…vad nu en kyrka egentligen är, och är till för…

Frimodig kyrka tycks ha fått en väldigt vind i seglen som en följd av Mitt kors-tjafset. Avpolitisera kyrkan! lyder stridsropet. Den är på gott och ont, den medvinden, tycker jag. Den stämmer alltför väl in i den bild som målas upp från exv. Seglora smedja/Dagens Seglora: att det bara är de gamla svartrockssurprästerna som gnällt. En liten ”debattelit” med välsmord käft. Ingen kan tycka som de om man inte samtidigt är kvinnoprästmotståndare, homohatare och allmänt människofientlig – nå, jag överdriver. Det står inte så, och kanske gör jag mig nu skyldig till brott mot åttonde budet (åtminstone i Luthers uttydning av det) men jag hävdar bestämt att detta ligger under formuleringen om den lilla debatteliten. Det är bara det att den bilden inte stämmer. Exempelvis jag själv passar ruggigt illa in på den beskrivningen.

Arne Carlsson skriver på Dagens Seglora

I det samhällsklimat vi lever, där starka krafter verkar för att återupprätta det kalla krigets retorik och kapprustning, är det ytterst viktigt med oberoende röster som förmår att analysera motsättningar och krigshandlingar. Vilka var orsakerna bakom Libyenkriget, Isis, Irak, Afghanistan och konflikten i Ukraina? Om vi inte känner till dessa fakta så finns det stor risk för att kapprustning och ökade motsättningar drar in oss i ett tredje världskrig.

Det finns alltså viktigare kyrkliga engagemang att satsa publicitet på än en inomkyrklig pseudodebatt om värdet av att bära ett kors om halsen. De svenska rikstidningarna borde kunna avstå från att släppa fram och återge en återkommande liten inomkyrklig debattelit som diskuterar allt som de är emot i Svenska kyrkans ledning.

Locket borde ligga på. Att det finns större frågor att debattera har väl aldrig varit ett skäl till att ignorera ens små problem som läggs på ens bord, men varför vara så petig med det… helt onödigt. Att debatten aldrig, förutom en viss vulgärdebatt av människor dåligt insatta i detaljerna, handlat om ”värdet av att bära ett kors om halsen” kan vi också strunta i. Carlsson tycker att

Det behövs ett specialiserat kommunikations- och informationsarbete som kontinuerligt deltar i samhällsdebatten och förser massmedia med debattartiklar och informationsskrifter.

Det är artiklar som Carlssons som får mig att förstå att jag i ganska hög grad kan stämma in i Frimodig kyrkas beskrivning av verkligheten. Däremot inte i mycket av deras retorik, och verkligen inte i den ofta ganska snäva kristendomssyn som ryms under den s.k. frimodiga kappan.

När jag läser Carlssons text tror tänker jag att hans vision om en kyrka, är att den byggs uppifrån. Jag tror bara inte det fungerar så.

Carlsson skriver att vi behöver

en kyrka som regelbundet producerar opinionsbildande artiklar, bloggar och studiematerial

Vad jag inte förstår är varför denna organisation behöver vara en kyrka. Kanske vi borde dela upp Svenska kyrkan i två? En som baseras på gudstjänstfirande gemenskaper, och en politisk lobbyorganisation? och så fick man välja vilken man går med i. Vill man, kan man givetvis gå med i båda. Jag tror att lobbykyrkan snart skulle förlora nästan allt sin tyngd. Det skulle bli så tydligt att man inte har något förtroendekapital.

Kyrkan ska bara uttala sig när kyrkan är enig, säger den finländske teologen Patrik Hagman och citerar John Howard Yoder. För om det raskt dyker upp röster som säger ”Jag håller inte med!” då var kyrkans yttrande inte mycket värt. Det finns många sådana röster idag. Förhoppningsvis är strategin att förklara dessa röster för en ”liten debattelit” som man kan ignorera snart passé.

Men jag är rädd att det först måste bli värre, innan det blir bättre.

För övrigt måste man inte rösta på Frimodig kyrka i kyrkovalet, för att agera för mindre partipolitik i kyrkan. Det finns andra alternativ också, vars företrädare jag nog i normalfallet hyser större förtroende för. Just sayin’.

Det är väl lika bra att inse att länklistan kring Mitt kors-bråket, den som svällde över alla bräddar och försökte gapa även över alla konflikter som låg under det hela, inte kommer uppdateras mer. Tid blev en väldig bristvara, och sen rann nog orken också ut. Att fylla på listan hade slutat vara roligt för ganska länge sedan.

Kanske kommer det reflektioner över en del av de där sidospåren/underliggande konflikterna. Vi får se. Jag har tänkt flera tankar, men när jag inte bloggar dem medan de är färska är det mindre roligt att skriva… detta är i alla fall en sådan tanke. Om jag betar av ett par till sådana klarar jag kanske att uppfylla min fy skäms-kvot på bloggen, som jag tänkt ligger på ett blogginlägg i veckan. Det ska jag väl nå upp till innan månaden är slut. Åtminstone om jag räknar med rebloggande av andras texter :-P lite fusk, men vad fanken.

 

Länkar

Arne Carlsson i Dagens Seglora: Vem tar ansvar för den kristna opinionen?, 10 sept.
http://dagensseglora.se/2016/09/10/vem-tar-ansvar-for-den-kristna-opinionen/
Jag vet inte vad det är för slags djur som Carlsson beskriver. Läsaren anmodas fundera över om det beskrivna i första hand bör benämnas ”kyrka”.

Patrik Hagman på de finländska (svenskspråkiga, förmodar jag) baptisternas sommarkonferens ”Leva livet”, 2013, där han bland annat går igenom Yoders teser för i vilka fall kyrkan bör ”bära vittnesmål inför staten” och när det förmodligen är bättre att låta bli. Föredrag om en timme, inkl. frågestund.
https://www.youtube.com/watch?v=UUqrf6tlEoo

Annonser

8 thoughts on “…vad nu en kyrka egentligen är, och är till för…

  1. Intressant vinkling. Fick uppslag till ett inlägg, men kvällen är sen och tankarna kan må bra av att jag sovit en stund! Som sagt, lite uppiggad blev jag! ;) Trots att jag egentligen borde lagt Svenska kyrkans inre strider bakom mig.

    Liked by 1 person

  2. Det Carlsson föreslår, att kyrkan ska publicera sig med opinionsskrifter, sociala medier och bloggar, är en starkt bidragande faktor till det nuvarande samtalsklimatet.
    Seglora Smedja har fått rejäla ekonomiska bidrag från kyrkan och har idag inte längre några proffsskribenter som Helle Klein. Den glade amatören Carlsson får glatt själv försöka producera blogginlägg i samma starkt polemiserande grad som tidigare.
    Den aktuella Mittkorsdebatten hade aldrig blivit vad den är utan de år av polemik som Seglora Smedja underblåst. Om bara kommunikationschef Sjöberg avhållt sig från samma typ av förtroenderaserande retorik som smedjan, utan istället hyllat initiativet som ett sätt att synliggöra Kyrkan, så hade konflikten undvikits.
    Kyrkan har alltid varit duktiga på att identifiera avvikande läror. Redan Upp 2:6 nämner nikolaiterna. I Etiopien för 50 år sedan var ett av de värsta skällsorden ”din arian”, nästan 1700 år efter första konciliet i Nicea ( som fördömde arianismen).

    Skillnaden mellan de exemplen och idag är att i SvK så är tro och samhällspolitik så intimt sammanvävt så man vet inte vad som är vad.
    En kyrkomötesmotion om att det alltid ska vara vetemjöl i oblat skulle inte mötas med många teologiska argument, men desto fler sociologiska.
    I den miljön så har jag stor respekt för Frimodig kyrkas förmåga att skilja på teomogi och annat. Därmed inte sagt att jag i varje läge håller med om de teologiska slutsatserna. Men det finns ingen annan nomineringsgrupp som jag litar på kan skilja det teologiska från det politisk och sociologiska, snarare tvärtom.

    Gilla

    • Samtidigt känns det, någonstans, som att de Frimodiga och Seglora passar varandra som hand i handske. Seglora kanske ansåg att de var ett svar på ful Frimodig retorik? Visserligen slår de Frimodiga ur underläge och då är det lätt att anse att man har rätt att slå hårt. Men risken är då att man är med och bygger något man inte vill ha.

      Den ständiga brunkletningsmetoden, som var standard på Helles tid, har man iaf tonat ner.

      Gilla

      • Det är ju trevligt att brunkletningsmetoden försvunnit.
        Men är det inte meningen med en kyrkofinansierad blogg att den ska bjuda på ytterligare ett perspektiv?
        Som det är nu efter brunkletningsreetoriken försvunnit, så känns det som om det är mainstreamretorik som lika gärna kunde komma från Kyrkans hus, POSK eller ÖKA.
        Om Stockholms stift nu skulle dra tillbaka den halva stiftskollekten, så kan man i efterhand säga att det var just brunkletningen de ville betala för. Vilket inte skulle vara alltför smickrande för stiftsstyrelsen.

        Gilla

  3. Håller förstås med Hagman/Yoder i denna fråga och Carlsons förslag är ju, som Peter T påpekar, redan genomfört sedan länge och trots att jag politiskt står nära i många av deras åsikter, kan jag inte hålla med om deras position i kyrkliga ting på en fläck. Så totalitära och styrda av helt andra hänsyn än vad kristendomen står för borde de snarast kopplas bort från kollektlistor och bidrag från kyrkoskatten. Låt dem blogga gratis som alla andra bloggare. Eller räcker inte engagemanget till för det?

    Bra du ger oss länkar här, det är åratal sedan jag orkade gå in på Seglora.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s