give up the race”
    Jag tänker det handlar om den här pilgrimsfärden mot Döden som Envar företar med vänner som droppar av en efter en.

    ”Waiting here for Everyman–
    Make it on your own if you think you can” tänker jag kopplar till hur Envar inte klarar sig inför Döden utan sin trogna vän Goda gärningar och Brown väntar på Everyman som kan bli ett ressällskap eftersom han redan gjort resan förut.

    ”I’m not trying to tell you that I’ve seen the plan
    Turn and walk away if you think I am–
    But don’t think too badly of one who’s left holding sand
    He’s just another dreamer, dreaming ‘bout Everyman. ”

    Här säger troligen Brown att han inte är lika säker på meningen med människans liv som författaren till Everyman. Sanden han håller i handen är väl det som återstår av alla människor till slut precis som Skönheten sanden som tecknar korset på kistan vid en kristen begravning :
    For into this cave must I creep

        And turn to the earth and there to sleep.
    

    Beauty: What into this grave? Alas!

    Everyman: Yea, there shall you consume more and less.

    Beauty: And what, should I smother here?

    Everyman: Yea, by my faith, and never more appear.

        In this world live no more we shall,
    
        But in heaven before the highest Lord of all.
    

    Beauty: I cross out all this; adieu by Saint John;

    Det är i alla fall väldigt tydligt hur Bunyan inspirerats av denna pjäs och gjort om den i anti-katolsk pro-puritansk stil.

    Gilla

    • Bildgooglar du ”holding sand” får man ganska många bilder av något som vi på svenska snarare skulle kalla ”sanden rinner mellan fingrarna”. Det är den bild jag får i huvudet, tänk inte alltför illa om den som sitter och låter allt slippa honom ur händerna… eller nåt.

      Jag tror den läraren begått ett misstag. Åtminstone om hen föreställt sig att Browne verkligen tänkt så, när han skrev. Hans texter är ofta svårtolkade, och den bakgrund som Wikipedia-artikeln beskriver och som förefaller väl underbyggd blir det svår att få ihop med genomgående syftningar på den gamla pjäsen om Envar.

      Du gav mig motivering att leta mer. Till slut hittade jag ett ställe som samlat ihop låtskrivares egna kommentarer till vad deras låtar handlar om. Nu kan man förvisso säga, ibland, att en text eller låt handlar om annat än vad författaren avsåg, eller var medveten om. Men Brownes egen beskrivning är att han inte riktigt visste vad sången betydde medan han skrev den, så medveten användning av annat konstnärligt verk kan vi nog utesluta. Inte heller har han en tydlig bild av vad ”everyman” egentligen betyder.
      http://www.unmask.us/songwriters-a-b/jackson-browne-p1/

      I guess “Everyman” is the vague reference to the thing that makes us all the same – the thing that is the thread that runs through every life, the human experience.

      Om hela låten:

      It’s meant to be an expression of the search for connection with others, for common purpose. Those concepts are so iffy. But you have to be willing to express your doubt, then find inner resolve – that decision in yourself to try.

      Kanske kan man tänka sig att låten handlar om mahayana, den stora vagnen där alla ska få rum, till skillnad från den ensamma hinayana-resan (vilket säkerligen är en förenkling av buddismens två huvudgrenar men ändå).

      Jackson Browne har ideal som nog i ganska hög grad sammanfaller med dina, Alma-Lena. För att vara amerikan är han ordentligt vänster, har kritiserat vad USA hållit på med i Sydamerika, har varit engagerad i miljörörelsen f.a. mot kärnkraft. Givetvis har han backat Bernie Sanders. När jag hör honom prata i intervjuer som den här (förväntar mig inte att du ska kolla på den)

      tänker jag att det här går väldigt bra att förena med… med kristen vänster, pojken Hagman och det. ”Entertainment shapes the land, the way the hammer shapes the hand.”

      Jag är ganska säker på att Browne inte är troende, men han använder nog mer material ur kristen tradition än han är medveten om. Inte minst det apokalyptiska – även om vi kanske kan säga att det är något inbyggt i människan. Men vad i kristen tradition handlar INTE om sånt som är inbyggt i människan, egentligen? Det är spännande, det där med i vilken grad kristendomen format vår kultur, och i vilken grad människor kan vara liksom kultur-kristna. Eller om alltihop bara handlar om allmänmänskliga saker, och en form att uttrycka dem genom.

      Gilla

      • Tack för att du påminner mig om Browne jag är inte lika bra på msuik från USA som min man. Jag minns hans ”Lives in a Balance” som jag verkligen tyckte mycket om och lärde mig utantill. Sedan gjorde en av mina favorite,r Ingmar Johánsson från Malmberget, en svensk version som anknyter till bl.a mordet på Olof Palme: ”Hemliga sällskap”. Du har rätt i att vi tycker väldigt lika. Dessutom älskar jag australiensisk accent så klippet var perfekt.

        Sanden som rinner genom handen och i timglaset är ju en vanitassymbol(påminnelse om livets korthet) som varit flitigt använd ända sedan tidig medeltid så du har helt rätt i det antagandet. Mne den förekommer också i spelet om Envar som i sig i sin helhet är en vanitas-pjäs. Sedan kan ju Browne helt omedvetet ha använt Everyman pga vad han gjorde i skolan eller pga kulturella referenser till detta mysteriespel. Folk kan ju citera Hamlet utan att någonsin ha sett eller läst pjäsen. Ofta vet man inte själv vad man skrivit eller inspirerats av förrän efteråt. Även proffsförfattare har det ofta så.

        Jag tror nog Browne (som jag stavade fel tidigare) ligger mycket åt Mahayana-hållet i en tid som jag finner alldeles för Hinayana. Mahayana – Buddism och kristendomen liknar varandra på många sätt men apokalyptiken är nog mer kristen i så fall, detta att göra motstånd, att göra det goda vad än omgivningen tycker om det, hur olagligt det än är att hjälpa flyktingar tex. om man ser till aktuella rättsfall http://omni.se/gripna-skulle-smuggla-flyktingar-till-sverige/a/33077d1d-8d84-460e-8ef2-b337dac9ca00 .

        Hagman och Browne ligger verkligen varandra nära i detta med gemenskapen och även politiskt. Kanske har Karen Armstrong och min judiske pianistvän Manlio rätt i att saker händer simultant över världen för att Gud(eller vad man nu kallar det) vill något just då , vill att mänskligheten ska förstå en ny sanning och komma närmare Guds plan med mänskligheten och skapelsen.

        Gilla

      • När jag upptäcker hur stora delar av Lives in the balance som jag kan rabbla upp, inser jag att jag måste ha haft den plattan. Ganska säkert den första Browne-skiva jag köpte. Sen köpte jag hans tidigare skivor, och fastnade mer för den tidigare produktionen där texterna handlade mer om – som Browne beskriver precis i början av intervjun, mänskliga upplevelser som är allmängiltiga. Mycket sorg och saknad, men annat också.

        Sant, Browne kanske har sin Everyman någonstans bak i hjärnan utan att veta var han har saker ifrån. Jag har ju svårt att riktigt bedöma det, som inte sett/läst den pjäsen. Den spelas inte ofta idag, förmodar jag.

        Gilla

      • Nej Everyman spelas nog mest i Medeltidsnördsammanhang men i Storbritannien är ju teaterhistorien mer undervisad om i skolan så där vet nog de flesta om att den finns och kanske har läst utdrag ur den. Även i USA undervisas mer om dramatik i skolan även om jag inte vet om mysteriespelen är så ingående studerade ”over there”.

        Här hittar jag dock en version på tuben inspelad i Oregon, Portland: https://youtu.be/JkM8v0m3URg

        Orkar inte se hela nu, men kanske kan återuppliva minnet av den i småbitar under helgen.

        Gilla

      • Di engelskspråkiga, och faktiskt även Nationalencyklopedin kallar Spelet om Envar för ”morality play” – vilket NE även kallar för moralitet. Va! Så när vi kallar något för moralitet, liknar vi det vid ”ett allegoriskt skådespel … från slutet av 1400-talet, på parrimmad vers … I moraliteterna personifierades t.ex. dygder och laster för att dramatiskt åskådliggöra människans beroende av motstridiga krafter och inflytelser.”

        Det var det j*vligaste. Det hade jag ingen aaaning om.

        Mysteriespel ska enligt NE handla om bibliska berättelser. Det tog slut på sånt i och med reformationen – även bland katolikerna, tydligen. Så synd! Dumma dumma Luther och Calvin! för att nu uttrycka sig som en 5-åring (jag känner lite så). Men iofs handlar det väl inte om deras personer. Mysteriespelen passade väl inte den spirande moderniteten, av något skäl. Men varför. Mer mysteriespel åt folket!

        Moraliteterna vet jag inte vad vi skulle säga om idag. Jag misstänker att vi skulle uppfatta dem som beskäftiga – det är ju vad ordet moralitet kommit att betyda, i överförd bemärkelse. Jag får väl kasta ett öga på den där inspelningen, och se vad jag tror. Tack för länken.

        Gilla

      • Allegorierna blev väl populära pga just det sagoaktiga inte bara för den uppfostrande tonen. Medeltidens litteratur kallas ju för ”tusen år av fantasy” ibland http://www.adlibris.com/se/bok/tusen-ar-av-fantasy-resan-till-mordor-9789175450315?gclid=CjwKEAjw652_BRDfkebVrdOGkDISJAD0Q2RuuzFV5JVfYTPAzdNaT1Zr9DMof6PWeAMLW18bgAIUHxoCWezw_wcB. Och Europas tonårstid. Både eftersom folk inte blev så gamla, dominerande åldersgrupp var troligen 10-25-åringar.

        Att dramat inte blev mer fördjupande än moraliteter och dramatiska berättelser om helgon och bibliska gestalter är kanske inte att undra på. De flesta kunde inte läsa och hade inte ett långt liv att se fram emot. Enkelhet och övertydlighet var inte pekoralstämplat ännu. De var början på teatern som vi känner den. Det finns ingen direkt koppling mellan antikens dramer och kyrkospelen från medeltiden. Antikens drama var för överklassen, kyrkospelen var för ”Envar”. Ur mysteriespelen växte tragedier fram och moraliteterna blev först Commedia dell’arte och sedan komedier /farser av olika slag. De hade ju fasta karaktärer liknande de som finns i Everyman som väl är den mest kända av dessa moraliteter/kyrkospel.https://sv.wikipedia.org/wiki/Commedia_dell%27arte

        Mysteriespelen framförs väl fortfarande och nyskrivs även i form av oratorier och då är det väl, som i Oberammergau, påskpassionen som inspirerar. Men Everyman och liknande lever nog mest som i den där filmen från Portland, som studentstycken. Jag håller verkligen med om hur reformationen och då speciellt Kalvinismen utarmade kulturlivet. De reformerta har inte ens mattor i kyrkan. Några reformerta från Holland trodde Kiruna Kyrka var katolsk pga inredningen tex den röda mattan i mittgången upp till altaret. Inte konstigt att folkliga traditioner i stort sett ännu kommer från medeltiden snarare än efter reformationen då all festlighet ansågs fel. Men just mysteriespelen blev ju snabbt oratorier och utan Luther kanske ingen Bach. Och utan Kalvin inget nederländskt borgerligt måleri.

        Fast vi människor är ju rätt lika och då kan vi inte leva utan moraliteter fast nu kommer de i form av Glossiga tidskrifter som talar om för oss hur vi blir lyckliga, smala och rika med enkla knep från självhjälps-coacher, tänker jag. och de är minst lika jobbiga och tyngande men inte alls lika underhållande. Som Hagman skriver om den kapitalistiska hederskulturen är den inte lätt att leva med. jag tänker ofta att Tio Guds bud var så mycket enklare att förhålla sig till än alla tusentals outtalade bud och tvingande regler som styr livet nu. Inte minst tvånget att ha rätt prylar och hem och utseende.

        Everymans raka och enkla budskap att göra gott skulle nog kännas befriande för mången Amelia -läsare. Browne är ju verkligen uppfordrande men det känns inte tyngande på samma sätt som alla diettips och coacher som möter oss dagligen. Alla jag umgås med är verkligen så medvetna om sin ”maxima culpa” vad gäller att ta hand om hälsan, barnens hälsa och uppfostran och att vara perfekta på alla andra sätt också. Hörde Jan Eliasson i radion i morse och det var också mer befriande än tyngande, det finns hopp i att våga ta itu med de stora frågorna och göra gott i stället för att ha perfekta hem och vältränade kroppar . Åter till Medeltiden då Everyman lärde oss att den perfekta kroppen också multnar i graven inom kort!

        Tänk vad en podd om Bunyan kan leda till. Nu fick jag gräva fram gamla universitetesböcker och lära mig mycket mer om Jackson Browne! Huruvida han inspirerats av Everyman lär vi inte få veta men däremot känner jag mig inspirerad.

        Gilla

      • Det är nog väldigt vanligt att människor från andra länder tror att SvK är katolskt. Liturgiskt är ju SvK väldigt högkyrkligt numera, och för den som inte kan alla detaljer i en katolsk mässa är nog själva mässtrukturen också väldigt lik.

        Intressant det där med självhjälpscoachernas skuld-tyranni. Vi vänder oss emot det kristna talet om skuld, men underkastar oss istället hälsoprofeternas.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s