Agendablad 2.0

Jag ogillar egentligen agendablad. För mig känns de ängsliga. Ett erkännande av att gudstjänsten inte står på egna ben, av att de deltagande inte kan formerna. En uppmuntran till mig att kämpa för att klara av att sjunga i varje psalm, fast mitt febrila hoppande mellan text och notbild gör så jag i efterhand inte vet vad jag sjungit.

Men ett agendablad har jag sett som jag inte upplevde så. En kaxig liten produkt, tryckeritryckt istället för bara utprintad på laserskrivaren. I marginalen fanns små nycklar, för den som vill förstå högmässans hur och varför. Det här agendabladet säger ”Vi vet vad vi gör, och varför. Ja, formen är lite svår, men man kan lära sig. Varsågod: börja här.”

Jag är en usel fotograf. Det här plåtades i alldeles för dåligt ljus. Fixa till? Vet inte hur man gör. Plåta om? Äh. Den som är intresserad av ämnet står ut med de dåliga bilderna. Övriga har nog redan slutat läsa.

Agendabladets framsida. Högmässa. Allmänna serien. Församlingens logga i övre högra hörnet. Från klockringning till kyrie.

Man kan klicka på bilden för att få upp storleken så texten blir läslig. Annars lyder anmärkningarna i marginalen:
Kyrkklockorna har kallat till gudstjänst i Kristi kyrka sedan 500-talet.
När korset bärs fram i procession står församlingen. Korset symboliserar Kristus och processionen Guds folks vandring i hans efterföljd.
Jesus har makt att förlåta oss våra synder, (Luk. 5:24). Detta uppdrag har han gett vidare till sina apostlar. (Joh. 20:23)
Det trefaldiga helig, Trishagion, som prästen sjunger före Kyrie, infördes i liturgin på 430-talet.

Ingen bildningsskräck här, inte. Sånt gör Rebella glad.

Så här funkar layouten av ett helt uppslag. Som synes ligger marginalupplysningarna i direkt anslutning till det mässavsnitt som berörs, inte estetiskt utplacerat. Funktion över form.

Andra uppslaget

Marginalavsnitt: Herrens bön, Matt. 6:9-13 är den enda bön som Jesus har lärt oss. Den avslutande lovprisningen, doxologin, kommer från De tolv apostlarnas lära från 100-talet. Svenska kyrkan använder bönen liturgiskt i två översättningar.

Angående De tolv apostlarnas lära, alltså Didache, måste jag opponera mig lite. Det är väl knappast så att den är ursprunget till doxologin – däremot är den ett bevis på att doxologin är så gammal. Didache är väl en sådan skrift som glömts bort och återupptäckts, om jag inte har fel?

"Se Guds lamm som borttager världens synder", säger Johannes döparen, den siste profeten, Joh. 1:29. Johannes finns i vårt stora altarskåp längst ut på södra sidan och pekar på en tallrik med Guds lamm på. Detta är Kristus som för oss blir utgiven i den heliga måltiden.

Och så Guds lamm. Anknytning till själva kyrkolokalen, till den symbolik som finns i dess gamla kyrkokonst. Det här är självklart för er gamla kyrkisar men jag försäkrar: nykomlingar må kanske veta teoretiskt vad ”Guds lamm” står för, men det känns nog ändå inte självklart varför man sjunger om Guds lamm precis där man gör det. Ah, det har med nattvarden att göra. Det är något slags förberedelse inför nattvarden, ja.

Marginalfragment: Den aronitiska välsignelsen återfinns i 4 Mos. 6:24-26. Den infördes i gudstjänsten av Martin Luther.

Det är så trevligt när pusselbitarna klickar på plats.

Att välsignelsen kallas den aronitiska och att det var Luther som införde den visste jag redan. Katolikerna kör en annan version. Men att gudstjänsten i såpass hög grad är byggd på bibeltexter, om än omarbetade, det hade jag nog inte riktigt förstått. Temat är återkommande, med hänvisningar till diverse bibeltexter.

Närbild av en liten del av en sida, med ett inringat marginal-avsnitt som lyder: Alla böner i mässan avslutas med ordet Amen. Amen är ett hebreiskt ord som betyder fast eller säker. I synagogans gudstjänst används amen och kyrkan har övertagit det med samma innebörd, ett instämmande "så vare det".

Om ordet ”amen”.

Den lilla utredningen av ordet ”amen” säger inget direkt förvånande, men är en tydlig anvisning: så här kan man tänka, när man uttalar det ordet.

Den här agendan är smygundervisning. Just därför är den så bra. Den som vill ha det som står där i marginalerna, den suger åt sig. Och den som är ointresserad kan ju bara strunta i. Det kan man alltid göra med sånt som står ute i marginalen. Smart.

Förmodligen är det nivåblandningen på faktauppgifterna som gör att förnumstigheten lyser med sin frånvaro. Det är bra. Bladet skriker inte ”du som är nybörjare ska läsa i marginalerna”. Där finns något för de allra flesta.

Någon i Sigtuna församling förtjänar ett pris, av något slag. Eller så är det någon annan församling som borde ha priset, och Sigtuna har bara snott. I så fall har de snott bra.

Undras hur stor del av marginalen som uppdateras när församlingen byter agendablad pga andra liturgiska melodier i annan del av kyrkoåret, och hur mycket som förblir oförändrat.

Annonser

4 thoughts on “Agendablad 2.0

    • Rent estetiskt kan man putsa på det. Ögat skulle uppskatta något lite mellanrum mellan vänstermarginal och brödtext. Men upplägget och innehållet är bra. Frånvaron av förnumstighet. Och att det som står är på lite olika nivå, så något är nytt för nästan alla, är bara bra. (Uj, det skulle stå i blogginlägget men jag glömde bort. Vet inte om jag redigerar in det eller om det får stå bara här nedan.)

      Gilla

  1. Jättefint! Jag kommer ihåg nu att jag hade tänkt något sådant till våra agendor här i Mariakyrkan, Umeå, men ännu har jag inte kommit längre än till det första idéstadiet. Det här tycker jag var ett utmärkt genomförande. Pedagogiskt och vida överlägset en kommenterad högmässa.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s